God Jul!

Igår var det ju julafton, och vad är inte en bättre start på dagen än ett lydnadspass i hamnen? Det var riktigt kallt igår och att träna i hamnen utan vantar var ingening jag rekommenderar, så det vart ett kort, men intensivt, pass. Lite fotgående och stadga för Atlas, och fotgående och ”ligg” för Frodo, så satt vi snart i bilen på väg hem igen. Passen gick bra, Atlas var lite ofokuserad stundvis men när han väl koncentrerade sig var han grym. Vi ska fortsätta att träna på nya platser. Jag har jobbat med att få bak honom ordentligt, genom att köra food-drive på honom, för att han ska hitta tillbaka till rätt position igen 🙂 Även Frodo skötte sig bra, och han börjar få in en bra position och en väldigt härlig attityd i fotågendet. Ska bli så kul att se hur han utvecklas sedan när han dessutom börjar få lite tryck i de där björntassarna! 🙂 Han har även levlat upp vad gäller att stanna kvar i liggande position. Trots att Liam satt på huk när han gav kommandot, och sedan reste sig upp, låg Frodo kvar under hela momentet. Lydnaden på den där mallen börjar arta sig 🙂

Vi passade också på, så fort vi kom in, att gå en dw-runda innan jullunchen för att ha nöjda trötta hundar här hemma. I och med att det snöat mycket den senaste tiden, körde vi faktiskt dw på byn. Jag vet att det är asfaltsvägar, men frågan är hur stötdämpningen blir om det ligger packad snö ovanpå? Jag har försökt googla på det, utan att bli klokade. Det står att det går bra att dra på snö, men ej på asfalt. Jag tolkar det som att man därmed kan dra på snötäckt asfalt (om snön är packad), men ej på ren asfalt. DW-rundan igår blev dock lite väl kort, dels för att jag inte visste riktigt exakt hur ”tillåtet” det var, och dels för att jag inte hade jättemycket tid innan jullunchen var klar. Att dra kätting på packad snö (plogad gata) gör ju att kättingen glider något så extremt, så det blev inte mycket dragvikt där inte. Så länge vi faktiskt promenerade och rörde oss framåt skötte sig hundarna väl, men så fort jag stannade till för att exempelvis ta bilder på dem, skulle ju den där schäferliknande hunden springa runt i cirklar. Jäklar så enerverande det var… Min familj är uppe hos oss över jul och stannar till den 30e december, och Tess beter sig ju fruktansvärt fjantigt när framför allt ”morfar” är här. Håller på att bli galen på hur min far skämmer bort och daltar med den där Tess, men jag får väl se det positivt, Tess blir i alla fall lycklig när han kommer och hälsar på 🙂

Fotgående

Runt lunch tog jag ut hundarna en och en för att jobba lite med fotgåendet. Med Frodo har jag jobbat mest inomhus, just för att störningen ska bli så lätt som möjligt, men det fixar han helt utan svårigheter. Idag tränade jag och Frodo på det första gången utomhus (Liam och Frodo har arbetat med lydnaden utomhus tidigare, men jag har under de tillfällena lagt fokus på Atlas), och det var lite svårt det här med fokuset med tanke på all snö som har fallit och som han visade sig älska. Det såg ungefär ut såhär:

  • Leka i snön
  • Fotågende två repetitioner
  • Leka i snön
  • Leka i snön
  • Leka i snön
  • Fotgående tre repetioner

Jag är dock glad över de repetitioner vi ändå fick till, för då han arbetade jobbade han på jättefint! 🙂 Han håller fin position och har en trevlig attityd 🙂

Med Atlas blev passet lite mer fokuserat, om än inte riktigt lika fokuserat som vanligt. Även Atlas älskar snö och springer gärna som en dåre fram och tillbaka, och hans pass såg ut ungefär så här:

  • Leka i snön
  • Fotgående 5 positioner
  • Slicka i sig snö då en fin tik troligtvis gjort sina behov precis där
  • Fotgående 5 repetitioner

Jag är däremot sjukt nöjd med Atlas pass idag. Han har en förmåga att gå väldigt långt fram, vilket gör vänstersvängar väldigt svårt att få till, så nu har jag backat en del i träningen och belönar korrekt position istället. Det blev ett väldigt kort träningspass, men med tanke på att han ska lära om sig en del så räckte det gott och väl. Han ska ju orka reflektera över vad han håller på att lära sig också 😉 Imorgon fortsätter vi med fotgåendet och ska försöka få in 2-3 korta pass utspritt på hela dagen.

Lydnadsträning x3

Jag hade ju sett fram emot lydnadsträningen idag, men ungefär 30 minuter innan vi skulle åka kände jag bara att ”nej, den här dagen är värdelös”. Ni vet när man är tidsoptimist och man alltid är svinstressad innan man ska iväg, för att ändå vara där i tid, och precis allt man ska ha med sig bara försvinner? Och man springer runt som en virrig höna och letar efter allt, och är så stressad att man inte tittar ordentligt och säkert letar på samma ställe 14 gånger utan resultat trots att det man söker ligger där? Och när man ska möta någon på stället man ska till, och man får ångest över att man kommer att bli sen? Ja, ungefär så har min morgon sett ut. Totalt värdelös. Kände bara att det enda jag ville göra var att vara hemma och sitta i soffan under en filt, dricka en kopp kaffe och kolla på någon bra serie. Men, väl i bilen med ettans växel i, kändes det ändå mycket bättre. Jag laddade om, och kände att jag för hundarnas skull skulle släppa allt det negativa och istället se det positivt, vi ska ju faktiskt trots allt iväg och träna hund, och nu är vi äntligen på väg.

Väl på plats ringer vi Miriam som ännu inte åkt hemifrån än, hennes bil känns motbjudande att sätta sig i så hon väljer att istället promenera. Skönt, då var det inte bara jag & Liam som blev sena. I väntan på M värmer jag Atlas, som inte direkt visade sig från sin bästa sida. Det kändes som en sådan där ”jag-är-inte-på-topp-idag”-dag. Jag jobbade med lätta övningar och mycket glädje för att få honom lite taggad, och visst hjälpte det lite grann, även om han ändå tappade fokus ofta. Vi var dock även på en ny plats, vilket gjorde att han hemskt hjälpa ville nosa av området gärna 15 varv innan vi kunde börja. Riktigt så mycket tid hade vi inte. Vi måste helt klart börja träna på nya platser oftare, för att få honom koncentrerad på mig oavsett plats. Blir svårt att tro att en tävlingsdebut annars ska gå vägen, haha. Lite vänstersvängar i följsamheten fick vi i alla fall till, innan nättäcket sattes på och det var dags att hoppa in i bilen.

Med M och Dutch på plats tog vi med oss Frodo (som innan deras ankomst också fått värma lite) ut på fotbollsplanen. I början var han mycket koncentrerad på vad D hade för sig, men så fort han lugnat ner sig lite och började fokusera på husse fick de ändå till ett bra lydnadspass. De fokuserade på fotgåendet, och Frodo går riktigt bra. Helt rak position, trots att Liam har en förmåga att titta ner för att se att han faktiskt håller position vilket också gör att han vrider kroppen, vilket kan leda till en hund som senare börjar ploga och därefter hamna för långt fram. Jag gör precis samma sak. Det är omedvetet för oss båda och någonting man måste tänka på konstant. Atlas har ju hamnat ganska långt fram, så honom behöver jag belöna bak alternativ hålla en godis i rätt position för att få bak honom. Nästa gång tror jag att vi ska träna på BK istället, där det (om jag minns rätt) finns utomhusspeglar att tillgå.

När det sedan var Atlas tur var han fortfarande ur form, trots uppvärmning, men vi fick trots allt till ett helt okej fotgående emellanåt. Vi jobbade också på stadgan i inkallningen. Han lade sig ner två gånger, och det har jag endast mig själv att skylla. Jag förenklade inte övningen tillräckligt i början. Efter att ha insett att jag gått för fort fram förenklade jag övningen och lyckades till slut med en inkallning utan ett försök till läggande 🙂

Även Tess har fått lektränat idag. Hon fick runda lite lyktstolpar bland annat, vilket hon tycker är roligt och som vi har gjort mycket under promenader tidigare, och sedan körde vi en platsliggning som hon klarade med bravur trots andra hundar. Hon har glömt en del, men vissa saker sitter fortfarande 🙂

Imorgon kör vi ett lydnadspass!

Den här kylan tar kål på mig, då min vinterjacka jag köpte förra året försvann spårlöst i flytten så jag springer runt med en bomberjacka i 17 minusgrader. Visst att det här med att klä sig lager på lager är bra, men det spelar mindre roll när den varmaste jackan man äger är ämnad för våren. Jag vet ju att jag packade ner en del vinterkläder, däribland täckbyxor, mössor och vantar, som jag ställde på något bra ställe här hemma, så idag har jag letat rätt på detta. Jag känner att både jag och hundarna börjar tröttna på att träna i vardagsrummet, och imorgon är planen att ta sig ut och köra ett riktigt lydnadspass. Som tur är valde den här kartongen att visa sig ute i garaget, så nu jäklar är jag redo för imorgon! Mina täckbyxor från Arrak och ett par arbetshandskar (nej, de håller inte värmen jättebra, men det är åtminstone bättre än ingenting och som dessutom fungerar i hundträning utan att handskarna glider runt på handen) ligger nu inne på soffan redo att komma till användning. Den här bomberjackan åker på imorgon, med cirka 14 lager kläder på under, och förhoppningsvis får jag behålla lite kroppsvärme nu när täckbyxorna är hittade.

Så, imorgon kör vi ett lydnadspass, och oj vad jag ser fram emot det! Jag har inte riktigt kommit fram till exakt vad vi ska jobba med, men jag funderar på att lägga fokus på fotgåendet och stadgan i framför allt inkallningen. Långlinan ska även med, för att kunna jobba lite mer på avstånd då vi även ska möta upp Miriam och hennes Dutch. Nättäckena från BoT hänger redan i bilen redo att komma till användning, då jag trots kylan kommer att köra Atlas i pass om 10 minuter och däremellan vila i bilen. Skönt att man har möjlighet att slå igång dieselvärmaren ifall dagens kyla håller i sig även under morgondagen.

Jag funderar även på om Tess ska få följa med… Jag har inte kört ett enda lydnadspass med henne sedan hon var typ 2,5 (då hon tycker det här med lydnadsträning är överskattat om jag inte belönar med typ köttbullar gärna 5 gånger i minuten), men jag tänkte ändå att om hon råkar ha en bra dag där hon ändå är lite småtaggad, så skulle det ändå vara kul att se hur mycket hon minns. När Tess var yngre tränade vi både lydnad, rallylydnad och drag, men i och med hennes nästintill obefintliga intresse för momentträning har vi struntat i allt som har med det att göra och istället lagt fokus på fysträningen. Är det lite varmare än vad det har varit idag, tar jag nog med henne för att se vad hon går för.

Imorgon ska även Liam följa med, och kommer därmed att sköta träningen med Frodo. Magkänslan säger att morgondagen kommer att bli en bra dag.

Vardagsrumsträning

I och med att jag fortfarande känner mig dålig, även om jag mår mycket bättre än vad jag gjorde för några dagar sedan, har vi tränat inne i vardagsrummet idag. Med Frodo har vi fortsatt med ”stanna”, vilket går bättre för varje dag som går. Idag har jag kunnat vänta ut honom ännu lite längre, och han har dessutom fixat att stanna kvar bredvid Tess & Atlas utan problem. I vanliga fall brukar jag eller Liam (den som inte fotograferar) stå med en godis/leksak precis bakom kameran för att få honom att hålla fokus, haha. Att jag, helt ensam, idag dessutom lyckats sätta mig på huk för att ta kort på hundarna är ännu mer imponerande! Tidigare har man blivit överöst med kärlek så fort man satt sig på huk, man ser redan innan hur han förbereder sig för att attackera med ofrivilligt mallehångel, haha. Men, idag satt han kvar. Jämför gärna den snart fem månader gamla mallevalpens tassar med Tess & Atlas tassar… Rätt stora 🙂

Med Atlas har jag jobbat på stadgan i ”sitt”, och framför allt när det kommer till själva momentet ”inkallning”. Som jag skrev tidigare har han egentligen inte några problem med stadgan, men han vill ju som sagt lägga sig ner så fort jag gör ett lydnadsmoment av det hela (alltid så sugen på fjärren). Men, idag satt han kvar. Länge dessutom! Jag väntade ut honom åtminstone en halv minut, och såg inte några som helst tendenser till att han tänkte lägga sig ner, utan han satt där och höll fin ögonkontakt med mig istället i väntan på nästa kommando (som aldrig kom, utan han fick njuta av ljudet av klickern istället). Så himla lycklig över att det här faktiskt börjar fungera nu, att poletten börjar trilla ner. Åtminstone i en helt störningsfri miljö. Så länge som jag väntade ut honom idag har jag inte vågar göra tidigare, med risk för att han då istället misslyckas och lägger sig ner, så idag är jag mer än nöjd med min blåa kille 🙂

Stadga med Atlas

Idag har vi kämpat vidare med stadgan i sitt. Jag har provat lite olika saker för att få honom att inte lägga sig ner när jag backar undan för att köra en inkallning (lydnad startklass), och då jag inte provat någonting tillräckligt länge vet jag egentligen inte vad som ger bäst resultat… Men jag har provat att kalla in honom från sittande vid olika tillfällen, men alltid under gång. Jag har backat bort från honom, och kallat in honom olika snabbt. Ibland har jag backat under 2 meter, ibland 5 meter och ibland 10 meter. Detta har gjort att jag ändrar hans förväntan, att han inte riktigt vet vad som ska hända. Detta har också gjort att han inte lägger sig ner alls lika ofta som tidigare när jag väl stannar. Jag har också helt slutat träna på fjärrdirigeringen, för den sitter och behöver inte tränas mer på förrän inkallningen sitter till 110%. Idag har vi däremot tränat på stadgan i sitt. Jag har hoppat runt och stört honom, han sitter kvar. Jag har puttat på honom, han stretar emot. Stadgan har han, förutom när jag backar undan och gör ett inkallningsmoment av det hela. Jag har även tränat stadgan just i momentet också, genom att backa undan, stanna, klicka och belöna för att han ska förstå att han faktiskt ska sitta kvar. Han har en sådan förväntan att när han lägger sig ner, så slänger han sig ner. Han tycker det här med fjärrdirigering är roligt, men jag försöker få honom att förstå att lydnaden består av fler moment än bara fjärren om och om igen… 🙂 Älskade hund, det kommer att bli bra det här till slut. Du är bra söt när du slänger dig ner med huvudet mellan framtassarna, det ska du ha cred för.

”Stanna” Frodo

En understimulerad malinois på snart 5 månader är inte en energi som känns trevlig överhuvudtaget när man ligger hemma och är sjuk, så idag har vi fortsatt att jobba med kommandot ”stanna”. I och med att han hade en del energi innan första passet ville han inte riktigt sitta still (även om han älskar att arbeta) så vi körde väldigt lätta övningar där han bara behövde vänta på belöning i någon sekund. Han satte sig ner, jag kommenderade, backade ett steg, klickade och belönade. Efter träningspass 1 var det dags att gå ut och kissa, och sedan in och sova en stund innan vi sedan strax efter lunch körde pass 2. Nu var Frodo lite tröttare och hade inte alls lika mycket energi som under morgonen, och jag kunde nu försvåra övningen lite genom att backa bak några fler steg och vänta ut honom några sekunder innan jag klickade och belönade. Jag kunde även backa bort från honom för att sedan vända mig om med ryggen mot honom utan att han rörde en tass. Jag kunde även promenera fram och tillbaka i rummet framför honom och gå i en halvmåne framför honom (så att jag vände när jag kom till sidan av honom) utan att han reste sig. De nästkommande träningspassen kommer jag att fortsätta träna på det här med att han ska sitta kvar trots att jag rör på mig, men sedan inte försvåra någonting mer alls förrän han kan sitta kvar en stund. Varför jag rör på mig nu i början är för att se att han börjar förstå innebörden av ordet ”stanna”, och inte bara sitter still och tittar på mig för att jag står still. Mattes duktiga kille levererar! 🙂 För att han dessutom inte skulle tjata sönder Tess & Atlas (ja, livet leker när ens ”syskon” är i samma rum) så gick vi en promenad i det fina, men ack så kalla, vädret för att han skulle bli av med lite ytterligare energi. Vi gick inte längre än runt kvarteret, men bättre det än ingenting… 🙂