Framsteg

Sedan vi flyttade till Norrland har hundarna blivit mycket mer balanserade och harmoniska, det känns som att det inte bara är jag som trivs utan även hundarna. Här får hundarna vara ute hela dagarna, då vi har en stor hundgård på hela ena sidan av huset. Vi har en stor tomt att träna på, och jag tycker att det är så himla skönt att ha möjlighet att träna hund även på hemmaplan. Vi bor i en by mitt emellan två lite större städer, vilket gör att det är väldigt lugnt och folktomt under kvällarna och jag har då hela byn för mig själv för promenader och annat kul. Det finns inte mycket att klaga på här uppe. En sak som är säker är att, som det känns nu, kommer jag aldrig någonsin att flytta tillbaka till huvudstaden. Livet på landet passar mig så mycket bättre.

I början när vi flyttade upp var Tess inte alls speciellt fascinerad av hundgården, hon ville hellre vara med mig och Liam och hade inte alls någon lust att sitta där ute med sina småsyskon. Hon stod och ”stångade” mot gallret vilket gjorde att hon fick som ett skrapsår på nosen, stackaren. Numera tycker hon att hundgården är helt okej, hon vill fortfarande vara mycket med mig och Liam men har inga problem med att vara i hundgården om det skulle behövas. Oftast är det när vi varit och simmat eller om hon blivit väldigt smutsig, som hon får sitta där ute och torka tills smutsen fallit av 🙂

Ni vet den där känslan när allt bara faller på plats, när poletten trillar ner? Ja, det har precis hänt här hemma. I början av april började vi att träna hundarna till att lugnt och sansat promenera i grupp. Att ha med Tess från början var en dålig idé, med tanke på att hon stör sig något otroligt på Atlas & Epic när de springer runt och leker precis runt henne. Precis så var det i början, de bara lekte och drog sönder mina armar till den graden att jag och Liam fick promenera dem separerade för att överhuvudtaget orka promenera dem. Jag har till och med valt att promenera dem en och en emellanåt. Men plötsligt händer det. Jag har alltså lite då och då de senaste 3 månaderna jobbat på att få dem att lugna ner sig och promenera i grupp, och jäklar vad frustrerande det har varit. Men så igår så bara gick allt exemplariskt. Jag tog ut Atlas & Epic, och de var hur snälla som helst… Atlas som har en tendens att ”ligga på” i kopplet, utan att nödvändigtvis dra, har i stort sett slutat helt med det och Epic går som en klocka. Äntligen. Nu ska jag bara se till att de befäster det här nya trevliga beteendet och sedan ska jag introducera Tess. Varför jag vill befästa beteendet innan jag tar in Tess är för att jag misstänker att Epic kan bli lite sprallig av att ha ”storsyster” med sig, då hon tycker att det är fruktansvärt roligt att hoppa och slicka henne i ansiktet… Hon låter ju så roligt då, haha 🙂

Vi har även ägnat oss åt både drag, rally, lydnad och några varv på golfbanan, men framför allt har vi bara lutat oss tillbaka och njutit av lugnet.. 🙂 Nu under resterande tid av juli ska jag och Atlas ladda upp inför träning och samarbete, för den 2a augusti påbörjar vi vår rallylydnadskurs här i byn (jajamen, vi har lyxen att ha en aktiv hundinstruktör bara runt knuten) 🙂

Ringrostig matte

Denna har dag har varit en dag fylld med massor av olika känslor. Jag började dagen med att vinka av sambon som var tvungen att åka ner till Stockholm för jobb, och tyvärr är han borta tills på fredag nästa vecka. En väldigt lång tid som av olika anledningar kommer att kännas jobbig, självklart saknar jag honom jättemycket redan. Efter att han åkt var det dags för mig att planera dagen, fullspäckade dagarna gör ju faktiskt att dagarna går snabbare. Jag började med att kratta ihop alla dessa lövhögar som låg över hela tomten och samlade dem till några få stora istället. Jag kände att jag behövde lite mer utrymme i trädgården till min och Atlas rallylydnadsträning som under dagen skulle komma att ske. Sedan satte jag mig på bron för att gå igenom vilka skyltar som förändrats/tagits bort/lagts till i nybörjarklassen. Jag gick ju en rallylydnadskurs med Tess när hon var yngre, så jag köpte skylthållare och alla skyltar i de olika klasserna, så jag tänkte jag skulle ta bort de som inte längre var aktuella. Jag märkte däremot att skyltarna inte har förändrats någonting över huvudtaget, men att de har lagts till några stycken. Jag satte ner alla skyltarna på varsin sida av skylthållarna och ställde upp de som så att de skapade en allé ute i trädgården. Idag har vi inte tränat på hela banor, utan vi jobbar med skyltarna en och en för att se att de sitter någorlunda innan jag börjar med banträning 🙂 Atlas var idag, till en början, lite loj. Det har säkerligen med värmen att göra dock, för så fort vi enbart höll oss i skuggan blev han taggad till max och tyckte det var superkul. Jag har inte sett den där svansen vifta så mycket som den gjorde idag på evigheter. En superbra känsla verkligen som jag hoppas innerligt håller i sig. Momenten i nybörjarklassen tycker jag att han gör riktigt bra. I och med att jag i min hundträning använder händerna mycket överlag, är han van att följa mina händer vilket också underlättar en hel del i rallyn. Jag älskar verkligen att jag får prata med honom under tiden, Atlas blir så himla lycklig och det är ju trots allt huvudsaken 🙂 Imorgon tänkte jag att jag ska försöka hitta en bana i nybörjarklassen som jag skulle kunna sätta upp i trädgården, även om vi precis har börjat med rallyn tror jag att han är redo för att börja träna på olika banor! Och framför allt är det väl jag som behöver öva, haha… Jag måste läsa på hur jag som förare ska föra mig på plan, jag känner mig väldigt ringrostig helt ärligt… 🙂

Även lillan har fått jobba på med lydnaden idag. Vi kämpar på med att få ett mer fokuserat samarbete, och att få ner henne på jorden igen 😉 Hon är alltid sjukt taggad på träning, vilket gör att hon är lite överallt emellanåt. Vi har fortsatt att främst jobba med att hålla fotposition, att följa mig, och inte ta så mycket egna initiativ till vart hon tycker att vi är på väg, haha. Det känns lite surt att vi måste börja om från noll, men jag är glad och tacksam över att hon faktiskt är bra igen, att det inte var något allvarligt. Det hade kunnat gott så mycket värre.

Vid 19:00 gick jag ut till förrådet och hämtade min kickbike, jag tänkte att nu när det börjat bli svalare ute kan vi faktiskt ta en kort sväng med kickbiken med Atlas och Epic (en åt gången). Jag började med Epic, som var jätteduktig idag! 🙂 Hon tycker att det är roligare att springa, än att stanna och scanna av sin omgivning, vilket uppskattas till max. Det blir liksom ett trevligare flyt om de inte ska stanna överallt. Jag hade räknat med att hon skulle stanna ganska ofta då hon bara sprungit bredvid kickbiken en gång tidigare, men hon lär sig fort 🙂 Världens bästa tjej är hon!

Atlas däremot… Jag vet inte hur många gånger han har sprungit bredvid, men jäklar vad ofokuserad han var idag… 😦 Han tyckte att han skulle stanna näst intill överallt, vilket blev ganska drygt då vi inte kom någon vart. Efter ett tag märkte jag på honom att han blev allt mer intensiv vid vissa fläckar, och jag börjar misstänka att vi kanske har en tik här i området som löper… Även om han är kastrerad är han ändå intresserad om det finns en löptik i området så klart. Någonting han däremot gjorde väldigt bra idag, var att fortsätta springa framåt trots en massa hundar som stod och skällde på honom från diverse trädgårdar. Atlas som älskar att mingla skötte sig exemplariskt och sprang bara förbi (trots att han gnällde i farten). Vi kom även ikapp en herre som var ute och promenerade med sin lilla chihuahua, men vi stannade till och lät de svänga av mot det håll de skulle innan vi fortsatte vår löprunda. Småhundar är ju liksom det bästa han vet… Han sprang målinriktat åt det håll som denne hund befunnit sig på, men fortsatte ändå framåt hela vägen hem. Trots en halvbra start skötte han sig bra i slutet, och jag är trots allt lite stolt över honom 🙂

Rallylydnad & Lydnadsgrunder

Gårdagen bjöd på lite rallyträning med Atlas. Nu har vi lagt lydnaden helt åt sidan, och kommer istället att lägga fokus på rallyn och nosework. Han tycker att det är roligare när jag kan vara lite delaktig, när jag får prata med honom och berätta för honom att han gör helt rätt. Lydnaden är strikt, och även om jag tycker om lydnaden spelar ju det mindre roll så länge Atlas hellre gör någonting annat. Hundsport är för mig ointressant om inte hunden visar på arbetsglädje. Igår lade vi ingen seriositet i träningen utan fokuserade på att ha roligt, och det hade vi verkligen! Det här med tricks tycker Atlas är roligt, och att då få snurra runt och ha sig i fotposition, det är lite hans grej, haha 🙂 Jag har gamla rallyskyltar som jag köpte för kanske 4 år sedan nu, då jag tränade rally med Tess (innan jag konstaterade att Tess tyvärr var ganska ointresserad av träning), och tänkte börja att träna in dem som fortfarande används. Reglerna och skyltarna har säkerligen förändrats en del under de senaste åren 🙂 Nu hoppas jag att arbetsglädjen håller i sig, och att vi nu kanske har hittat en aktivitet som Atlas älskar. Jag ska fortsätta att leka in momenten, och hela tiden höja honom till skyarna när han gör rätt, för att inte halka tillbaka 🙂 Nu när sommaren äntligen börjar närma sig med stormsteg, kommer också värmen och fler pausen i träningen krävs. I gårdagens pauser gick Atlas runt husknuten och åt gräs, knäpp som han är. Det är väl det här fantastiskt goda vårgräset han har hittat… 🙂

Med Epic har jag igår arbetat med grunder i lydnaden. I och med att Epic varit under strikt vila i cirka 3 månader, så har hon också blivit lite ringrostig samtidigt som hon är mer taggad än någonsin. Denna kombo är svår att arbeta med och det krävs att hon landar och går ner i varv innan man kan påbörja träningspasset. Igår ägnade vi oss därför åt att arbeta i fotposition nära mig hela tiden. Att gå i fotposition fanns inte på världskartan då hon så fort jag lyfte ena foten skuttade fram som en känguru, haha. Vi övade därför på att hålla fotposition i svängar hela tiden. Vi gick runt i en kvadrat på stället där på övade på halter och ögonkontakt, och gjorde inte några övningar som ger henne spelrum att springa för snabbt i. Vi vågade oss också på en ”hit”-övning, men på 1 meters avstånd där vi arbetade mer på ingången än på hastighet, för hennes hastighet är det inte något fel på 😉 Jag vill få bort det här med att hon dunsar in i mig då hon kommer springandes i 180, och istället lära henne att hoppa in med rätt teknik istället för att använda mig som någon stöttepelare, haha.

Gårdagens träningspass blev lyckat, där jag i slutet dessutom lyckades få in några riktigt fina steg i fritt följ. Älskade hund, vad rolig du är att arbeta med! 🙂

 

Långpromenad med fokus på startklass

Idag när Liam åkte iväg till jobbet tog han även med sig Lyra, hon är hos hans farmor nu då jag gärna ville få komma ut och hitta på något med Atlas. Lyra kan ju tyvärr inte vara själv hemma så det är perfekt att vi då har någon som ibland kan hjälpa till att passa henne några timmar 🙂 Jag & Atlas har idag varit på långpromenad, där vi fokuserade på startklassen i lydnad. Även lite koppelträning, då han inte alltid är helt perfekt, haha.. I början av promenaden var han rätt jobbig, han drog som en tok och sprang kors och tvärs. Han lugnade dock ner sig med tiden och gick helt okej så fort vi började närma oss spåret.. Vi fick ett hundmöte på väg dit också, där han skällde en gång innan jag bröt honom. Jag är så van vid att han aldrig skäller på andra hundar nu för tiden, han kan absolut gnälla och vilja hälsa, men skäller är det väldigt sällan han gör. Vi hade en del problem med just hundmöten tidigare, då han stod och skrek av frustration så fort han såg en annan hund, så jag är väldigt nöjd och stolt över honom att han blivit så pass bra som han ändå är nu 🙂

Väl framme vid spåret hade jag förväntat mig en del möten med långfärdsåkare precis som under de senaste gångerna vi promenerat där, men den här gången var det väldigt lugnt. Jag kom senare på att det faktiskt är tisdag idag och kanske är det därför jag endast mötte en av dem, en pensionär som även han passade på att vara i spåret under dagtid en vardag som denna 🙂 Atlas är absolut nyfiken på dem, och skulle gärna utforska situationen närme om han fick, men det är ingenting han lägger någon vikt vid så fort de passerat. Superskönt att han äntligen börjar bli så pass vuxen att allt runt omkring inte är så himla intressant längre 🙂

Så fort vi kommit in i spåret släppte jag honom, och han har fått springa lös alla 5 kilometer då vi knappt fått några möten idag. Han har varit så otroligt duktig, inte sprungit iväg mer än max 5 meter från mig och 80 % av tiden på eget initiativ promenerat på min vänstra sida. Visst att han har blivit duktig lös, men jag trodde inte han skulle vara sådär grym idag… Riktig stolt över honom! 🙂 Vi har då fokuserat på startklassen i lydnad idag, och har övat på momenten ”sitt under marsch”, inkallning och fjärrdirigering. Även lite fritt följ mellan momenten 🙂 Sitt under marsch är ett moment de har ändrat på, så nu för tiden ska man gå med hunden i fotposition, stanna så att hunden sätter sig ned, ta ett varv runt hunden och sedan fortsätta gå med hunden i fotposition. Detta gick superbra och är ingenting som vi någonsin övat på, men inte heller någonting som vi kommer att behöva lägga någon större vikt kring. Fjärrdirigeringen har i vanliga fall inte varit några konstigheter, och det var det inte heller i början på promenaden, men efter ett tag fick han för sig att han skulle komma in på inkallning istället för att lägga sig ned, knäpp som han är. Kanske för att han kommit på att han belönas när han kommer in nära mig hela tiden då han är lös, så lyssnade han nog inte när kommandot gavs utan gjorde bara som han brukar göra.. Vi får öva mer på det där tror jag, på kortare avstånd till en början 🙂 Vad gäller inkallningen kan han den, men idag tycker jag att han har slarvat en aning med hur han sätter sig. Han har under många inkallningar satt sig väldigt snett, vilket inte riktigt är optimalt… Jag tror att vi ska hyra hallen sedan och finslipa i vissa av momenten, så att de verkligen sitter sedan. Då kan vi även jobba med apportbocken, som han inte alls tycker är speciellt spännande… 🙂

På vägen hem från spåret har han varit klockren i koppel. Han har gått bredvid mig hela vägen hem, inte dragit, inte flängt… Han var väl trött antar jag, vi gick trots allt 10,2 kilometer. Även i hundmötena vi fick på vägen tillbaka höll han position. Där och då kände jag igen pojken min, precis så ska han göra.. 🙂

Passivitetsträning med understimulerad malle

Lilla Epic… Hon har fortfarnde ont i sitt ben… Hon haltar och är stel om vartannat trots strikt vila i nästan en månads tid (detta på inrådan av veterinär)… Dessutom har hon blivit sämre… Vi börjar bli väldigt oroliga över henne nu och imorgon ska vi äntligen till veterinären med henne. I och med att hon är så ung (nyss fyllda 7 månader) känns det ännu jobbigare att hon har så ont, vi håller tummarna för att det inte är något fel som inte går att åtgärda, utan att det inte är så allvarligt.. På grund av detta har inte Epic fått göra så mycket på sistone, bortsett från att spåra. Det är i stort sett det enda som fungerar med henne nu då det är den enda grenen hon arbetar lugnt och försiktigt i. Idag valde vi dock att åka ner till centrum för passivitetsträning då det är någonting vi verkligen måste träna på. Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta dagens träning. Jag skulle inte säga att hon varit speciellt passiv, däremot var hon jätteduktig med att behålla lugnet trots allt som hände runt omkring. Barn sprang förbi, en massa människor i rörelse, några hundar som passerade… Trots att allt detta är saker som hon tidigare reagerat på, gruffade hon bara en gång när en av hundarna passerade, så på så sätt är jag mer än nöjd med älsklingen min… 🙂 Huruvida hon var passiv eller ej… Ja, alltså hon har ju egentligen bara flyttat fokus från allt runtomkring till isen som satt fast i marken. Var ju ändå viktigt och himla roligt att gräva och äta is, haha… Vi får nog fortsätta träna på det där med passivitet… 🙂

Hundträning och en vecka i Norrland

Så, den senaste tiden har vi hunnit med en hel del med hundarna, men tyvärr har orken för att uppdatera bloggen inte riktigt funnits där.. 🙂 Vi har bland annat ägnat oss åt lydnadsträning med störning, dw-rundor, nosework och en hel drös med skogspromenader. Tess, som för tillfället bor en hel del hos mina föräldrar, har fått lite mysiga långpromenader med matte och husse på dagarna när varken mina föräldrar eller min lillebror haft möjlighet att ta ut henne. Tess är alldeles fantastisk att gå med själv, hon lyder otroligt bra lös och det är väldigt avslappnande att ta ut bara henne. Hon springer inte fram till andra hundar, och bryr sig inte om människor. Ren avkoppling.

Vi har även lagt ned mycket tid på ensamhetsträningen med Epic, både tillsammans med våra andra hundar och helt själv. Hon sköter sig fint, går inte upp i varv när vi lämnar henne och blir inte exalterad när vi kommer hem igen, utan ligger tyst och väntar. För de mesta har vi passat på att träna detta när vi ändå ska iväg på kortare ärenden, såsom när vi ska iväg och handla eller när jag skjutsar Liam till jobbet, och då har Atlas fått vara hemma och varit ”barnvakt” då jag vet att han är lugn och trygg ensam hemma. Lyra och jag har ibland stannat på vägen hem för att få en promenad på något mysigt ställe, bara hon och jag. Alla hundarna uppskattar ensamtid med både mig och Liam, och man får helt enkelt ta tillfället i akt.

I lydnadsträningen har vi fortsatt jobba med grunder. Efter en lite längre paus från detta med Atlas har han nu fått tillbaka glädjen vilket känns fantastiskt! Han tappade glädjen där ett tag när vi körde väldigt intensivt, och kanske nöjer han sig om han får ägna sig åt just lydnadsträning 1 gång i veckan. Nosework-träningen tycker han är roligare och där kan vi också ägna mer tid 🙂 Lilla Epic, som börjar bli en stor tjej nu, jobbar på fint och med en fruktansvärt härlig attityd. Hon älskar verkligen att arbeta, vilket är så roligt att se. Den där glädjen och det engagemanget har jag inte sett hos en 6-månaders tidigare. Vi har börjat lägga in störning under träningen, och då i form av att Atlas sitter och tittar på. Hon är så klart van att ha honom i sin omgivning, men att ha sin bästis i samma rum under träning när man bara är en liten valp, är inte helt lätt alla gånger. Epic håller dock fokus och reagerar inte på Atlas om inte han engagerar sig i henne. Så himla duktig! 🙂

Vi har också varit iväg till Norrland en vecka, för att titta till Liams hus där uppe. 65 mil enkelresa, med 4 hundar och packning i en v40. Jag skulle ljuga om jag sade att det inte blev lite trångt, men bra gick det och hundarna mådde bra under hela resan (vilket ändå är det viktigaste) 🙂 Alla våra hundar älskar snö, och snö, de fick de i massor. Från att vara i Stockholm med ca 2 cm till snö, till att komma till Norrland där det kommer cirka 2-3 dm per dygn, är en ganska stor omställning, haha. Hundarna blev överlyckliga när de såg all snö, och framför allt efter att vi skottat upp en gång på baksidan där de kunde springa av sig och hoppa upp i djupsnön på sidorna. Planen var att vi skulle gå långa skogspromenader (hur mysigt låter de inte att gå långa skogspromenader en kall solig vinterdag i Norrland?), men tyvärr var alla de promenadvägar där Liam tidigare gått numera skoterleder vilket gjorde att vi denna gång inte hittade några lämpliga vägar att promenera på. Det har istället blivit vanliga promenader och en massa bus i djupsnö! Jag  tvivlade först att den typen av aktiering skulle räcka, men jäklar vad trötta de varit efter att ha hoppat och sprungit runt i djupsnön! Förstår att de måste vara rätt jobbigt trots allt, haha.. 🙂 Vi har även märkt på hundarna att de verkligen verkar trivas där uppe… Även om vi inte varit lika aktiva som vanligt denna vecka, har hundarna nästan varit lugnare där uppe än vad de är här hemma.. Som att de får lugn och ro på ett helt annat sätt där uppe, än vad de får hemma i Stockholm. Även jag och Liam trivs väldigt bra där uppe, just för att de är så lugnt och stillsamt.. Trevliga människor bor de där uppe också, hjälpsamma.. Rusningstrafik existerar knappt, det är typ 3 personer inne på ICA på vardagar kl 17:30, och man känner ingen som helst stress från sin omgivning.. Det är mycket som bra i Norrland, som är mindre bra i Stockholm.. Skulle man väl kunna säga 🙂

Skogspromenad, Blodstänk & Hundträning

Idag åkte vi bort till sandtaget med Atlas & Epic igen, så otroligt mysigt! Vi tänkte att det är väl lika bra att de får springa av sig, så de inte har en massa spring i benen sedan när vi ska ägna oss åt lite lugnare moment i hundträningen.. Där vi promenerar är även ett populärt ridstråk, vilket innebär att det ligger en del hästbajs på promenadvägen.. Vilket Atlas tycker är rena paradiset, det ligger liksom delikatesser överallt.. Som dessutom är trevligt att rulla sig i, man luktar ju så himla gott då.. Atlas har vi fått säga till många gånger idag. Visst att hästbajs inte är speciellt farligt för dem att få i sig, men jag skulle inte vilja påstå att det är speciellt fräscht… Med tanke på att Atlas redan hos uppfödaren fick smeknamnet ”pussgurkan”, så känns det ju ännu otrevligare att han tycker att hästbajs är så fascinerande, haha 🙂

Både Atlas & Epic har idag varit duktiga idag. Atlas är jag inte alls orolig längre att släppa på platser där man mycket sällan får möten med andra hundar, för han lyssnar faktiskt väldigt bra nu för tiden. Lilla Epic, som man inte får glömma inte är äldre än 6 månader, har lyssnat ovanligt bra idag. Hon är ju i en period just nu där hon inte riktigt lyssnar alla gånger, men idag har hon trots lek med Atlas lyssnar väldigt bra. Atlas valde exempelvis att ta några segervarv runt oss i skogen, och när Liam då ropade på Epic så vände hon faktiskt och avbröt leken. Man får inte glömma att det är någonting med Atlas som tidigare fått Epic näst intill okontaktbar emellanåt, så att hon idag valde att lyssna på husse istället för att leka Följa John, är bra gjort 🙂

Någon gång under Atlas segervarv skadade han en tass, vilket vi inte märkte förrän han hoppade in i bagageluckan och lämnade blodstänk bak på bilen. Vi åkte bort till klubben då vi tänkte träna lite vardagslydnad med Epic, och Nosework med Atlas, och planen var då att gå igenom honom för att se vart han hade skadat sig. Väl där får Liam hålla i Atlas medan jag går igenom honom, och jag inser att den där skadan han hade under ena baktassen kanske kunde bero på en trasig klo.. Det var bara att hoppa in i bilen igen och åka hem, så att jag kunde duscha av honom all smuts han samlat på sig under skogspromenaden för att kunna se lite mer exakt vart såret sitter. Efter duschen konstaterades dock att det bara var en liten skråma i trampdynan. Klon har inte tagit skada överhuvudtaget, och såret var så pass ytligt att det hade slutat blöda redan. Vi valde då att åka tillbaka till klubben, för ett lugnt träningspass 🙂

Innan vi gick in till klubbstugan släppte vi Epic och Lyra på golfbanan, för att även Lyra skulle få springa av sig. Hon springer inte så mycket om vi går med bara henne, utan hon behöver en kompis att springa med. Hon tyckte det var så himla härligt att äntligen få komma ut och röra på sig.  Hon har ju inte fått göra något på en månad nu, så man märker verkligen hur lycklig hon är av att få springa av sig regelbundet igen. Efter operationen har hon fått tillbaka en hel del energi, och hon leker som aldrig förr. Tokfia 🙂

Vi startade passet med lite vardagslydnad med Epic. Liam fortsatte att arbeta med kommandot ”stanna”, och jag måste ändå säga att Epic börjar bli ganska duktig på det nu. Att still är ju inte hennes favoritsysselsättning direkt, så att låta henne springa av sig först var ett klokt beslut. Träningshallen har hon förknippat med träning, och hon älskar verkligen det, vilket skapar en viss förväntan hos lillan. Då blir det ännu svårare att stilla still, när man hellre får igång husse att påbörja en lite mer fartfylld träning, haha 🙂 Men, trots detta var hon duktig idag och Liam kunde förflytta sig några steg bakåt, stå still någon sekund för att sedan gå långsamt tillbaka igen. Risken för att hunden i det läget ska möta en på mitten kan vara ganska stor, men lilla damen satt still och väntade på sin belöning hon. Duktig är hon! Vad gäller just denna träning har hon visat att hon börjat förstå vad vi menar även i andra situationer, såsom när vi ska gå ut på promenad. Då ska hon först sitta ner när vi ska sätta på henne halsband/sele och koppel, och sedan sitta ner och vänta tills vi öppnat dörren och säger åt henne att det är okej att följa med ut. Att hon i denna situaion, när hon redan sitter med en hög förväntan, väljer att stanna kvar och invänta frikommando, är imponerande 🙂 Hon lär sig så otroligt fort, och vill inget annat än att göra rätt.. Även om man trots allt är en liten malinois med en del fartfylld energi.. Som ibland slår över 😉

Jag & Atlas har idag ägnat oss åt Nosework, så himla roligt! Atlas börjar bli riktigt duktig idag. Jag fortsatte att presentera doften av Eukalyptus för honom, men idag förstod han precis vad han skulle göra så jag valde att försvåra övningen lite grann. I min lilla Nosework-låda har jag totalt 3 burkar, så jag valde att ta fram en till för att se om han faktiskt visste vad det var han gjorde när han blev belönad, om han kände doften eller bara gick till burken. Att han använt nosen har jag noterat. men det betyder ju inte att han nödvändigtvis redan har kopplat godiset till doften, utan kan också vara av ren nyfiken kring burken och godis. Men, under dagens övning visade han att han visste vad det var han skulle göra. Även om han så klart ”tappade” det några gånger, så var han i det stora hela väldigt duktig och förtjänade en massa beröm 🙂 Vi har ju trots allt bara tränat Nosework under två tillfällen, så jag är väldigt stolt över honom. I slutet valde jag att använda mig av en belöning som Atlas finner lite roligare, nämligen dragkamp. Jag tyckte inte att han kämpade lika mycket som vanligt, och var inte riktigt lika taggad på sin favoritleksak som han brukar vara, men så kom jag på mig själv… Juste, han har ju för fasen gjort illa trampdynan… Så jäkla dumt av mig att då ha dragkamp med killen, inte konstigt att han inte ville kampa på samma sätt som vanligt.. Detta misstag slutade med att han började blöda igen, även om det slutade rätt fort… När vi kommit hem och varit hemma en kortare stund, ser jag att han ligger och slickar på tassen. Jag tittar runt omkring honom och jag ser då lite blodstänk.. Det har alltså börjat blöda igen, jag antar att han kanske pillat upp det lite när han låg och slickade i det. Liam lyfter då upp honom och sätter honom på rygg i hans knä på soffan, medan jag gör rent och lindar tassen lite försiktigt för att undvika att han ska komma åt det.. Nu ligger han och sover, för gå, det vill han inte göra. Inte med den där grejen på tassen inte.. 🙂