När poletten trillar ner

Herregud vilket lydnadspass vi fick till igår! Bortsett från att vi börjat få till vänstersvängar i fotgåendet var det egentligen inget som var så märkvärdigt med gårdagens lydnadspass, om man tänker momentträning. Men, det som gjorde gårdagens lydnadspass så fantastiskt var att vi fick till det bland andra hundar! Igår åkte vi bort till hallen där vi mötte Miriam och hennes fina Dutch, och tanken var att träna lydnad och passivitet bland andra hundar. Vi varvade de som vanligt, första varvet värmde vi hundarna en och en, för att sedan sätta ihop dem två och två. Jag tänkte att jag skulle prova träna med Atlas tillsammans med Liam och Frodo, då de två bor tillsammans och därav skulle inte retningen bli alltför stor. För att undvika att Frodo ska få svårt att koncentrera sig bland andra hundar, får han vänja sig att träna tillsammans med andra från början, så Frodo och Dutch fick träna tillsammans medan Atlas hade vila i bilen. När jag ser hur bra det går för Frodo, hur duktig han är trots störning av annan hund, får jag en känsla av att även Atlas kommer att fixa det här. Både Frodo och Dutch är fokuserade på sina förare, så jag väljer att utan att säga så mycket bara gå ut och hämta honom. På väg in från bilen visar jag Atlas att jag har korv på mig, och gör lite snabba övningar med honom precis utanför för att han ska hålla fokus på mig. Vi går in, han går upp lite i varv men inte alls lika mycket som vanligt. Vi går in och sätter oss och kör lite kontaktävningar, vilket går väldigt bra. Frodo reagerar lite på att Atlas kommer in, men Liam kan bryta honom och få honom i fortsatt arbete. När Frodo började bli trött (ja, det slår ju verkligen över från jättefokuserade till noll fokus på en sekund, så inte alltid så lätt att hänga med) valde han att springa bort till Dutch och Miriam, då han kände att den där Dutch, han är nog leksugen. Det var han inte. Han var nyfiken men relativt obrydd. Bortsett från denna händelse var Frodo riktigt duktig igår 🙂

När Frodo sprang fram till Dutch gick Atlas upp i varv och betedde sig lite som han gjorde i början av vår träning, men det var förståeligt då det helt plötsligt blev lite mer action på plan, så att säga. Frodo fick gå ut och vila i bilen, och jag fortsatte med kontaktövningar med Atlas. Jag ville utmana honom lite, då det gick så himla bra, så vi tog ut avståndet till Dutch och Miriam och jag begärde längre ögonkontakt innan belöning i kontaktövningarna. Allt gick super. Jag kände att nu när han är så himla fokuserad ska jag prova mig på fotgåendet. Jag kör, och Atlas levererar. Han får dessutom till några riktigt fina vänstersvängar mitt på plan, med Dutch som åskådare. Jag är så stolt och lycklig just nu, att han äntligen börjar vänja sig och att vi snart faktiskt kan börja träna bland andra hundar. Kanske kan vi snart till och med gå med i lydnadsgruppen på brukshundklubben? 🙂 Detta gör också, att vi snart ska påbörja apporteringsträningen då detta öpnnar upp möjligheten att komma ut på tävling. Jag är så himla lycklig just nu.

Vilken känsla!

Imorse vaknade jag senare än vanligt, och trots det var jag otroligt trött hela förmiddagen. Funderade på om vi kanske skulle vara hemma idag och bara ta det lugnt, men tittade sedan ner på hundarna som hade alldeles för mycket energi för att kunna njuta av en sådan dag. Med tanke på att det har regnat hela dagen var varken jag eller Liam speciellt sugna på att åka bort till klubben för ett lydnadspass, så jag skickade iväg ett meddelande till hon som har hand om bokningen av hundhallen och frågade om det möjligtvis fanns några tider idag. I väntan på svar somnade jag om på soffan, och vaknade inte förrän 1,5 timme senare. Det kanske var för det bästa, med tanke på att när jag kollade telefonen så hade hon svarat att det absolut fanns tid, och stackars Atlas ska inte behöva träna med en trött, och därmed grinig, matte. Det var bara att byta om, packa in alla hundar med tillbehör i bilen och ge sig iväg. Inget kaffe blev det idag heller, så innan hundträingen stannade vi på macken för en hämtkaffe, allt för att jag och Atlas ska få så trevligt som möjligt tillsammans 🙂 Väl på plats rastar vi av Frodo innan vi går bort till entrén. Frodo som alltid varit så tuff, visade sig vara en riktig mes när vi skulle gå in i hallen, det var någonting med den där tröskeln som gjorde att han inte alls tyckte att vi skulle gå in där, haha. Efter att ha kommit över sin rädsla och sprungit in i hallen mötte han en dum hund inne i hallen, som mot all förmodan var precis lika kaxig som honom själv. Han tittade sig nämligen i spegeln. Efter att ha skällt ut den där andra hunden färdigt var han redo för lite träning!

Med Frodo har vi idag jobbat med att vara nära, vi har fortsatt med fotgåendet i form av food-drive för få in en mer exakt position, och även jobbat lite med att gå mellan benen. Vad gäller fotgåendet tycker jag att han är duktig, han har en bra attityd och älskar verkligen att arbeta. Min tanke är att fortsätta jobba på detta sätt ganska länge, för att få positionen att sitta i ryggmärgen, innan man går vidare i träningen. Det här med att skynda långsamt tror jag är en bra grej 🙂 Efter att ha jobbat med fotgåendet några minuter körde vi några snabba ligg innan det var dags för Atlas tur.

Andra passet med Frodo har vi lekt en del, samt fortsatt med det här att vara nära. Liam jobbade också lite med det här med att gå mellan benen på sin förare. Alltså att hålla ögonkontakt och följa med i förarens rörelser. Självklart får Frodo äta godis hela tiden, och han är verkligen taggad hela tiden och gör vad som helst för lite korv. Han känns så fruktansvärt lättlärd 🙂

Med Atlas har vi idag jobbat mycket med position. Han har ett fint fotgående, men som jag tidigare nämnt har han en förmåga att hamna lite långt fram emellanåt, så idag har vi fokuserat på att belöna bak honom. Jag har gjort på så sätt att jag istället för att ge godis utmed min vänstra sida, har jag kastat en leksak bakåt som han då får springa på. Efter att ha gjort detta två gånger hade hans förväntan förändrats och han gick inte alls lika långt fram längre. Ganska sjukt egentligen hur fort de lär sig! Att belöna på detta sätt med jämna mellanrum ska vi nog fortsätta göra, för att han inte ska hamna för långt fram igen… 🙂 Vi har även jobbat med vänstersvängar, vilket bara går bättre och bättre!

Sista passet med Atlas fortsatte vi med position, men för omväxlings skull tränade vi även på inkallning, sitt under marsch och hopp över hinder. Inkallningen går bättre hela tiden, idag lade han sig bara en gång vilket är stora framsteg. Jag fortsatte att backa medan jag kallade in honom, för att inte ge honom någon chans att misslyckas, men snart tror jag att jag kan stanna till ordentligt varje gång utan att han lägger sig ned. Sitt under marsch kan han, det gör han riktigt bra, så det gjorde vi mest för att han skulle få känna sig grym helt enkelt, haha 🙂 Hopp över hinder körde vi bara två gånger, vi hann inte så mycket mer än så. Första gången satte han sig helsnett, men andra gången gick det betydligt bättre.

Den här dagen har verkligen varit så otroligt bra, vilken känsla vi hade! Atlas har varit jättetaggad på allt, haft världens attityd och glädje och allt har flytit på så himla bra. Trots att Liam kastade leksaker precis framför nosen på honom i fotgåendet höll han position, även om han tittade snabbt på leksaken. Jag är så nöjd med dagen 🙂

Udda underlag & vänstersvängar

Jag hann inte med mer än att vakna, klä på mig och gå nerför trappen inte Liam frågar om vi inte ska åka iväg och träna hund. ”Självklart!”, svarar jag, och springer och byter om till lite mer hundvänliga kläder. Väl i bilen kände jag suget efter kaffe, så efter att ha stannat på djuraffären och vägt hundarna åkte vi bort till macken och köpte en hämtkaffe. Det är inte schysst mot Atlas och försöka sig på någon hundträning utan att ha druckit morgonkaffet, haha 🙂 Väl på plan börjar vi med Frodo, och vi börjar med att bara promenera runt på plan för att han ska få nosa av sig och där vi belönade all spontan kontakt. Lite längre ner på plan ser vi ett ”underlagsområde”, så vi går dit för att se hur han reagerar på denna typ av underlag. Jag tänkte jag skulle gå dit och se var det var och eventuellt kliva på det innan för att han då skulle höra och se detta på avstånd först, men inte det. Han sprang dit och sprang upp direkt, haha. Ingen rädsla där inte 🙂 Jag är dock inte jätteförvånad då han aldrig någonsin reagerat på underlag, och då har vi ändå utsatt honom för en del… 🙂 Efter att Frodo traskat runt där ett tag fortsatte vi promenera runt och körde lite inkallningsträning. Han följer Liam otroligt bra nu för tiden, så egentligen var det mest jag som faktiskt kallade in honom, haha 🙂 Om Frodo mot förmodan inte håller sig vid husse tvärvänder han när husse ropar på honom, så vi tänkte att vi skulle försvåra övningen lite. Vi gjorde så att jag gjorde ljud för mig (ej inkallningskommando då tanken var att Liam skulle bryta honom) och sprang lite försiktigt åt ena hållet. Detta gjorde att Frodo blev nyfiken och började springa mot mig. När han kommit ungefär halvvägs kallade Liam in honom, och visste vände han om! Världens duktigaste valp har vi! 🙂

Atlas är en väldigt orädd och nyfiken individ. Detta märks hela tiden i vardagen, men också på resultatet efter genomgått MH. Underlag har därmed aldrig varit några som helst problem för honom, men jag tänker att det ändå är bra att utsätta honom med jämna mellanrum för sådant man inte stöter på i vardagen, för att på något sätt ändå underhålla hans orädsla och nyfikenhet. Man kan aldrig vara nog försiktig, för just rädslor är sådant som tar mycket tid och energi att jobba med, och som inte alltid är så lätt att jobba bort helt. Detta underlag som vi idag lät honom utsättas för var inte några som helst problem för honom 🙂

Vi har även fortsatt att arbeta med följsamhet/det fria följet. Då han har en tendens att hamna lite långt fram har jag under både gårdagen och idag belönat bak honom ganska ordentligt. Detta har dock resulterat i att han istället börjat ploga ut lite, men samtidigt märkte jag i slutet av dagens pass att det inte alls gjorde något då han faktiskt hamnade mer i korrekt position och rakade upp kroppen så fort jag tog bort belöning igen. Jag kommer att fortsätta att fokusera på att belöna bak honom lite, så att förväntan inte längre ligger för långt fram, men jag tror att han snart kommer hamna i bra position igen 🙂 Efter lite småpill avslutade vi passet med att jobba lite med vänstersvängar. Jag använde mig av ”underlagsområdet” för att där kunda gå runt och tvinga honom att använda sig av bakdelen. Idag fick vi till några riktigt snygga vänstersvängar där rumpan faktiskt följer mig! Såg på videon att jag omedveten inte tar svängarna i 90 grader, så det får jag som förare jobba med nästa gång. Inte lätt när man ska fokusera på olika saker samtidigt, haha 🙂

Man lär sig något nytt varje dag

Igår åkte vi bort till Loboo för att titta lite på nya leksaker till hundarna. Atlas har ju en förkärlek till mjuka kramdjur och liknande, och ankan som vi har hemma är lite svår att använda i träningen då den är lite stor. Vi hittade kampludd i behändig storlek, så vi köpte två stycken så att även Frodo skulle få en. Hade han fått bestämma hade vi köpt allihopa, han försökte plocka på sig varenda en, haha 🙂 I förmiddags tänkte jag att jag skulle prova använda denna i träning, så vi åkte bort till brukshundklubben. Hade det varit någon där hade jag passat på att passivitetsträna då vi verkligen behöver göra det, men tyvärr skulle de som var där när vi kom precis åka. Innan vi satte igång satt jag och bara samlade energi ett tag, då jag varit helt slut hela dagen men ändå känt att hundarna behövde göra något. Liam och Frodo tog med sig två leksaker, kampluddet vi köpte igår samt en kamptrasa, och gick ut på planen för att träna inkallning. Jag förbereder mig själv rent mentalt samtdigt som jag plockar på mig korv och kampluddet. Ut med hund ur buren, och sedan började vi värma upp på parkeringen. Atlas var jätteduktig, men jäklar vad ont det gör att belöna honom utan handskar nu när det börjar bli lite kallare, han tar ju liksom hela handen… Måste köpa ett par. Jag har funderat på BoT-handskar då de är tunna och enligt recensioner och produktbeskrivning håller värmer bra för att vara så tunna, men måste nog åka iväg och prova då det känns viktigt att de ändå sitter tight på handen och inte åker runt. Men nog om det. Efter att ha känt Atlas tänder mot mina kalla fingrar bestämde jag mig för att prova den här leksaken som han bara älskar. Det var vad jag trodde i alla fall. I träning var den uppenbarligen inte alls tillräckligt rolig för att hålla fokus på mig när lillebror var och sprang och kampade med husse på samma plan. Även om han tyckte det var kul att kampa med den släppte han den ändå efter ett tag i jakt om att få vara med i husses och Frodos lek. Jag har nog allt en godishund, leksaker är inte riktigt hans grej i träning även om det kan vara jätteroligt att leka med bara för att ha roligt tillsammans. Jag var helt inställd på att han skulle tycka den var precis lika rolig i träning som annars, men där hade jag jättefel. Man lär sig något nytt varje dag 🙂

Med Frodo tränade, som sagt, Liam lite inkallning, men främst var det bara lek för att han ska lära sig att det alltid är himla roligt att vara med husse 🙂 Med tanke på att han var lös, och bara sprang fram till mig och Atlas en gång i början, så tycker jag att han var jätteduktig. Han är ganska självständig och modig så han är inte rädd för att ge sig ut på egna äventyr, men idag har han trots allt hållt sig vid husse 🙂

Med fokus på följsamhet & inkallning

Idag kom det en kille som skulle sätta upp lite nya skåp i köket, så för att låta honom arbeta ifred utan 3 nyfikna, och halvt glada, hundar i sin omgivning valde jag och Liam att åkta iväg en sväng. In med alla hundar i bilen, och sedan åkte vi bort till brukshundklubben. Jag hade hoppats på lite andra ekipage på planen, för att kunna passivitetsträna med Atlas, men jag var inte alls förvånad när vi kom dit och jag insåg att vi var helt ensamma på klubben. Det är ju trots allt tisdag idag, och vi var där runt 10:00 redan 🙂 Jag började fundera på vad jag och Atlas istället skulle jobba med, och insåg att jag och Liam alltid har tränat hundarna var för sig när vi varit iväg. Inte för att vi har tänkt att hundarna inte skulle klara av att fokusera, då de trots allt bor tillsammans, utan snarare för att ytan vi befunnit oss på varit liten. Dessutom är det så praktiskt att kunna filma varandra, för att man ska kunna gå tillbaka efter träningen och se alla fel man omedvetet gör, och för att hjälpa varandra om så skulle behövas. Det här med träningsbilder är något jag älskar 🙂 Men, med det sagt valde vi att träna hundarna tillsammans, planen på brukshundklubben är stor och det finns en massa plats att utnyttja. Jag var inte helt förvånad över hur fint Atlas jobbade. Vi jobbade med inkallningen i startklass, då han tycker att alla moment som liknar fjärren, eller åtminstone börjar på samma sätt, automatiskt innebär ett snabbt läggande (oavsett om jag kommenderar eller inte). Så, idag jobbade jag lite annorlunda med momentet. I och med att han har en förmåga att lägga sig så fort jag gått ifrån och vänder upp, backade jag ifrån honom istället och kallade in medan jag fortsätte bakåt. På så sätt hade han inte tid att fundera på om han skulle lägga sig eller ej, så kommandot kom ”alldeles för tidigt” i hans värld. Detta fungerade bra, och i slutet av detta pass kunde jag stanna och ge kommando utan ett istället snabbt läggande 🙂 Lite kreativitet lönar sig!

Vi jobbade även lite med följsamheten då han har halkat lite långt fram. Efter att ha fått lite träningar filmade har jag också insett att jag blivit slarvig i belöningen (då jag vet att han kan) och råkat belöna lite långt fram. Idag började vi i stort sett om, jag höll handen tvärstill utmed låret och belönade på samma ställe hela tiden. Jag tror att detta kommer att bli bra, snart är han tillbaka i rätt position igen. Jag har inte velat lägga någon energi på detaljer och finslip i momenten förrän nu, då jag först och främst velat jobba upp en enorm glädje i alla momenten efter dippen i vintras/våras, men nu är vi redo! 🙂 Den här hunden visar mig varje dag hur jäkla duktiga vi kan bli, tillsammans.

Med lilleman har vi egentligen bara lekt, och tränat på att behålla fokus och koncentration på husse trots att storebror var och tränade samtidigt. Jag måste säga att han skötte sig bra, med tanke på hans ringa ålder. Han är ju faktiskt bara 16 veckor gammal. Det roliga med följsamheten/det fria följet är att vi faktiskt inte har tränat på det alls egentligen. Vi provade en gång för att se lite hur snabblärd och intresserade han var, och efter det liksom söker han spontan kontakt mest hela tiden. Så jäkla roligt! I jämförelse med Epic är han betydlgigt mer framåt och betydligt mer intresserad av samarbete, vilket är lite mer det vi söker i en hund. Dessutom har vi inte sett några som helst problem när det kommer till folk, utan han bara älskar allt och alla och tycker att livet leker. Han är väldigt lik Atlas när han var liten, vilket innebär att det kommer att bli mycket hund i denna lilla kille, men också en otroligt stabil individ med en stor nyfikenhet. Det vi hittills har sett av honom känns lovande! 🙂

Malinator´s Fellow Frodo ”Frodo”

Under morgonen begav oss jag & Frodo ut på en promenad med Angelica. Jag bestämde mig för att ta Frodo ensam, då jag dels ville vara lite social (då jag lägger 100% fokus på hundarna nu när de ska vänja sig vid att gå i grupp) och dels ville träna Frodo i möten med andra hundar och människor. Det är mycket hund i denna lilla kille, och jag känner att jag kommer att bli gråhårig innan han landat med alla fyra tassarna på jorden, haha 🙂 För att kunna avleda honom tog jag med mig korv och en boll ut, för att kunna ta reda på vad han tycker bäst om. Korv har vi använt tidigare, vilket är ett säkert kort, men kanske tycker han även att leksaker är trevligt. Första mötet fick vi bara 10 meter utanför dörren, en kvinna kommer gående. Frodo reagerade kraftigt, kraftigare än han brukar, vilket jag tror kan bero på att denna kvinna bar slöja. Jag misstänker att vi skulle få samma reaktion i möte med någon som bär keps också, då de flesta valpar/unghundar brukar kunna reagera annorlunda på just detta. Jag tog fram bollen för att försöka avleda, men det gick sådär. Kvinnan blev dessutom lite småskraj vilket bara triggade lilleman, så vi gick med bestämda steg därifrån och jag tog till mig att leksaker kanske inte är den bästa belöningen i just denna träning. Därefter mötte vi Angelica, som han har träffat tidigare, så jag satte honom ner och avledde med korv för att han skulle behålla lugnet. När hon kom närmare fick hon en liten bit av korv av mig att ge till Frodo, för att han ska börja koppla människor med godsaker. Att avleda med korv gick hundra gånger bättre, och kanske är det just mat vi ska använda oss av när det kommer till situationer där man vill kunna avleda.

Senare under promenaden fick vi endast ett möte, en kvinna passerade och jag avledde Frodo innan han hann tänka tanken att reagera på denne. Han fokuserade helt på mig och skötte sig väldigt bra, så pass bra att vi dessutom fick beröm för hur fin och duktig han är 🙂 Tyvärr var det också det enda direkta mötet vi fick under resten av promenaden. Däremot passerade vi trädgårdar där människor var ute, vilket inte var några som helst problem att avleda. Då är ju ändå avståndet relativt stort och ingen som egentligen uppmärksammade honom. Snart kommer det här med möten inte längre att vara några som helst problem 🙂

Passivitetsträning

Jakten på en hund som kan köra igenom ett helt lydnadspass tillsammans med andra hundar med hundra procent fokus fortsätter… Ibland känns det lite som ett evighetsprojekt helt ärligt, ni vet när man tar 1 steg fram, och 2 steg bak? När man känner sig ganska värdelös som hundtränare för att man inte lyckas bryta den där hunden som man pratar så gott om, som är så jäkla rolig att arbeta med, men som aldrig visar denna sida på brukshundklubben? Ni vet blickarna man kan få, som att man ljuger och vill verka bättre än vad man är? Ja, det är en jobbig, och ganska frustrerande, känsla.

Jag vet ju med mig att vi inte har tränat tillräckligt mycket i miljöer med andra hundar, att jag hellre har velat träna bara han och jag. Det är det här återkommande temat, att man hellre tränar på sådant som man vet att hunden redan klarar av, för att få det där lilla extra och därmed ett perfekt utfört moment. Han är jättefokuserad och världens roligaste hund att jobba med, när det bara är han och jag, men när det är mycket andra hundar i rörelse runt omkring, blir han ofokuserad. Vi har varit iväg och jobbat med det, men det har ju gått sådär och jag har verkligen känt att vi inte kommer någonstans och att det kräver något så vansinnit mycket energi och tålamod från mig som förare. Jag har skjutit på det, och tänkt att jag tar det imorgon. Men imorgon händer det inget, utan jag skjuter det ännu en dag. Och så vidare. Idag har jag samlat på mig energi och byggt upp ett tålamod för att ta itu med problemet, så jag och Alicia åkte till BK där vi mötte Niki för att köra igenom hundarna. Niki ska köra ett lydnadspass, och jag känner att det nu är dags för lite passivitetsträning med Atlas. Man får passa på när retningen nere på plan inte är alltför stor, så som den hade varit om jag istället hade valt att träna med Atlas när Alicia och hennes lilla Alice körde agility. Jag plockar med mig kycklingkorven från bilen, och vi sätter oss på en bänk cirka 5-10 meter ifrån, och bara tittar på. I vanliga fall brukar han låsa sig helt, och kan nästan stå och skrika emellanåt av frustration, då han så gärna vill mingla med alla hundar han ser. Idag lyssnade han när jag bad honom att sitta ner bredvid mig. Han gnällde lite. Men det var också allt. Vi körde lite kontaktövningar, som faktiskt gick riktigt bra. Han sökte ögonkontakt med mig, även om han fortfarande satt bredvid mig vänd mot Niki och hennes hundar. Han var tyst. Efter en sisådär 10 minuter reser han sig och sätter sig mittemot mig, med ryggen åt dem. Han ville så gärna göra rätt, han fokuserade helt på mig. Den där känslan, när poletten liksom trillar ner… Den är magisk. Vi körde några snabba kontaktövningar för att sedan avsluta på topp!

Idag överraskade han mig, han presterade garanterat över förväntan och jag är heltnöjd med dagen. Fler dagar som denna, och vi kommer snart att ta oss ut på tävlingsplan 🙂