Långpromenad med fokus på startklass

Idag när Liam åkte iväg till jobbet tog han även med sig Lyra, hon är hos hans farmor nu då jag gärna ville få komma ut och hitta på något med Atlas. Lyra kan ju tyvärr inte vara själv hemma så det är perfekt att vi då har någon som ibland kan hjälpa till att passa henne några timmar 🙂 Jag & Atlas har idag varit på långpromenad, där vi fokuserade på startklassen i lydnad. Även lite koppelträning, då han inte alltid är helt perfekt, haha.. I början av promenaden var han rätt jobbig, han drog som en tok och sprang kors och tvärs. Han lugnade dock ner sig med tiden och gick helt okej så fort vi började närma oss spåret.. Vi fick ett hundmöte på väg dit också, där han skällde en gång innan jag bröt honom. Jag är så van vid att han aldrig skäller på andra hundar nu för tiden, han kan absolut gnälla och vilja hälsa, men skäller är det väldigt sällan han gör. Vi hade en del problem med just hundmöten tidigare, då han stod och skrek av frustration så fort han såg en annan hund, så jag är väldigt nöjd och stolt över honom att han blivit så pass bra som han ändå är nu 🙂

Väl framme vid spåret hade jag förväntat mig en del möten med långfärdsåkare precis som under de senaste gångerna vi promenerat där, men den här gången var det väldigt lugnt. Jag kom senare på att det faktiskt är tisdag idag och kanske är det därför jag endast mötte en av dem, en pensionär som även han passade på att vara i spåret under dagtid en vardag som denna 🙂 Atlas är absolut nyfiken på dem, och skulle gärna utforska situationen närme om han fick, men det är ingenting han lägger någon vikt vid så fort de passerat. Superskönt att han äntligen börjar bli så pass vuxen att allt runt omkring inte är så himla intressant längre 🙂

Så fort vi kommit in i spåret släppte jag honom, och han har fått springa lös alla 5 kilometer då vi knappt fått några möten idag. Han har varit så otroligt duktig, inte sprungit iväg mer än max 5 meter från mig och 80 % av tiden på eget initiativ promenerat på min vänstra sida. Visst att han har blivit duktig lös, men jag trodde inte han skulle vara sådär grym idag… Riktig stolt över honom! 🙂 Vi har då fokuserat på startklassen i lydnad idag, och har övat på momenten ”sitt under marsch”, inkallning och fjärrdirigering. Även lite fritt följ mellan momenten 🙂 Sitt under marsch är ett moment de har ändrat på, så nu för tiden ska man gå med hunden i fotposition, stanna så att hunden sätter sig ned, ta ett varv runt hunden och sedan fortsätta gå med hunden i fotposition. Detta gick superbra och är ingenting som vi någonsin övat på, men inte heller någonting som vi kommer att behöva lägga någon större vikt kring. Fjärrdirigeringen har i vanliga fall inte varit några konstigheter, och det var det inte heller i början på promenaden, men efter ett tag fick han för sig att han skulle komma in på inkallning istället för att lägga sig ned, knäpp som han är. Kanske för att han kommit på att han belönas när han kommer in nära mig hela tiden då han är lös, så lyssnade han nog inte när kommandot gavs utan gjorde bara som han brukar göra.. Vi får öva mer på det där tror jag, på kortare avstånd till en början 🙂 Vad gäller inkallningen kan han den, men idag tycker jag att han har slarvat en aning med hur han sätter sig. Han har under många inkallningar satt sig väldigt snett, vilket inte riktigt är optimalt… Jag tror att vi ska hyra hallen sedan och finslipa i vissa av momenten, så att de verkligen sitter sedan. Då kan vi även jobba med apportbocken, som han inte alls tycker är speciellt spännande… 🙂

På vägen hem från spåret har han varit klockren i koppel. Han har gått bredvid mig hela vägen hem, inte dragit, inte flängt… Han var väl trött antar jag, vi gick trots allt 10,2 kilometer. Även i hundmötena vi fick på vägen tillbaka höll han position. Där och då kände jag igen pojken min, precis så ska han göra.. 🙂

Passivitetsträning med understimulerad malle

Lilla Epic… Hon har fortfarnde ont i sitt ben… Hon haltar och är stel om vartannat trots strikt vila i nästan en månads tid (detta på inrådan av veterinär)… Dessutom har hon blivit sämre… Vi börjar bli väldigt oroliga över henne nu och imorgon ska vi äntligen till veterinären med henne. I och med att hon är så ung (nyss fyllda 7 månader) känns det ännu jobbigare att hon har så ont, vi håller tummarna för att det inte är något fel som inte går att åtgärda, utan att det inte är så allvarligt.. På grund av detta har inte Epic fått göra så mycket på sistone, bortsett från att spåra. Det är i stort sett det enda som fungerar med henne nu då det är den enda grenen hon arbetar lugnt och försiktigt i. Idag valde vi dock att åka ner till centrum för passivitetsträning då det är någonting vi verkligen måste träna på. Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta dagens träning. Jag skulle inte säga att hon varit speciellt passiv, däremot var hon jätteduktig med att behålla lugnet trots allt som hände runt omkring. Barn sprang förbi, en massa människor i rörelse, några hundar som passerade… Trots att allt detta är saker som hon tidigare reagerat på, gruffade hon bara en gång när en av hundarna passerade, så på så sätt är jag mer än nöjd med älsklingen min… 🙂 Huruvida hon var passiv eller ej… Ja, alltså hon har ju egentligen bara flyttat fokus från allt runtomkring till isen som satt fast i marken. Var ju ändå viktigt och himla roligt att gräva och äta is, haha… Vi får nog fortsätta träna på det där med passivitet… 🙂

Hundträning och en vecka i Norrland

Så, den senaste tiden har vi hunnit med en hel del med hundarna, men tyvärr har orken för att uppdatera bloggen inte riktigt funnits där.. 🙂 Vi har bland annat ägnat oss åt lydnadsträning med störning, dw-rundor, nosework och en hel drös med skogspromenader. Tess, som för tillfället bor en hel del hos mina föräldrar, har fått lite mysiga långpromenader med matte och husse på dagarna när varken mina föräldrar eller min lillebror haft möjlighet att ta ut henne. Tess är alldeles fantastisk att gå med själv, hon lyder otroligt bra lös och det är väldigt avslappnande att ta ut bara henne. Hon springer inte fram till andra hundar, och bryr sig inte om människor. Ren avkoppling.

Vi har även lagt ned mycket tid på ensamhetsträningen med Epic, både tillsammans med våra andra hundar och helt själv. Hon sköter sig fint, går inte upp i varv när vi lämnar henne och blir inte exalterad när vi kommer hem igen, utan ligger tyst och väntar. För de mesta har vi passat på att träna detta när vi ändå ska iväg på kortare ärenden, såsom när vi ska iväg och handla eller när jag skjutsar Liam till jobbet, och då har Atlas fått vara hemma och varit ”barnvakt” då jag vet att han är lugn och trygg ensam hemma. Lyra och jag har ibland stannat på vägen hem för att få en promenad på något mysigt ställe, bara hon och jag. Alla hundarna uppskattar ensamtid med både mig och Liam, och man får helt enkelt ta tillfället i akt.

I lydnadsträningen har vi fortsatt jobba med grunder. Efter en lite längre paus från detta med Atlas har han nu fått tillbaka glädjen vilket känns fantastiskt! Han tappade glädjen där ett tag när vi körde väldigt intensivt, och kanske nöjer han sig om han får ägna sig åt just lydnadsträning 1 gång i veckan. Nosework-träningen tycker han är roligare och där kan vi också ägna mer tid 🙂 Lilla Epic, som börjar bli en stor tjej nu, jobbar på fint och med en fruktansvärt härlig attityd. Hon älskar verkligen att arbeta, vilket är så roligt att se. Den där glädjen och det engagemanget har jag inte sett hos en 6-månaders tidigare. Vi har börjat lägga in störning under träningen, och då i form av att Atlas sitter och tittar på. Hon är så klart van att ha honom i sin omgivning, men att ha sin bästis i samma rum under träning när man bara är en liten valp, är inte helt lätt alla gånger. Epic håller dock fokus och reagerar inte på Atlas om inte han engagerar sig i henne. Så himla duktig! 🙂

Vi har också varit iväg till Norrland en vecka, för att titta till Liams hus där uppe. 65 mil enkelresa, med 4 hundar och packning i en v40. Jag skulle ljuga om jag sade att det inte blev lite trångt, men bra gick det och hundarna mådde bra under hela resan (vilket ändå är det viktigaste) 🙂 Alla våra hundar älskar snö, och snö, de fick de i massor. Från att vara i Stockholm med ca 2 cm till snö, till att komma till Norrland där det kommer cirka 2-3 dm per dygn, är en ganska stor omställning, haha. Hundarna blev överlyckliga när de såg all snö, och framför allt efter att vi skottat upp en gång på baksidan där de kunde springa av sig och hoppa upp i djupsnön på sidorna. Planen var att vi skulle gå långa skogspromenader (hur mysigt låter de inte att gå långa skogspromenader en kall solig vinterdag i Norrland?), men tyvärr var alla de promenadvägar där Liam tidigare gått numera skoterleder vilket gjorde att vi denna gång inte hittade några lämpliga vägar att promenera på. Det har istället blivit vanliga promenader och en massa bus i djupsnö! Jag  tvivlade först att den typen av aktiering skulle räcka, men jäklar vad trötta de varit efter att ha hoppat och sprungit runt i djupsnön! Förstår att de måste vara rätt jobbigt trots allt, haha.. 🙂 Vi har även märkt på hundarna att de verkligen verkar trivas där uppe… Även om vi inte varit lika aktiva som vanligt denna vecka, har hundarna nästan varit lugnare där uppe än vad de är här hemma.. Som att de får lugn och ro på ett helt annat sätt där uppe, än vad de får hemma i Stockholm. Även jag och Liam trivs väldigt bra där uppe, just för att de är så lugnt och stillsamt.. Trevliga människor bor de där uppe också, hjälpsamma.. Rusningstrafik existerar knappt, det är typ 3 personer inne på ICA på vardagar kl 17:30, och man känner ingen som helst stress från sin omgivning.. Det är mycket som bra i Norrland, som är mindre bra i Stockholm.. Skulle man väl kunna säga 🙂

Skogspromenad, Blodstänk & Hundträning

Idag åkte vi bort till sandtaget med Atlas & Epic igen, så otroligt mysigt! Vi tänkte att det är väl lika bra att de får springa av sig, så de inte har en massa spring i benen sedan när vi ska ägna oss åt lite lugnare moment i hundträningen.. Där vi promenerar är även ett populärt ridstråk, vilket innebär att det ligger en del hästbajs på promenadvägen.. Vilket Atlas tycker är rena paradiset, det ligger liksom delikatesser överallt.. Som dessutom är trevligt att rulla sig i, man luktar ju så himla gott då.. Atlas har vi fått säga till många gånger idag. Visst att hästbajs inte är speciellt farligt för dem att få i sig, men jag skulle inte vilja påstå att det är speciellt fräscht… Med tanke på att Atlas redan hos uppfödaren fick smeknamnet ”pussgurkan”, så känns det ju ännu otrevligare att han tycker att hästbajs är så fascinerande, haha 🙂

Både Atlas & Epic har idag varit duktiga idag. Atlas är jag inte alls orolig längre att släppa på platser där man mycket sällan får möten med andra hundar, för han lyssnar faktiskt väldigt bra nu för tiden. Lilla Epic, som man inte får glömma inte är äldre än 6 månader, har lyssnat ovanligt bra idag. Hon är ju i en period just nu där hon inte riktigt lyssnar alla gånger, men idag har hon trots lek med Atlas lyssnar väldigt bra. Atlas valde exempelvis att ta några segervarv runt oss i skogen, och när Liam då ropade på Epic så vände hon faktiskt och avbröt leken. Man får inte glömma att det är någonting med Atlas som tidigare fått Epic näst intill okontaktbar emellanåt, så att hon idag valde att lyssna på husse istället för att leka Följa John, är bra gjort 🙂

Någon gång under Atlas segervarv skadade han en tass, vilket vi inte märkte förrän han hoppade in i bagageluckan och lämnade blodstänk bak på bilen. Vi åkte bort till klubben då vi tänkte träna lite vardagslydnad med Epic, och Nosework med Atlas, och planen var då att gå igenom honom för att se vart han hade skadat sig. Väl där får Liam hålla i Atlas medan jag går igenom honom, och jag inser att den där skadan han hade under ena baktassen kanske kunde bero på en trasig klo.. Det var bara att hoppa in i bilen igen och åka hem, så att jag kunde duscha av honom all smuts han samlat på sig under skogspromenaden för att kunna se lite mer exakt vart såret sitter. Efter duschen konstaterades dock att det bara var en liten skråma i trampdynan. Klon har inte tagit skada överhuvudtaget, och såret var så pass ytligt att det hade slutat blöda redan. Vi valde då att åka tillbaka till klubben, för ett lugnt träningspass 🙂

Innan vi gick in till klubbstugan släppte vi Epic och Lyra på golfbanan, för att även Lyra skulle få springa av sig. Hon springer inte så mycket om vi går med bara henne, utan hon behöver en kompis att springa med. Hon tyckte det var så himla härligt att äntligen få komma ut och röra på sig.  Hon har ju inte fått göra något på en månad nu, så man märker verkligen hur lycklig hon är av att få springa av sig regelbundet igen. Efter operationen har hon fått tillbaka en hel del energi, och hon leker som aldrig förr. Tokfia 🙂

Vi startade passet med lite vardagslydnad med Epic. Liam fortsatte att arbeta med kommandot ”stanna”, och jag måste ändå säga att Epic börjar bli ganska duktig på det nu. Att still är ju inte hennes favoritsysselsättning direkt, så att låta henne springa av sig först var ett klokt beslut. Träningshallen har hon förknippat med träning, och hon älskar verkligen det, vilket skapar en viss förväntan hos lillan. Då blir det ännu svårare att stilla still, när man hellre får igång husse att påbörja en lite mer fartfylld träning, haha 🙂 Men, trots detta var hon duktig idag och Liam kunde förflytta sig några steg bakåt, stå still någon sekund för att sedan gå långsamt tillbaka igen. Risken för att hunden i det läget ska möta en på mitten kan vara ganska stor, men lilla damen satt still och väntade på sin belöning hon. Duktig är hon! Vad gäller just denna träning har hon visat att hon börjat förstå vad vi menar även i andra situationer, såsom när vi ska gå ut på promenad. Då ska hon först sitta ner när vi ska sätta på henne halsband/sele och koppel, och sedan sitta ner och vänta tills vi öppnat dörren och säger åt henne att det är okej att följa med ut. Att hon i denna situaion, när hon redan sitter med en hög förväntan, väljer att stanna kvar och invänta frikommando, är imponerande 🙂 Hon lär sig så otroligt fort, och vill inget annat än att göra rätt.. Även om man trots allt är en liten malinois med en del fartfylld energi.. Som ibland slår över 😉

Jag & Atlas har idag ägnat oss åt Nosework, så himla roligt! Atlas börjar bli riktigt duktig idag. Jag fortsatte att presentera doften av Eukalyptus för honom, men idag förstod han precis vad han skulle göra så jag valde att försvåra övningen lite grann. I min lilla Nosework-låda har jag totalt 3 burkar, så jag valde att ta fram en till för att se om han faktiskt visste vad det var han gjorde när han blev belönad, om han kände doften eller bara gick till burken. Att han använt nosen har jag noterat. men det betyder ju inte att han nödvändigtvis redan har kopplat godiset till doften, utan kan också vara av ren nyfiken kring burken och godis. Men, under dagens övning visade han att han visste vad det var han skulle göra. Även om han så klart ”tappade” det några gånger, så var han i det stora hela väldigt duktig och förtjänade en massa beröm 🙂 Vi har ju trots allt bara tränat Nosework under två tillfällen, så jag är väldigt stolt över honom. I slutet valde jag att använda mig av en belöning som Atlas finner lite roligare, nämligen dragkamp. Jag tyckte inte att han kämpade lika mycket som vanligt, och var inte riktigt lika taggad på sin favoritleksak som han brukar vara, men så kom jag på mig själv… Juste, han har ju för fasen gjort illa trampdynan… Så jäkla dumt av mig att då ha dragkamp med killen, inte konstigt att han inte ville kampa på samma sätt som vanligt.. Detta misstag slutade med att han började blöda igen, även om det slutade rätt fort… När vi kommit hem och varit hemma en kortare stund, ser jag att han ligger och slickar på tassen. Jag tittar runt omkring honom och jag ser då lite blodstänk.. Det har alltså börjat blöda igen, jag antar att han kanske pillat upp det lite när han låg och slickade i det. Liam lyfter då upp honom och sätter honom på rygg i hans knä på soffan, medan jag gör rent och lindar tassen lite försiktigt för att undvika att han ska komma åt det.. Nu ligger han och sover, för gå, det vill han inte göra. Inte med den där grejen på tassen inte.. 🙂

Nosework & andra grunder

I måndags åkte jag och Liam till Eskilstuna Hundcenter för att köpa en massa saker till min och Atlas kommande Nosework-träning. Vi köpte boken ”Nosework – Allt du behöver veta”, en metallburk och hydrolater (eukalyptus). De sålde även lavendel och lagerblad, men det är eukalyptus man börjar med och jag lär behöva traggla denna doft under en ganska lång tid innan jag börjar blanda in nya dofter. Jag lär ha tid att lägga en beställning på mer senare, med andra ord. Efter att ha läst lite drygt halva boken har jag kommit i insikt med hur viktigt det är att inte blanda in andra dofter i det material man använder, och att man i stort sett behöver mer än en burk så fort hunden har lärt sig doften för att komma vidare i träningen. Idag innan hundträningen bestämde vi oss för att springa in på Clas Ohlson för att köpa kryddburkar, och sedan in på Jula för att köpa en sortimentlåda, då vi ändå var tvungna att springa in på zoo.se för att köpa hundfoder. Nu börjar det kännas lite proffsigt, måste jag säga… 🙂 Det enda som behövs just nu är engångshandskar då jag använder mig av möbeltassar, och en liten pincett. Detta för att inte blanda in en massa andra dofter, vilket känns extra viktigt nu i inlärningsfasen. Vad gäller utrustning finns det inte några speciella krav egentligen, mer än att det är bra att ha ett specifikt halsband/sele/tjänstetecke för att hunden på något sätt ska koppla utrustningen med specifik aktivitet (precis som i alla andra grenar). Jag beställde därför ett nytt halsband till Atlas, från hundstaff.se. Idag kom det, och jag älskar det! 🙂

Idag var första träningen med Atlas i Nosework. Efter att ha läst i boken valde jag att prova shejpa in doften, för att se vilka beteenden han skulle bjuda på. Vi har inte använt oss så mycket av shaping tidigare, och visst blev han lite passiv emellanåt, men jag måste ändå säga att han provade sig fram väldigt fokuserat. Han lade sig bland annat i platsposition mycket och väldigt länge, som att han inväntade ett klick från klickern. Han provade även att agera utifrån omvänt lockande, vilket inte heller fungerade. Han backade och lade sig en bit bort, utan resultat. Han provade att ta ögonkontakt, vilket inte heller gav utdelning. Till slut började han intressera sig för burken, och började nosa på den, vilket resulterade i en massa kycklingkorv. I början gick det lite trögt, han gjorde rätt några gånger men där emellan provade han andra beteenden. I slutet däremot började han bjuda på rätt beteende hela tiden, och då valde vi också att avsluta då vi befann oss på topp! 🙂 Mattes duktiga kille belönades sedan med dragkampslek för att förstärka alla rätt han gjort och för att skapa en så stor arbetsglädje som möjligt 🙂

Lilla Epic har idag främst fått jobba med att stanna kvar… Vilket är någonting av det tråkigaste hon vet, då det går alldeles för långsamt och Epic gillar fart 😉 Tyvärr så kan hon ju inte genomgå hela sitt liv i 180, utan behöver klara av att bara ta det lugnt ibland… Att bara vara. Detta är med andra ord en superbra övning för henne, tillsammans med passivitetsträning. I och med att fokus under våra träningar har legat på andra saker än just ”stanna”, så har vi inte heller jobbat speciellt mycket med det tidigare. Vi började därmed att låta henne sitta ner, vänta några sekunder och sedan klicka och belöna. Därefter låta henne sitta ner, ta 1 steg åt höger/vänster, klicka och belöna. Ett steg åt något håll känns som ett lättare moment då avståndet inte blir speicellt mycket längre, medan steget att ta ett steg bakåt istället försvårar övningen. Vi provade dock det också, vilket fungerade några gånger men i slutet hade hon tröttnat helt och saknade fart och fläkt 😉 Vi varvade denna övning med fotgående och inkallningsövningar. En malletjej på snart 6 månader vill inte sitta still för länge…

Vi avslutade passet med lite dragkampslek, just för att det är det bästa hon vet.

 

 

Schema & mål för 2018

Nu har schemat för hundarnas träning börjat bli klar, med rum för förändringar. För mig som känner att det är viktigt med planering är det toppen att göra ett schema, för att slippa tänka vad som ska göras varje dag och därmed bli stressad av att jag inte riktigt vet. Det finns ingenting som sänker stressnivån på samma sätt som trötta och nöjda hundar. Tillsammans med Liam & Alicia har jag nu kommit fram till någonting som kommer att fungera, även i längden.

Måndag: DW/Drag
Tisdag: Nosework
Onsdag: Tävlingslydnad
Torsdag: Nosework
Fredag: DW/Drag
Lördag: Vila
Söndag: Tävlingslydnad

Jag har märkt på Atlas på sistone att det blivit lite väl intensivt med lydnadsträningen, han har känts lite loj även om han egentligen är taggad. Jag tror att det är bra att ha någonting att varva med, för att inte tråka ut det huvudsakliga målet. Det hade varit jättetråkigt om jag omedvetet förstör glädjen i lydnaden, på grund av att jag inte varvar det med någonting annat. Nosework har jag aldrig provat tidigare, men samtidigt vet jag att han tycker att det är jätteroligt med nosövningar överlag. Till sommarhalvåret ska vi även varva med det han tycker är roligast i världen, nämligen agility. Varför jag väljer att inte lägga agility i fokus, är för att det är mycket lättare att få till regelbundna träningar året runt i de andra grenarna. Tävlingslydnad tycker han är väldigt roligt, och jag misstänker att Nosework är någonting han kommer att älska. Att då varva det med fysträning tror jag kommer att bli toppen. Agilityn kommer vi att hålla på en hobbynivå.

Mål:
* Avlägga doftprov i Nosework
* Tävlingsdebutera i Tävlingslydnad Startklass

Tess är ju som hon är, lydnadsträning är roligt under vissa korta perioder så länge matte har en godbit i handen. Gärna korv, köttbullar eller någonting annat som inte tillhör vardagen. Tess är ingen tävlingshund, utan mer än aktiv sällskapshund skulle jag säga. Däremot älskar hon att använda nosen, så jag funderar på om även hon ska få prova på Nosework för att se om det är någonting som faller henne i smaken. Även om jag inte väljer att tävla med just henne, så är det superbra aktivering. Skulle hon däremot tycka att det är det roligaste i världen, och vill arbeta trots att hon inte blir belönad jämt och ständigt, så kanske även hon får avlägga doftprov för att sedan ta det vidare därifrån. Även Tess ska få följa med på alla fysträningar, både vad gäller DW och drag på kickbike.

Mål:
* Avlägga doftprov i Nosework, om intresse finns

Epic ska få fortsätta med grunderna inom lydnad för att lägga en så bra grund som möjligt inför kommande patrullhundskurs. Tanken är att hon under våren ska påbörja denna, och desto bättre grund, desto bättre start. Även om inträdesprovet handlar om att se huruvida hunden är lämplig eller inte, och huruvida hunden efter genomförd utbildning kan förväntas klara ett certifikatsprov, krävs ändå en viss grundlydnad. Epic är fruktansvärt lättlärd, arbetsvillig och vill hemskt gärna göra rätt så med fortsatt regelbunden träning kommer detta att gå alldeles utmärkt. När Epic blir äldre ska även hon börja fystränas.

Mål:
* Avslutad patrullhundskurs (ej genomfört certifikatsprov då hon måste vara minst 18 månader)

Skogspromenad & Lydnadsträning

Jag, Liam och Alicia startade dagen med en tur till skogs, för att låta Atlas och Epic springa av sig innan lydnadsträningen. De båda höll sig nära hela tiden, enda tills vi kom bort till sandtaget som ligger i anslutning till promenadvägen. Atlas tyckte ju så klart att det var en toppenidé att springa ner för den superbranta, steniga kanten, helt orädd som han är. Epic valde istället att stanna efter bara några meter, vilket var ett smart beslut av damen. När vi kommer fram och tittar över kanten, står Atlas hela vägen ner och tittar på mig. jag ropar på honom, men han kommer inte. Suck, tänkte jag.. Jag ropar en gång till, och han försöker ta sig loss men det verkar som att han har fastnat med ena bakbenet på något vänster.. Han ger det ett till försök och lyckas ta sig loss och kommer haltandes tillbaka uppför backen.. Vi gick igenom honom på plats för att se var han hade ont någonstans, och han kändes lite öm i höger lår. För Atlas blev resten av promenaden i koppel, medan Epic fick springa runt och leka med en kampleksak. Hon var precis lika hyper som vanligt och husse tog fram kampleksaken för att låta henne leka lite. Dragkamp kan vara det roligaste hon vet, hon blir så taggad och låter som att hon skulle kunna döda någon, haha.. 🙂 Atlas är ju inte den som visar smärta direkt, utan ville mer än gärna springa lös han också. Tänk om man ändå kunde förklara för dem små liven, att haltar man ska man ta det lugnt.. Vad bra det hade varit 🙂

Efter skogspromenaden åkte vi hem för att rasta Tess & Lyra, och åkte sedan vidare bort till BK för ett lydnadspass. I och med att bruks/lydnadsgänget brukar boka Ekerö Hundhall på torsdagar hoppades vi på att vi skulle få vara själva i klubbstugan och därmed kunna nyttja hundhallen, men tyvärr var den upptagen för privatträning när vi kom. Vi satte oss ned och tog en fika, och snart var de färdiga och hade avlägsnat sig från lokalen. Nu var det dags för lydnadsträning! Först ut var Alicia & Solo, som jobbar för att senare under året kunna göra sin första tävling i LK1:an. Jätteduktiga är ni!

Sedan var det min och Atlas tur. Han skötte sig bra, gjorde det han skulle men kändes väldigt loj och ofokuserad… Han hade nog kanske lite ont efter att ha sprungit ner för sandtaget och vi körde därför ett väldigt kort träningspass där vi fokuserade på ”sitt under gång” samt jobbade med apportbocken. För första gången höll han den helt själv! Stolt matte, vi kanske kan få till det här jäkla momentet trots allt.. 🙂

Efter Atlas var det dags för Liam och Epic, som jobbade med ”ligg”, ”hit” och kontaktövningar. Epic startade passet övertaggad och bad om husses uppmärksamhet genom att hoppa runt i cirklar, skälla och bita honom i byxorna. En vanlig start på lydnadspassen med valpen, haha.. Efter att ha lugnat ner sig genomförde hon momenten med glädje, men blev även hon ganska snart ofokuserad.. Det visade sig att lillan behövde gå ut, och efter toalettbesöket var det dags att åka hem och byta hund för att sedan åka vidare bort mot Stenhamra och gemensam hundpromenad.

I tid för promenaden anslöt även Emma, och det var en intressant promenad som erbjöds. Att Tess, som är 5 år och garanterat vet hur man går i koppel skulle bete sig som om hon knappt koppeltränats i hela sitt liv trodde jag aldrig. Jag vet ju att hon tycker det är lite jobbigt att inte få gå först, men samtidigt brukar hon inte bli så pass dryg att hon drar som ett monster trots att resten av gruppen var mycket längre fram… Jag och Tess, Liam och Epic och Emma och Albin promenerade lite bakom alla andra, då framför allt Liam skulle koppelträna Epic, vilket gjorde att vi kom lite efter… Skönt kände jag, då Tess hade blivit ännu värre av att promenera tillsammans med gruppen (utan att få gå först). Epic skötte sig bra med tanke på alla hundar som promenerade i närheten, så länge inga hundskall kunde nå hennes öron. Då blev hon lite exalterad kan man väl säga, inte lätt att vara en mallevalp och tro att man är störst, bäst och vackrast, haha.. I och med ett jäkla dragande i kopplet, och en valp som redan fått göra en del idag, valde vi att vända och bege oss tillbaka till bilen. Jag har nu kommit fram till att det här troligtvis var både första och sista gången vi anslöt oss till en gemensam hundpromenad… Promenera med hundarna gör jag hellre själv, då är de lugna och fina.. Även om det så klart är jättebra träning, så finns det en gräns…