Hundträning och en vecka i Norrland

Så, den senaste tiden har vi hunnit med en hel del med hundarna, men tyvärr har orken för att uppdatera bloggen inte riktigt funnits där.. 🙂 Vi har bland annat ägnat oss åt lydnadsträning med störning, dw-rundor, nosework och en hel drös med skogspromenader. Tess, som för tillfället bor en hel del hos mina föräldrar, har fått lite mysiga långpromenader med matte och husse på dagarna när varken mina föräldrar eller min lillebror haft möjlighet att ta ut henne. Tess är alldeles fantastisk att gå med själv, hon lyder otroligt bra lös och det är väldigt avslappnande att ta ut bara henne. Hon springer inte fram till andra hundar, och bryr sig inte om människor. Ren avkoppling.

Vi har även lagt ned mycket tid på ensamhetsträningen med Epic, både tillsammans med våra andra hundar och helt själv. Hon sköter sig fint, går inte upp i varv när vi lämnar henne och blir inte exalterad när vi kommer hem igen, utan ligger tyst och väntar. För de mesta har vi passat på att träna detta när vi ändå ska iväg på kortare ärenden, såsom när vi ska iväg och handla eller när jag skjutsar Liam till jobbet, och då har Atlas fått vara hemma och varit ”barnvakt” då jag vet att han är lugn och trygg ensam hemma. Lyra och jag har ibland stannat på vägen hem för att få en promenad på något mysigt ställe, bara hon och jag. Alla hundarna uppskattar ensamtid med både mig och Liam, och man får helt enkelt ta tillfället i akt.

I lydnadsträningen har vi fortsatt jobba med grunder. Efter en lite längre paus från detta med Atlas har han nu fått tillbaka glädjen vilket känns fantastiskt! Han tappade glädjen där ett tag när vi körde väldigt intensivt, och kanske nöjer han sig om han får ägna sig åt just lydnadsträning 1 gång i veckan. Nosework-träningen tycker han är roligare och där kan vi också ägna mer tid 🙂 Lilla Epic, som börjar bli en stor tjej nu, jobbar på fint och med en fruktansvärt härlig attityd. Hon älskar verkligen att arbeta, vilket är så roligt att se. Den där glädjen och det engagemanget har jag inte sett hos en 6-månaders tidigare. Vi har börjat lägga in störning under träningen, och då i form av att Atlas sitter och tittar på. Hon är så klart van att ha honom i sin omgivning, men att ha sin bästis i samma rum under träning när man bara är en liten valp, är inte helt lätt alla gånger. Epic håller dock fokus och reagerar inte på Atlas om inte han engagerar sig i henne. Så himla duktig! 🙂

Vi har också varit iväg till Norrland en vecka, för att titta till Liams hus där uppe. 65 mil enkelresa, med 4 hundar och packning i en v40. Jag skulle ljuga om jag sade att det inte blev lite trångt, men bra gick det och hundarna mådde bra under hela resan (vilket ändå är det viktigaste) 🙂 Alla våra hundar älskar snö, och snö, de fick de i massor. Från att vara i Stockholm med ca 2 cm till snö, till att komma till Norrland där det kommer cirka 2-3 dm per dygn, är en ganska stor omställning, haha. Hundarna blev överlyckliga när de såg all snö, och framför allt efter att vi skottat upp en gång på baksidan där de kunde springa av sig och hoppa upp i djupsnön på sidorna. Planen var att vi skulle gå långa skogspromenader (hur mysigt låter de inte att gå långa skogspromenader en kall solig vinterdag i Norrland?), men tyvärr var alla de promenadvägar där Liam tidigare gått numera skoterleder vilket gjorde att vi denna gång inte hittade några lämpliga vägar att promenera på. Det har istället blivit vanliga promenader och en massa bus i djupsnö! Jag  tvivlade först att den typen av aktiering skulle räcka, men jäklar vad trötta de varit efter att ha hoppat och sprungit runt i djupsnön! Förstår att de måste vara rätt jobbigt trots allt, haha.. 🙂 Vi har även märkt på hundarna att de verkligen verkar trivas där uppe… Även om vi inte varit lika aktiva som vanligt denna vecka, har hundarna nästan varit lugnare där uppe än vad de är här hemma.. Som att de får lugn och ro på ett helt annat sätt där uppe, än vad de får hemma i Stockholm. Även jag och Liam trivs väldigt bra där uppe, just för att de är så lugnt och stillsamt.. Trevliga människor bor de där uppe också, hjälpsamma.. Rusningstrafik existerar knappt, det är typ 3 personer inne på ICA på vardagar kl 17:30, och man känner ingen som helst stress från sin omgivning.. Det är mycket som bra i Norrland, som är mindre bra i Stockholm.. Skulle man väl kunna säga 🙂

Skogspromenad, Blodstänk & Hundträning

Idag åkte vi bort till sandtaget med Atlas & Epic igen, så otroligt mysigt! Vi tänkte att det är väl lika bra att de får springa av sig, så de inte har en massa spring i benen sedan när vi ska ägna oss åt lite lugnare moment i hundträningen.. Där vi promenerar är även ett populärt ridstråk, vilket innebär att det ligger en del hästbajs på promenadvägen.. Vilket Atlas tycker är rena paradiset, det ligger liksom delikatesser överallt.. Som dessutom är trevligt att rulla sig i, man luktar ju så himla gott då.. Atlas har vi fått säga till många gånger idag. Visst att hästbajs inte är speciellt farligt för dem att få i sig, men jag skulle inte vilja påstå att det är speciellt fräscht… Med tanke på att Atlas redan hos uppfödaren fick smeknamnet ”pussgurkan”, så känns det ju ännu otrevligare att han tycker att hästbajs är så fascinerande, haha 🙂

Både Atlas & Epic har idag varit duktiga idag. Atlas är jag inte alls orolig längre att släppa på platser där man mycket sällan får möten med andra hundar, för han lyssnar faktiskt väldigt bra nu för tiden. Lilla Epic, som man inte får glömma inte är äldre än 6 månader, har lyssnat ovanligt bra idag. Hon är ju i en period just nu där hon inte riktigt lyssnar alla gånger, men idag har hon trots lek med Atlas lyssnar väldigt bra. Atlas valde exempelvis att ta några segervarv runt oss i skogen, och när Liam då ropade på Epic så vände hon faktiskt och avbröt leken. Man får inte glömma att det är någonting med Atlas som tidigare fått Epic näst intill okontaktbar emellanåt, så att hon idag valde att lyssna på husse istället för att leka Följa John, är bra gjort 🙂

Någon gång under Atlas segervarv skadade han en tass, vilket vi inte märkte förrän han hoppade in i bagageluckan och lämnade blodstänk bak på bilen. Vi åkte bort till klubben då vi tänkte träna lite vardagslydnad med Epic, och Nosework med Atlas, och planen var då att gå igenom honom för att se vart han hade skadat sig. Väl där får Liam hålla i Atlas medan jag går igenom honom, och jag inser att den där skadan han hade under ena baktassen kanske kunde bero på en trasig klo.. Det var bara att hoppa in i bilen igen och åka hem, så att jag kunde duscha av honom all smuts han samlat på sig under skogspromenaden för att kunna se lite mer exakt vart såret sitter. Efter duschen konstaterades dock att det bara var en liten skråma i trampdynan. Klon har inte tagit skada överhuvudtaget, och såret var så pass ytligt att det hade slutat blöda redan. Vi valde då att åka tillbaka till klubben, för ett lugnt träningspass 🙂

Innan vi gick in till klubbstugan släppte vi Epic och Lyra på golfbanan, för att även Lyra skulle få springa av sig. Hon springer inte så mycket om vi går med bara henne, utan hon behöver en kompis att springa med. Hon tyckte det var så himla härligt att äntligen få komma ut och röra på sig.  Hon har ju inte fått göra något på en månad nu, så man märker verkligen hur lycklig hon är av att få springa av sig regelbundet igen. Efter operationen har hon fått tillbaka en hel del energi, och hon leker som aldrig förr. Tokfia 🙂

Vi startade passet med lite vardagslydnad med Epic. Liam fortsatte att arbeta med kommandot ”stanna”, och jag måste ändå säga att Epic börjar bli ganska duktig på det nu. Att still är ju inte hennes favoritsysselsättning direkt, så att låta henne springa av sig först var ett klokt beslut. Träningshallen har hon förknippat med träning, och hon älskar verkligen det, vilket skapar en viss förväntan hos lillan. Då blir det ännu svårare att stilla still, när man hellre får igång husse att påbörja en lite mer fartfylld träning, haha 🙂 Men, trots detta var hon duktig idag och Liam kunde förflytta sig några steg bakåt, stå still någon sekund för att sedan gå långsamt tillbaka igen. Risken för att hunden i det läget ska möta en på mitten kan vara ganska stor, men lilla damen satt still och väntade på sin belöning hon. Duktig är hon! Vad gäller just denna träning har hon visat att hon börjat förstå vad vi menar även i andra situationer, såsom när vi ska gå ut på promenad. Då ska hon först sitta ner när vi ska sätta på henne halsband/sele och koppel, och sedan sitta ner och vänta tills vi öppnat dörren och säger åt henne att det är okej att följa med ut. Att hon i denna situaion, när hon redan sitter med en hög förväntan, väljer att stanna kvar och invänta frikommando, är imponerande 🙂 Hon lär sig så otroligt fort, och vill inget annat än att göra rätt.. Även om man trots allt är en liten malinois med en del fartfylld energi.. Som ibland slår över 😉

Jag & Atlas har idag ägnat oss åt Nosework, så himla roligt! Atlas börjar bli riktigt duktig idag. Jag fortsatte att presentera doften av Eukalyptus för honom, men idag förstod han precis vad han skulle göra så jag valde att försvåra övningen lite grann. I min lilla Nosework-låda har jag totalt 3 burkar, så jag valde att ta fram en till för att se om han faktiskt visste vad det var han gjorde när han blev belönad, om han kände doften eller bara gick till burken. Att han använt nosen har jag noterat. men det betyder ju inte att han nödvändigtvis redan har kopplat godiset till doften, utan kan också vara av ren nyfiken kring burken och godis. Men, under dagens övning visade han att han visste vad det var han skulle göra. Även om han så klart ”tappade” det några gånger, så var han i det stora hela väldigt duktig och förtjänade en massa beröm 🙂 Vi har ju trots allt bara tränat Nosework under två tillfällen, så jag är väldigt stolt över honom. I slutet valde jag att använda mig av en belöning som Atlas finner lite roligare, nämligen dragkamp. Jag tyckte inte att han kämpade lika mycket som vanligt, och var inte riktigt lika taggad på sin favoritleksak som han brukar vara, men så kom jag på mig själv… Juste, han har ju för fasen gjort illa trampdynan… Så jäkla dumt av mig att då ha dragkamp med killen, inte konstigt att han inte ville kampa på samma sätt som vanligt.. Detta misstag slutade med att han började blöda igen, även om det slutade rätt fort… När vi kommit hem och varit hemma en kortare stund, ser jag att han ligger och slickar på tassen. Jag tittar runt omkring honom och jag ser då lite blodstänk.. Det har alltså börjat blöda igen, jag antar att han kanske pillat upp det lite när han låg och slickade i det. Liam lyfter då upp honom och sätter honom på rygg i hans knä på soffan, medan jag gör rent och lindar tassen lite försiktigt för att undvika att han ska komma åt det.. Nu ligger han och sover, för gå, det vill han inte göra. Inte med den där grejen på tassen inte.. 🙂

Myspromenad i solen

Den här dagen har varit så mysig… Vi sov ut, och åkte sedan bort till skogen med Atlas och Epic som nu har haft två vilodagar i helgen. Liam skulle börja jobba 14:00, och vi kände att det hade varit toppen att ha trötta hundar hemma sedan när han börjar jobba, och ha den delen avklarad redan. Vi hade inte kunnat få en mysigare dag ärligt talat. En massa snö, helt vitt ute, soligt, 7 minusgrader och vindstilla. Alldeles perfekt. Till skillnad från DW-rundan häromdagen skötte sig Atlas väldigt bra, han lyssnade och sökte mycket spontan kontakt vilket är det enda enda jag egentligen begär. Eller ja, han lyssnade näst intill exemplariskt under hela promenaden bortsett från när han hittade delikatesser (hästbajs, med andra ord). Epic börjar bli… Självständig, kan man väl säga. Idag har hon mest lekt följa-John och kommit springande i 180 efter Atlas när vi ropar på dem, men vad gör det? Egentligen? Hon är snart 6 månader, hon kommer att ha perioder där hon inte lyssnar lika bra som hon i vanliga fall gör. Så länge hon inte springer bort, utan håller sig nära oss hela tiden, känns det faktiskt okej. Hon och Atlas har tagit sina segervarv emellanåt, men inte längre bort än att vi kan se dem. De är duktiga, våra bruksbarn. Efter denna promenad, som varade i 50 minuter, har vi trötta hundar här hemma… 🙂

Promenad & Nosework

Denna dag har varit en dag då vi bara tagit det lugnt och myst.. En sådan där dag där man åker iväg till ett trevligt ställe och bara promenerar… Vi valde att åka till BK och gå på golfbanan med alla hundarna. Eller med Tess, Atlas och Epic då Lyra fortfarande återhämtar sig efter operationen. Idag var första gången som vi släppte Atlas och Epic tillsammans med Tess, då Tess och Atlas har en förmåga att trigga varandra något så otroligt mycket. I början blev det väldigt intensivt, så pass intensivt att Atlas (som i stort sett aldrig säger ifrån utan bara vänder bort blicken) tröttnade på Tess och sade ifrån ganska ordentligt. Tess har nämligen en förmåga att bli väldigt pratig och intensiv, vilket han nu börjat tröttnat på. Efter några tillsägningar, plus en tillsägelse från matte, lugnade de ner sig en aning. Vi började också få lite mer kontroll på dem, det här med inkallning i grupp är inte alltid lika effektivt som med dem en och en, haha.. Någonting de däremot har lärt sig, även i grupp, är att spontan kontakt lönar sig! 🙂 Idag har vi haft hundar som kommit in spontant mest hela tiden, och framför allt Atlas har varit riktigt bra på det idag.. Lilla Epic tyckte att den där snabba leken mellan Tess och Atlas var lite skrämmande emellanåt (det kan man inte tro va, att kaxiga Epic skulle hålla tillbaka?) och valde att söka spontan kontakt när de andra två var någon annanstans och härjade… 🙂

Nosework. Idag anmälde jag mig till en nybörjarkurs, men hamnade tyvärr på en reservplats. Företaget jag valde att anmäla mig till har ett väldigt gott rykte, och det förvånar mig inte överhuvudtaget att många är intresserade. Nu är det bara att hoppas att någon vänlig själ därute väljer att hoppa av så att jag kan få dennes plats… 🙂 Oavsett vad ska jag åka bort till Eskilstuna Hundcenter och köpa hydrolater, topshållare, metallburkar och boken ”Nosework – Allt du behöver veta” för att kunna träna hemma. Även en apportbock ska inhandlas till tävlingslydnaden. Jag och Alicia har nu börjat spåna på ett hundträningsschema, där vi tänkte lägga in två träningstillfällen i veckan i Nosework och Tävlingslydnad. Målet för detta år är att avlägga doftprov i Nosework, och tävlingsdebutera i Tävlingslydnad (startklass för mig och Atlas, och LK1:an för Alicia och Solo). Det här året kommer att bli ett bra år, och jag är så taggad! 🙂

Skogspromenad & Lydnadsträning

Jag, Liam och Alicia startade dagen med en tur till skogs, för att låta Atlas och Epic springa av sig innan lydnadsträningen. De båda höll sig nära hela tiden, enda tills vi kom bort till sandtaget som ligger i anslutning till promenadvägen. Atlas tyckte ju så klart att det var en toppenidé att springa ner för den superbranta, steniga kanten, helt orädd som han är. Epic valde istället att stanna efter bara några meter, vilket var ett smart beslut av damen. När vi kommer fram och tittar över kanten, står Atlas hela vägen ner och tittar på mig. jag ropar på honom, men han kommer inte. Suck, tänkte jag.. Jag ropar en gång till, och han försöker ta sig loss men det verkar som att han har fastnat med ena bakbenet på något vänster.. Han ger det ett till försök och lyckas ta sig loss och kommer haltandes tillbaka uppför backen.. Vi gick igenom honom på plats för att se var han hade ont någonstans, och han kändes lite öm i höger lår. För Atlas blev resten av promenaden i koppel, medan Epic fick springa runt och leka med en kampleksak. Hon var precis lika hyper som vanligt och husse tog fram kampleksaken för att låta henne leka lite. Dragkamp kan vara det roligaste hon vet, hon blir så taggad och låter som att hon skulle kunna döda någon, haha.. 🙂 Atlas är ju inte den som visar smärta direkt, utan ville mer än gärna springa lös han också. Tänk om man ändå kunde förklara för dem små liven, att haltar man ska man ta det lugnt.. Vad bra det hade varit 🙂

Efter skogspromenaden åkte vi hem för att rasta Tess & Lyra, och åkte sedan vidare bort till BK för ett lydnadspass. I och med att bruks/lydnadsgänget brukar boka Ekerö Hundhall på torsdagar hoppades vi på att vi skulle få vara själva i klubbstugan och därmed kunna nyttja hundhallen, men tyvärr var den upptagen för privatträning när vi kom. Vi satte oss ned och tog en fika, och snart var de färdiga och hade avlägsnat sig från lokalen. Nu var det dags för lydnadsträning! Först ut var Alicia & Solo, som jobbar för att senare under året kunna göra sin första tävling i LK1:an. Jätteduktiga är ni!

Sedan var det min och Atlas tur. Han skötte sig bra, gjorde det han skulle men kändes väldigt loj och ofokuserad… Han hade nog kanske lite ont efter att ha sprungit ner för sandtaget och vi körde därför ett väldigt kort träningspass där vi fokuserade på ”sitt under gång” samt jobbade med apportbocken. För första gången höll han den helt själv! Stolt matte, vi kanske kan få till det här jäkla momentet trots allt.. 🙂

Efter Atlas var det dags för Liam och Epic, som jobbade med ”ligg”, ”hit” och kontaktövningar. Epic startade passet övertaggad och bad om husses uppmärksamhet genom att hoppa runt i cirklar, skälla och bita honom i byxorna. En vanlig start på lydnadspassen med valpen, haha.. Efter att ha lugnat ner sig genomförde hon momenten med glädje, men blev även hon ganska snart ofokuserad.. Det visade sig att lillan behövde gå ut, och efter toalettbesöket var det dags att åka hem och byta hund för att sedan åka vidare bort mot Stenhamra och gemensam hundpromenad.

I tid för promenaden anslöt även Emma, och det var en intressant promenad som erbjöds. Att Tess, som är 5 år och garanterat vet hur man går i koppel skulle bete sig som om hon knappt koppeltränats i hela sitt liv trodde jag aldrig. Jag vet ju att hon tycker det är lite jobbigt att inte få gå först, men samtidigt brukar hon inte bli så pass dryg att hon drar som ett monster trots att resten av gruppen var mycket längre fram… Jag och Tess, Liam och Epic och Emma och Albin promenerade lite bakom alla andra, då framför allt Liam skulle koppelträna Epic, vilket gjorde att vi kom lite efter… Skönt kände jag, då Tess hade blivit ännu värre av att promenera tillsammans med gruppen (utan att få gå först). Epic skötte sig bra med tanke på alla hundar som promenerade i närheten, så länge inga hundskall kunde nå hennes öron. Då blev hon lite exalterad kan man väl säga, inte lätt att vara en mallevalp och tro att man är störst, bäst och vackrast, haha.. I och med ett jäkla dragande i kopplet, och en valp som redan fått göra en del idag, valde vi att vända och bege oss tillbaka till bilen. Jag har nu kommit fram till att det här troligtvis var både första och sista gången vi anslöt oss till en gemensam hundpromenad… Promenera med hundarna gör jag hellre själv, då är de lugna och fina.. Även om det så klart är jättebra träning, så finns det en gräns…