Söndagsfys och långpromenad

Denna dag bjöd på ett otroligt vackert fyspass! Jag och Liam åkte bort och mötte Miriam och hennes fina Dutch för en dw-runda. I och med att vi aldrig promenerat Atlas och Dutch tillsammans förut, hade jag räknat med att Atlas skulle vilja mingla och bete sig ganska odrägligt, så för att underlätta för mig själv fick Liam hjälpa mig att ta ut honom ur bilen för att lättare kunna få på honom dragselen. Mot min förvåning hoppade Atlas ut hur lugnt som helst och bara stod snällt och stilla medan jag satte på honom selen, precis som han brukar när det bara är han, jag och Tess. Vi började promenera en bit, med Atlas i ena handen och kättingen i andra, och visst var han lite dragig, men det blir han alltid när dragselen åker fram, haha. Att dra är någonting han älskar. Jag kände lite att han betedde sig lite för bra för att vara sant, så när vi kom upp en bit där Miriam skulle sätta på selen och kättingen på Dutch, kände jag att de får passera innan jag kopplar på selen på Atlas. Visst att han gnällde lite, men han var ändå fruktansvärt medgörlig och det var hur lätt som helst att koppla på kättingen trots att M och D stod bara några meter ifrån. Jag fick lite av en glädjekick. Fyspasset sedan gick kanon. Han struntade fullständigt i D och fokuserade på sitt arbete, att dra. Atlas som ibland kan få för sig att springa och kissa mitt i draget, försökte inte ens. Han var helt fokuserad på sin uppgift. Efter nästan halva rundan ringer Liam och säger att han och Frodo vänder, då de gick bakom oss och koppeltränade. Träningarna med Frodo får inte bli för långa, då han är så ung fortfarande. Korta men intensiva pass är betydligt bättre, än långa halvfokuerade pass. Jag och M fortsatte en liten bit, varav M frågar om det är okej om hon kopplar lös Dutch och därmed tar av sele och kätting då han inte dragit på ett tag. Jag svarade att, så länge han inte springer runt för mycket utan håller sig lugn så borde det inte vara några problem. Hon släpper honom, och han var väl relativt lugn, åtminstone till en början, På vägen tillbaka ville han verkligen leka med Atlas, han ägnade sig åt lekinviter och sprang runt för att få igång Atlas (självklart blev han tillsagd), men Atlas bara totalignorerade honom. När Dutch sprang framför nosen på honom för att korsa vägen, stannade Atlas bara och väntade på att han skulle flytta på sig för att kunna fortsätta sin dragträning.

Jag är otroligt nöjd och stolt över Atlas som verkligen utvecklas för varje dag som går, man märker att han börjar bli äldre och för första gången känner jag att till och med den där lilla merlefärgade ”valpen” kanske börjar bli vuxen.

Jag och M avslutade denna dag med en promenad med Dutch och Tess (då hon inte fick dra idag) på 2 timmar. Idag har vi trötta och nöjda hundar här hemma 🙂

Malinator´s Fellow Frodo ”Frodo”

Under morgonen begav oss jag & Frodo ut på en promenad med Angelica. Jag bestämde mig för att ta Frodo ensam, då jag dels ville vara lite social (då jag lägger 100% fokus på hundarna nu när de ska vänja sig vid att gå i grupp) och dels ville träna Frodo i möten med andra hundar och människor. Det är mycket hund i denna lilla kille, och jag känner att jag kommer att bli gråhårig innan han landat med alla fyra tassarna på jorden, haha 🙂 För att kunna avleda honom tog jag med mig korv och en boll ut, för att kunna ta reda på vad han tycker bäst om. Korv har vi använt tidigare, vilket är ett säkert kort, men kanske tycker han även att leksaker är trevligt. Första mötet fick vi bara 10 meter utanför dörren, en kvinna kommer gående. Frodo reagerade kraftigt, kraftigare än han brukar, vilket jag tror kan bero på att denna kvinna bar slöja. Jag misstänker att vi skulle få samma reaktion i möte med någon som bär keps också, då de flesta valpar/unghundar brukar kunna reagera annorlunda på just detta. Jag tog fram bollen för att försöka avleda, men det gick sådär. Kvinnan blev dessutom lite småskraj vilket bara triggade lilleman, så vi gick med bestämda steg därifrån och jag tog till mig att leksaker kanske inte är den bästa belöningen i just denna träning. Därefter mötte vi Angelica, som han har träffat tidigare, så jag satte honom ner och avledde med korv för att han skulle behålla lugnet. När hon kom närmare fick hon en liten bit av korv av mig att ge till Frodo, för att han ska börja koppla människor med godsaker. Att avleda med korv gick hundra gånger bättre, och kanske är det just mat vi ska använda oss av när det kommer till situationer där man vill kunna avleda.

Senare under promenaden fick vi endast ett möte, en kvinna passerade och jag avledde Frodo innan han hann tänka tanken att reagera på denne. Han fokuserade helt på mig och skötte sig väldigt bra, så pass bra att vi dessutom fick beröm för hur fin och duktig han är 🙂 Tyvärr var det också det enda direkta mötet vi fick under resten av promenaden. Däremot passerade vi trädgårdar där människor var ute, vilket inte var några som helst problem att avleda. Då är ju ändå avståndet relativt stort och ingen som egentligen uppmärksammade honom. Snart kommer det här med möten inte längre att vara några som helst problem 🙂

Promenader i grupp

Idag var första dagen jag promenerade Frodo tillsammans med Tess & Atlas. Jag tog Tess & Atlas en åt gången då Frodo tycker att sina syskon är otroligt roliga och jag kände att jag ändå ville ha en viss koncentration och ett visst fokus. Först ut var Atlas & Frodo. I början ville båda två leka med varandra (ja, Atlas blir typ en valp på nytt när han umgås med sådana) men Atlas förstod ganska snabbt att det inte alls var det som var planen, och lugnade sig snabbt. Frodo däremot tycker att livet leker och försökte få igång Atlas mest hela tiden. Ett helt väntat agerande av lilleman. Jag kortade ner kopplet på båda två för att lättare kunna styra dem, och överraskande nog dämpade sig Frodo relativt snabbt. Kan ju kanske ha att göra med att han även blev tillsagd av Atlas, Atlas vet ju trots allt att man inte leker i koppel, haha. Jag måste ändå säga att Frodo är väldigt lyhörd och arbetsvillig för att bara vara dryga 15 veckor. Av hänsyn till hans ålder gick vi bara runt kvarteret, och i slutet av promenaden var de duktiga och struntade i varandra. Efter promenaden kröp Frodo in under soffan, hans favoritplats, och somnade snabbt.

Efter att Frodo sovit och lagrat på sig en massa energi var det dags att ta en kort promenad med Tess. Tess är världens snällaste hund och säger väldigt sällan till, det krävs otroligt mycket innan hon tappar tålamodet, så jag räknade med att denna promenad skulle bli lite flamsigare. Tess gick snällt vid min sida hela promenaden, med Frodo hoppandes runt ansiktet på henne. Han gjorde allt för att få igång henne. Tess leker inte med vem som helst, och framför allt inte med valpar, så hon ignorerade honom fullständigt. Det struntade dock Frodo helt i, så efter ett tag fick jag hjälpa henne med att hålla Frodo lite på avstånd. Även om hon är världens snällaste med ett tålamod som ingen annan, har även hon en gräns, och självklart hjälper jag henne om hon blir besvärad. När Frodo då istället hölls på avstånd kunde han inte riktigt släppa henne, och försökte då istället bita tag i hennes koppel. Han var så engagerad, och Tess var helt obrydd då han inte längre hoppade i ansiktet på henne. Det slutade med att Frodo var ute och gick med Tess, och jag var ute och gick med Frodo, haha 🙂

Då dessa två promenader under förmiddagen/lunchen var så otroligt korta, gick vi en till kortis alldeles nyss. Kvällsrundan fick jag sällskap på, då Liam nu vaknat efter nattjobb. Tess & Atlas fick promenera med mig, och jäklar vad dryg Atlas var. Han har verkligen sina stunder, där han antingen är perfekt eller jättejobbig. I julklapp önskar jag mig ett midjebälte, Baggen Softbelt Race, för att slippa påfresta min rygg och vänster axel (har två diskbråck i ryggen och en invaliditet i vänster axel efter en trafikolycka). Jag hade ett tidigare, men som nu blivit för stort. För att underlätta bytte vi hundar, så Liam fick promenera med Atlas och jag med de andra två. Med husse går Atlas bättre, han har nog mer respekt för honom, och dessutom är han bättre än mig på att leka med hundarna. Han är helt enkelt roligare än mig 🙂 Även om Atlas inte gick klockrent gick han betydligt bättre när han dessutom fick gå ensam. Han blir ju ofta ganska triggad av de andra när de går i grupp, något som känns som ett evighetsprojekt. En vacker dag trillar väl den där poletten ner… 🙂

Löptik & en översexuell hane

De senaste dagarna har Epic betett sig lite märkligt… Hon har till exempel börjat ”hacka tänder”, ni vet som hanar kan göra i närheten av löptikar, och igår under kvällspromenaden kissade hon även 3 gånger. Vanligtvis under liknande promenader kissar hon endast 1 gång, så 3 gånger är mycket för henne. Imorse såg jag en fläck i vardagsrummet som såg ut som blod, så jag torkade upp det och bad sedan Liam att lyfta upp henne så att jag kunde kolla om hon möjligtvis börjat löpa… Det hade hon… Jippie, tänkte jag medan jag föreställde mig livet de kommande tre dagarna med en löptik under samma tak som en hane med diagnosen ”översexuell”. Som pricken över i:et åkte Liam till Stockholm strax efter det, så är nu gräsänka till och med tisdag kväll. Jag slängde in Epic i bilen för att sedan åka bort till den lokala djuraffären i grannbyn för att inhadla en löptrosa, men väl framme har de såklart stängt på söndagar… Ja, att jag inte tänkte på det, jag vet ju att de håller söndagsstängt varje vecka… Jag tänkte först om jag skulle ta en sväng till Umeå, men insåg sedan att jag faktiskt lämnat Atlas ute i hundgården och ville inte lämna honom där alldeles för länge… Jag har istället valt att spärra av här inne så att jag slipper våttorka 140 kvadratmeter hus uppdelat på två våningar samt lämna in alla mattor för kemtvätt efter att jag varit tillbaka till djuraffären imorgonbitti 🙂

För att underlätta för Epic nu när hennes första löp anlänt tänkte jag att vi skulle öka på motionen något under denna tid, så att hon får tänka lite på annat och dessutom bli tröttare än vanligt. Under eftermiddagen tog vi därför en långpromenad hon och jag, runt byn där vi bor. I ett relativt långsamt tempo betade vi av cirka 6 kilometer på 90 minuter, inklusive 2 vattenpauser utmed vägen. Precis som under kvällspromenaden igår kissade hon mycket mer än vanligt idag. Det här med att hon löper sätter sina spår, hon kissade hela 7 gånger under denna promenad, vilket är helt otroligt med tanke på hennes vardagliga rutiner. Det har varit mycket hundar ute idag, vi har inte mött en enda hund men sett en hund på säkerligen var femte tomt vi passerat. En hund har också sprungit ut från en tomt för att hälsa på Epic, men då Epic inte ska hälsa på främmande hundar valde vi att inte möta utan endast stå helt stilla för att se om husse tänkte kalla in sin hund. Han ropade på den, men den lyssnade inte. Han kom därför gåendes och försöka få in sin hund, vilket uppskattades. Hunden ifråga var snäll men Epic ville inte, och ska som sagt inte, hälsa på andra hundar så det blev lite fel i alla fall tyvärr. Innan husse hann fram gick den andra hunden fram och försökte hälsa på Epic, vilket hon tydligt visade inte var av intresse. Epic är inte jätteintresserad av främmande hundar, och jag har nu konstaterat att intresset inte blir större direkt under löp, haha. Mannen ifråga bad om ursäkt, och förhoppningsvis kommer de att ha bättre koll på hunden nästa gång 🙂 Vi fortsatte vår promenad i det fina vädret, och jag njuter varenda sekund av att promenera med henne, då hon är så otroligt trevlig att ha att göra med. Epic har varit lite ynklig och ”mammig” idag, vilket har gjort att hon velat ha mer uppmärksamhet än tidigare och vill väldigt gärna vara nära en 🙂

Atlas och Tess har varit ute i hundgården i stort sett hela dagen, och när klockan började närma sig 21:00 kände jag att det nu är dags att ta in hundarna. Men då kom jag på, Epic löper ju faktiskt…. Lika bra att låta hundarna jobba, eller framför allt Atlas, innan jag släpper in dem under samma tak. Jag valde därför att gå en kort dw-runda uppe i motionsspåret här i byn, då hundarna inte kört dw på ett tag nu. Vi åker upp och allt är frid och fröjd, inte en människa i närheten. Skönt, då kanske jag kan släppa dem och ta lite fina bilder, tänkte jag. Efter uppvärmning var det dags att sätta på kättingarna på hundarnas selar, och det var det jag märkte det…. Ungefär tusen myggor flockades runt mig, och säkerligen ännu fler runt hundarna. Självklart är själva haken på kopplet som sitter fast i kättingen för liten för att kunna spännas fast i selen (selarna är nya), så där står jag och försöker komma på någon suverän lösning på kättingproblemet med den största mängden av myggor runt omkring mig jag någonsin skådat. Slutar med ett dubbelknut i all hast för att bara komma vidare och hålla oss i rörelse hela tiden. Vi skulle bara gå 1,5 kilometer, och det var nog den värsta 1,5 kilometern jag någonsin promenerat. Informationen om att motionsspåret låg i ett träsk var någonting jag aldrig tagit del av, så då kanske ni förstår hur otroligt jävla mycket myggor det var. Nästa gång det står dw på schemat, ska det ske dagtid alternativt på helt annan plats, för förföjd av tusen myggor tänkte jag inte bli igen. Väl hemma igen är de trötta och nöjda trots allt, och inget pipande eller större intresse för Epic finns där heller 🙂

 

Ortopedbesök 1

I fredags var vi hos ortopeden med Epic. Det kände igenom henne vilket hon inte alls tyckte var roligt, hon tyckte hela situationen var jobbig och dessutom var hon ju trots allt smärtpåverkad. Hon pep till några gånger, och regaerade på samma rörelser som hon gjort tidigare. Det konstaterades också att hon inte är lika bra musklad på höger sida, även om det inte skiljer jättemycket. Så här långt har vi inte fått någon mer specifik information än vad vi fick vid veterinärbesöket en vecka tidigare. Ortopeden går sedan ut för att gå igenom hennes röntgenbilder från veterinärbesöket, och kommer sedan in och säger att man kan se vissa avvikelse som skulle kunna tyda på att någonting är fel uppe i höften, och att det är därför hon har ont. Det går dock inte att utesluta att smärtan sitter någonstans, då det finns så otroligt mycket olika mjukdelar och ligament precis där. Dessutom kan avvikelser vid höftröntgen ses hos unga hundar då de faktiskt inte har vuxit klart, men då brukar smärtan å andra sidan inte vara speciellt utmärkande och dessutom gå över efter bara några dagar. Vår lilla Epic har nu haft ont i över 5 veckor och är fortfarande ordinerad strikt vila. Det här känns ärligt talat inte alls bra och jag försöker hålla hoppet uppe om hon snart är hundra procent återställd.. För att på något sätt kunna utesluta att problemet sitter uppe i höften har vi bokat in en ny tid den 23e mars, där vi ska ta nya röntgenbilder för att se hur denna avvikelse man tidigare kunnat se har utvecklats.

Vid veterinärbesöket fick hon Rimadyl utskrivet, vilket hon tyvärr blev jättedålig i magen av, och fick nu Previcox (smärtstillande och inflammationsdämpande) utskrivet som ska vara skonsammare mot magen. Detta ska sluta ges 3 dagar innan nästa ortopedbesök. Nu hoppas vi att denna medicin fungerar och att vi snart kan få hitta på lite lugnare aktiviteter med lillan. Det gör ont i hjärtat att inte kunna ge henne det hon behöver, oavsett anledning…

Trots att vi har lillan hemma som av ortoped är ordinerad strikt vila, måste ju faktiskt de andra två få komma ut och röra på sig. Epic har därför fått vara ensam hemma, vilket i och för sig är bra träning det med. Just ensamhetsträningen känns viktig för mig. Vi tog därför med oss Atlas & Lyras bort till motionsspåret för en promenad på lite drygt 4,8km. Superduktiga var de, precis som vanligt… Mycket längdfärdsåkare mötte vi, men vi satte dem bara ner i kanten av spåret och lät de passera. Varken Atlas eller Lyra bryr sig nämnvärt, kanske har de börjat vänja sig vid det här laget 🙂 Atlas är fortsatt snabb i inkallningen och har, trots Lyras närvaro, varit otroligt kontaktsökande. Han utvecklas väldigt mycket just nu och det märks att han börja landa i sin ålder så att säga, man brukar ju säga att de inte mognar förrän runt 3-årsålder.. 🙂

Långpromenad med fokus på startklass

Idag när Liam åkte iväg till jobbet tog han även med sig Lyra, hon är hos hans farmor nu då jag gärna ville få komma ut och hitta på något med Atlas. Lyra kan ju tyvärr inte vara själv hemma så det är perfekt att vi då har någon som ibland kan hjälpa till att passa henne några timmar 🙂 Jag & Atlas har idag varit på långpromenad, där vi fokuserade på startklassen i lydnad. Även lite koppelträning, då han inte alltid är helt perfekt, haha.. I början av promenaden var han rätt jobbig, han drog som en tok och sprang kors och tvärs. Han lugnade dock ner sig med tiden och gick helt okej så fort vi började närma oss spåret.. Vi fick ett hundmöte på väg dit också, där han skällde en gång innan jag bröt honom. Jag är så van vid att han aldrig skäller på andra hundar nu för tiden, han kan absolut gnälla och vilja hälsa, men skäller är det väldigt sällan han gör. Vi hade en del problem med just hundmöten tidigare, då han stod och skrek av frustration så fort han såg en annan hund, så jag är väldigt nöjd och stolt över honom att han blivit så pass bra som han ändå är nu 🙂

Väl framme vid spåret hade jag förväntat mig en del möten med långfärdsåkare precis som under de senaste gångerna vi promenerat där, men den här gången var det väldigt lugnt. Jag kom senare på att det faktiskt är tisdag idag och kanske är det därför jag endast mötte en av dem, en pensionär som även han passade på att vara i spåret under dagtid en vardag som denna 🙂 Atlas är absolut nyfiken på dem, och skulle gärna utforska situationen närme om han fick, men det är ingenting han lägger någon vikt vid så fort de passerat. Superskönt att han äntligen börjar bli så pass vuxen att allt runt omkring inte är så himla intressant längre 🙂

Så fort vi kommit in i spåret släppte jag honom, och han har fått springa lös alla 5 kilometer då vi knappt fått några möten idag. Han har varit så otroligt duktig, inte sprungit iväg mer än max 5 meter från mig och 80 % av tiden på eget initiativ promenerat på min vänstra sida. Visst att han har blivit duktig lös, men jag trodde inte han skulle vara sådär grym idag… Riktig stolt över honom! 🙂 Vi har då fokuserat på startklassen i lydnad idag, och har övat på momenten ”sitt under marsch”, inkallning och fjärrdirigering. Även lite fritt följ mellan momenten 🙂 Sitt under marsch är ett moment de har ändrat på, så nu för tiden ska man gå med hunden i fotposition, stanna så att hunden sätter sig ned, ta ett varv runt hunden och sedan fortsätta gå med hunden i fotposition. Detta gick superbra och är ingenting som vi någonsin övat på, men inte heller någonting som vi kommer att behöva lägga någon större vikt kring. Fjärrdirigeringen har i vanliga fall inte varit några konstigheter, och det var det inte heller i början på promenaden, men efter ett tag fick han för sig att han skulle komma in på inkallning istället för att lägga sig ned, knäpp som han är. Kanske för att han kommit på att han belönas när han kommer in nära mig hela tiden då han är lös, så lyssnade han nog inte när kommandot gavs utan gjorde bara som han brukar göra.. Vi får öva mer på det där tror jag, på kortare avstånd till en början 🙂 Vad gäller inkallningen kan han den, men idag tycker jag att han har slarvat en aning med hur han sätter sig. Han har under många inkallningar satt sig väldigt snett, vilket inte riktigt är optimalt… Jag tror att vi ska hyra hallen sedan och finslipa i vissa av momenten, så att de verkligen sitter sedan. Då kan vi även jobba med apportbocken, som han inte alls tycker är speciellt spännande… 🙂

På vägen hem från spåret har han varit klockren i koppel. Han har gått bredvid mig hela vägen hem, inte dragit, inte flängt… Han var väl trött antar jag, vi gick trots allt 10,2 kilometer. Även i hundmötena vi fick på vägen tillbaka höll han position. Där och då kände jag igen pojken min, precis så ska han göra.. 🙂

Långpromenad med fokus på hundmöten

Efter gårdagens promenad insåg jag att vi måste börja träna en del med Lyra just när det gäller hundmöten. Det är väldigt frustrerande att ha de alla i grupp, när en av dem inte riktigt fungerar i hundmöten, det försvårar en del. Idag bestämde jag mig därför för att ta en långpromenad med bara Lyra, för att kunna fokusera på just hundmöten. Även koppelträning har vi ägnat oss åt, då hon av någon anledning glömt hur man gör idag. Hon var inte klockren igår heller, men när det bara är hon och jag som är ute och går brukar hon vara väldigt trevlig att promenera med. Tyvärr fick vi inte jättemånga hundmöten idag. Vi fick tre stycken inom de första 200 metrarna, men sedan fick vi inte ett enda hundmöte förrän på vägen tillbaka. Kändes lite märkligt att inte få ett enda hundmöte en söndag eftermiddag under hela 2 timmar och 30 minuter… Men men, där emellan kunde vi istället fokusera på koppelträning och att strunta i människor på långfärdsskidor! 🙂

De första hundmötena gick faktiskt rätt bra måste jag säga. Det absolut första var en äldre dam och hennes lilla papillion som bor i samma område som oss, som Lyra inte är jätteförtjust i. Hon började morra redan på avstånd, men efter att ha avlett henne från hunden och gått av vägen en bit för att lämna avstånd, slutade hon morra. Precis när hunden började närma sig för att faktiskt passera oss försökte jag få henne att lägga fokus på en korvbit istället. Den där korvbiten var inte överdrivet intressant i hennes tycke, men den fungerade så pass bra att hon gärna ville ha den om jag i stort sett placerade den i munnen på henne, haha. Inget morr, inget skall. Hundmöte nummer två gick till på samma sätt, men efter att hunden passerat var jag lite snabb att fortsätta promenaden vilket gjorde att hon skällde en gång. Lyra är inte omöjlig, man måste bara ta ut avstånd till den andra hunden och avleda henne. Nästa gång ska jag ta med en leksak däremot, för att få henne att släppa fokus på den förbipasserande hunden helt och hållet.

När vi kommit bort till spåret släppte jag henne ganska omgående. Jag vet ju att det är en del folk ute på långfärdsskidor nu för tiden, men vi gick ju där samma tid igår och fick inte många möten överhuvudtaget… Jag släpper henne, och precis då kommer det någon bakifrån. Jag ropar på henne, och efter att ha skuttat runt i snön en stund medan jag får lite smått panik då jag ser att mannen på långfärdsskidor kommer allt närmre, kommer hon till slut tillbaka till mig. Jag kände att det var väl kanske lika bra att koppla henne en stund till, tills vi kommit in på 5-kilometersspåret. Tur var nog det, för det kom ärligt talat folk på långfärdsskidor 1 gång i minuten. Lyra brydde sig inte nämnvärt, om än lite nyfiken. Hon visade ett visst intresse som fick mig att ändå ta in henne ordentligt till min vänstra sida för att undvika att skrämma de som passerade. Väl inne i spåret släppte jag henne, och som vanligt skötte hon sig galant. Hon är en fröjd att promenera med lös, där är det aldrig några problem. Hon fick springa lös under cirka 3 kilometer, för efter det tar spåret an det på 2,8 kilometer, och då är det bara att hålla kanten för att undvika att bli påkörd av alla dessa människor på långfärdsskidor igen ^^

På vägen hem såg vi tre hundar, men fick endast ett hundmöte. De hundarna som hon bara såg på avstånd var cirka 30-50 meter ifrån henne, och där tittade hon bara och morrade en gång. Där räckte det med att säga ”nej, vi går framåt” för att bryta henne. Hundmötet däremot.. Det tyckte hon var lite jobbigare. Vi gick av en bit från vägen, men när den andra hunden började skälla på henne blev det lite för mycket för henne för att inte skälla tillbaka. Däremot märkte jag att hon faktiskt blev tyst av att bli klappad henne runt nosen av någon anledning… Jag måste prova det igen för att se om det faktiskt fungerar, eller om hon bara blev chockad av att bli klappad just där i ett hundmöte när hon står och skäller, haha 🙂 Alla sätt är bra utom de dåliga, som man brukar säga.