”Sibirisk kyla” var det va?

De senaste dagarna har varit riktigt kalla, trots att de bara har varit -10 har man inte velat spendera mer tid än nödvändigt utomhus. I Stockholm har vi en sådan vidrig fuktig kyla, en kyla som går igenom varenda plagg man bär och som gör att man fryser något så fruktansvärt mycket bara genom att tänka tanken av att behöva gå ut. Tacka vet jag norr över, där kylan är torr och behaglig. När det börjar närma sig -10 grader ute blir hundarna märkbart kalla. Tess får en ordentlig köldkramp vid dessa låga temperaturer, vilket gjorde att jag för 2 år sedan köpte skor till henne för att överhuvudtaget kunna gå korta rundor med henne. Sist det var såhär kallt var ju faktiskt vintern 2015-2016, och då var Atlas så pass liten att han sprang runt och höll sig varm, och att vi på grund av hans ålder bara tog korta promenader i alla fall. Nu i dagarna har jag märkt även på Atlas att han är märkbart påverkad av kylan, då även han har börjat hoppa på tre ben och lägger sig för att slicka på tassarna. Även vilddjuret Epic, som i princip aldrig står still, har agerat på samma sät… Ja, det är faktiskt bara Lyra som tycker att det är skönt ute i snön såhär års, hon ligger gärna i snön och bara myser, haha 🙂

Under de här dagarna har vi därför tagit kortare promenader och ägnat oss åt aktiviteter som inte tar så lång tid att genomföra 🙂 I onsdags åkte vi bort med Lyra & Atlas till sandtaget för att låta de springa va sig. För Tess var det alldeles för kallt, så för hennes egen skull fick hon stanna hemma och vara barnvakt åt Epic (som fortfarande är skadad). Det tog dock inte lång tid innan Atlas började visa på frossa och höll sig på skogsvägen istället för att springa off-road med Lyra, och vi valde därför att vända istället för att gå hela rundan.  Till och med ”skägget” på Atlas frös, haha 🙂 De hade i alla fall roligt så länge de varade, vilket är det viktigaste! 🙂

I och med att Lyra faktiskt är den enda i flocken som tycker det är roligt och mysigt och sådär i ute i kylan så har vi fokuserat på fysträning och korta promenader. Igår gick bilen sönder och vi tog därför med hundarna på en promenad bort till Liams farmor som bor nära för att låna en bil därifrån. Vi passade då på att ”fysträna” Tess & Atlas. Tess fick gå med klövjeväska med typ ingen vikt överhuvudtaget, och Atlas fick gå med viktmanschetter med en vikt på 22 gram (Atlas sin vikt i gram), vilket är en bra startvikt. Till Liams farmor är det inte mer än 1 kilometer så det blev ett väldigt kort fyspass, men bättre än ingenting 🙂

Även idag har det varit väldigt kallt ute, men mitt på dagen blev det så varmt som -6 grader och vi passade därför på att köra en dw-runda med Tess & Atlas. I och med att Tess har dåliga höfter (HD D) så är dw-träningen viktig för henne, för att bibehålla en god muskelatur kring höfterna. Jag vill ju att älsklingen ska hålla så länge som möjligt så klart. Vi gick i sandtaget som möjligt, så himla mysigt där! Enda nackdelen är att det även är ett populärt stråk för ryttare vilket gör att framför allt Atlas spårar hästbajs… Vi har dem alltid lösa när vi kör dw men vissa gånger är han så fokuserad på att leta hästbajs att han av den anledningen inte kan gå lös, haha. Med en kätting på 8,3 kg efter sig är det viktigt att han går lugnt och försiktigt utan ryck för att undvika skador. Idag var en sådan där dag då vi var tvungna att koppla Atlas efter en stund… I och med att det var några grader varmare idag har inte hundarna heller blivit lika kalla och vi har sluppit krampande och onda tassar 🙂

Stolt matte

Dagar som denna är dagar som gör att jag kan somna med gott samvete, dagar när vi har trötta och nöjda hundar här hemma. Dagar när man inte känner att man inte riktigt hunnit med alla fyra. Vi började dagen med att åka bort till mina föräldrar för att hämta Tess, då de passat henne under en period. Sedan var det dags att åka bort till sandtaget för att lägga ett spår till Epic, eller tre stycken spårupptag med utgångspunkt från en skogsväg. Jag vet inte vad som hände idag, men det var som att Epic funderat kring det här med spårupptag sedan sist för idag var hon helt fantatiskt bra på detta. Som att hon aldrig gjort någonting annat i hela sitt liv. I alla tre spårupptagen vikte hon av helt perfekt och bara följde spåret. Vi kände nästan att vi hade gjort det alldeles för lätt för henne, för hon jobbade så himla snabbt (men noggrant) och blev klar på nolltid. Hinder på vägen, såsom blåbärsris, var inte heller något problem idag. Jag tror inte ens att hon reflekterade över att det fanns på hinder på vägen, så fokuserad var hon på att fullfölja uppgiften. Jag är väldigt stolt över min yngsta lilla stjärna idag. Imorgon ska vi köra ännu några spårupptag, alternativt 2-3 stycken där de sista spårupptaget mynnar ut i ett lite längre spår. Sjukt roligt att se hur hon uvecklas! 🙂

Efter Epics fantastiska spårupptag körde vi en dw-runda med Atlas och Lyra. Härom dagen åkte jag bort till Jula för att köpa kätting, en på 2,7 kg och en på 2 kg, då Lyra inte har någon egen kätting än och då jag måste gå upp i vikt på Atlas kätting. Hans kätting vägde 6,3 kg, men nu när snön ligger märks det inte ens att han drar, jag tror knappt han märker av den om jag ska vara helt ärlig. Idag hängde jag på kättingen på 2 kg, vilket gjorde att Atlas idag drog 8,3 kg, vilket gjorde att han åtminstone fick jobba lite. Även om han fortfrande traskade på lättsamt och inte visade några egentliga tecken på att han skulle vara trött, lugnade han åtminstone ner sig snabbare och drog inte riktigt lika intensivt i kopplet som han annars gärna gör just under dw-rundor. Detta är ändå ett tecken på att han har insett att han har någonting bakom sig som han ska dra med sig, haha 🙂 Han jobbade på väldigt fint och fick även gå lös lite drygt halva rundan 🙂

Till Lyra har vi ju tidigare fått låna Alicias kätting som väger 2,3 kg, men denna har varit för lätt för Lyra och när jag sedan åkte till Jula köpte jag en kätting som väger 2,7 kg till henne. Hon är inte helt omusklad och med tanke på snön som ligger så glider kättingen på ett helt annat sätt och vikten blir inte riktigt densamma. Att jag skulle ha lagt på 0,4 kg på hennes kätting var ingenting som märkes, utan hon körde på med samma glädje och lättsamhet som tidigare. Hon börjar även att vänja sig vid dw-träningen nu och har börjat förstå att man exempelvis inte leker utan man fokuserar på sig själv och sin egen träning. Hon jobbar på lugnt och fint så länge vi går bredvid varandra, men så fort Atlas går framför henne tycker hon att det är lite jobbigt och böjar ljuda.. Men, hon kommer snart att vänja sig och inse att det inte är värt att lägga en massa onödig energi på fel saker 😉 Hon är trots allt väldigt duktig och fokuserad, idag var andra passet hon körde och hon har redan förstått att man inte ska bry sig om den man tränar tillsammans med, förrän träningspasset är över och frikommando har givits 🙂

Efter att ha genomfört all aktivering som kräver vissa förberedelser och planering, var det dags att åka hem för ett hundbyte. Tess var ensam hemma, och nu var det hennes tur att få hitta på något. Vi åkte hem och lämnade både Atlas & Lyra, och tog med oss Tess & Epic tillbaka till sandtaget där vi mötte Emma & Albin för en kvällspromenad. Att gå på hundpromenader när alla hundar kan vara lösa, när man med 99% säkerhet kan säga att vi inte lär få några möten av varken människor eller andra hundar/hästar, är fantastisk. Klockan var ändå 17:30 och det började bli ganska mörkt ute, så vi hade tur att snön låg kvar och bidrog med ett ljusare intryck. Lilla Epic var överlycklig över att äntligen få springa av sig ordentligt, och Tess tyckte det var härligt att få komma tillbaka till sandtaget och hennes delikatesser, nämligen hästbajs. Riktigt trevlig tycker Tess, mindre trevligt tycker matte. Tess var även glad över att få busa med Albin och Epic, som hon inte har träffat på ett tag nu. Jag tänkte även att jag skulle försöka ta lite bilder på alla tre, men det gick sådär kan man väl säga… Varken Tess eller Epic ville sitta kvar av någon anledning, och när de äntligen satte sig reste sig Albin istället (som suttit ner hur länge som helst och väntat på att de andra skulle bete sig, haha). Men men, allt kan ju inte alltid bli som man tänkt sig… Roligt har de i alla fall haft, och idag har vi väldigt trötta och nöjda hundar här hemma 🙂

Idag övade vi på sången

Idag tog vi med Atlas & Lyra till sandtaget för att gå en dw-runda, där vi även mötte upp Alicia & Solo. Vi tog ut hundarna ur bilarna och höll avstånd till varandra för att sätta på selarna. Atlas, som i stort sett aldrig skäller, stod och gnällde och skällde om vartannat. Lyra, som av ren natur gillar att prata, stod och skällde mer än vanligt. Båda två var taggade och ville ut i spåret, men ljudade som aldrig förr. Lyra hoppade runt och krånglade med husse när selen skulle på, och var inte speciellt behjälplig överhuvudtaget. När selarna väl sitter på plats tar vi alla varsin kätting och börja knata upp i spåret. Alicia går först, och jag och Liam bakom. Herregud, Atlas & Lyra har övat ordentligt på sången idag. Hela första biten innan vi kopplade på kättingarna var det ett jäkla liv på dem. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra, blev lite chockade över hur de båda betedde sig och skrattade åt hela situationen. Att Atlas som sällan ljudar förvandlades till en sångfågel var ett scenario jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Jag hade förhoppningar om att de skulle sluta sjunga efter att vi satt på dem kättingarna, men nej nej… Varför ändra på ett vinnande koncept? Tydligen var det här med sång Atlas & Lyra emellan en färdighet de ville finslipa lite extra på. Jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen, de betedde sig så märkligt idag bara. Som tur var lugnade de ner sig med sången med tiden, och vi fick till slut en tyst och harmonisk dw-runda i det fina vädret. Nu har vi två trötta hundar här hemma, vilket inte är så konstigt med tanke på hur aktiva de varit idag, både i sången och i draget.

 

Dagens DW-runda

Idag bestämde vi oss för att gå en DW-runda med Atlas och Lyra. Då Lyra aldrig har kört DW tidigare har vi inte hellre någon sele till henne, men vi provade Tess sele som satt bättre än förväntat på henne och idag fick hon gå sin första runda. I och med att hon numera väger ca 25,5 kg, och då alltså har gått upp 4 kilo sedan operationen och är mer normalviktig nu för tiden kände vi att det var dags att börja fysträna henne. Vi fick låna Alicias kätting, då mina kättingar väger 5,9 samt 6,3 kg, som väger ca 2,4 kg vilket är perfekt för Lyra att börja med (då man ska börja med 10% av hundens vikt). Lyra skötte sig bra, hon hade en stor vilja att dra och fokuserade bättre än förväntat på sin uppgift. Hon gick inte nosade överallt utan höll fokus hela tiden. Däremot så gick jag och Atlas framför henne och Liam, vilket gjorde att hon kanske var lite snabb emellanåt för att ta sig fram till mig och Atlas, men det känns som ett relativt obefintligt problem med tanke på att det var hennes första runda.. 🙂 Vikten var dessutom alldeles perfekt för henne, hon drog utan några vidare ansträngningar och visade inga som helst tecken på att hon skulle vara trött.

Även Atlas skötte sig bra, han gick första halvan kopplad och andra halvan lös. Släpper jag honom direkt har han tyvärr lite väl mycket energi för att promenera lugnt och sansat utan en massa ryck, men så fort han börjat bli lite trött sköter han sig väldigt bra. Inte brydde han sig om Lyra heller, trots att hon visade ett stort intresse för honom. Skönt att ha en hund som är van och vet vad som gäller, haha 🙂

Efter rundan var det dags för stretching, vilket Atlas har gjort hundra gånger säkert. Lyra däremot har nog inte ägnat många timmar åt det tidigare, och framför allt inte denna typ av stretching. Hon tyckte att det var lite märkligt, och kände sig lite obekväm emellanåt. Däremot gick det mycket bättre mot slutet, och hon lära vänja sig snart skulle jag tro 🙂 Nu väntar vi bara på att vi ska kunna beställa en DW-sele gjord efter hennes exakta mått,  så ska vi börja köra igång på riktigt sedan! 🙂

Lilla Epic har skadat sitt högra bakben, och får därför varken springa lös eller köra några ordentliga lydnadspass då hon måste ta det lugnt. I vanliga fall brukar man ju åtminstone kunna ägna sig åt lydnad och diverse andra aktiviteter som stimulerar huvudet på dem, men på en galen övertaggad mallevalp är det inte alltid så lätt att få till ett lugnt lydnadspass utan några som helst hopp. Epic har ju en förmåga att till exempel hoppa in i fotposition… 🙂 Epic har idag fått gå en koppelpromenad på golfbanan, vilket kan ha varit något av det tråkigaste hon någonsin gjort, men så är livet ibland…

Hundar som knappt vet vad de heter…

I fredags bestämde vi oss för att åka ut till sandtaget för att gå en dw-runda. Vi har ju alltid gått i spåret tidigare men jag tycker att det är mycket mysigare att gå på det här nya stället. Jag hade aldrig varit där förrän för 1-2 veckor sedan, och dit lär vi åka fler gånger. Både för fysträning och lösspring 🙂

Men, i fredags körde vi i alla fall en dw-runda, en dw-runda som inte alls gick som planerat. I och med att vi inte kan lämna Epic och Lyra hemma själva, så var vi tvungna att ta med allihopa till skogen. Tanken var att Lyra skulle få följa med runt, medan Epic skulle sitta kvar i bilen (ja, vi kan slå på värmen för att hålla bilen varm, även fast bilen är avstängd). Vi började med att ta ut Atlas ur bilen för att sätta på honom selen, då han till skillnad från Tess vet hur man står still… Liam fick sedan hålla i honom medan jag tog ut Tess, som inte har en aning om hur man står still. Våra schäferliknande djur vet inte hur man står still, det bara är så… Tess hoppar då runt i cirklar, delvis på grund av att hon är övertaggad, men också för att hon är… En av våra schäfrar. Efter att mitt tålamod börjar ta slut, är vi äntligen redo för att gå rundan. Jag börjar gå upp en bit pulsandes i snön, med två övertaggade hundar i ena handen och 12,3 kg kätting i andra handen, när jag hör att Liam höjer rösten till hundarna i bilen. Han står och kämpar med Lyra som även hon har alldeles för mycket energi (men som fortfarande inte får göra något på grund av hennes operationssår), när jag ser att en annan hund snart kommer att passera. Vi jobbar med hundmöten med både Lyra och Epic, och det kändes liksom inte som att det var läge för det just exakt i den sekunden. Jag har nu kommit så pass långt att jag ska sätta på kättingarna på hundarna, men i och med att husse inte är med utan står kvar vid bilen, vill de hellre titta efter honom än att lyssna på mig. Atlas snurrar runt och letar efter ytterst intressanta dofter, medan Tess hoppar och flänger i kopplet för att ta sig till husse. Tess är husses hund, det bara är så.

Efter ett tag kommer Liam promenerandes med Lyra, som är helt hyper. Vi kommer fram till att det nog är bäst att hon hoppar in i bilen igen, då hon verkligen inte får flänga runt riktigt än. Självklart blir hon flängigare under promenader tillsammans med sina ”syskon”, än om vi tar ut henne på egen promenad. Vid det här laget ser Tess och Atlas att husse och Lyra är på väg, vilket triggar Tess något otroligt. Framför allt när hon ser att de sedan vänder för att ”lämna” henne igen. Herregud, den här dw-rundan har inte börjat bra känner jag… Och mitt tålamod är inte på topp.

Vi börjar nu, efter många om och men, att faktiskt fysträna hundarna. Just under dw-rundor tycker jag att det är okej att de drar lite grann, det är trots allt drag vi ägnar oss åt, och inte lydnadsträning, men det finns en gräns även här. Jag ville ta lite fina bilder på hundarna, och finaste bilder får man absolut när de är lösa (även om jag kanske kände att de inte riktigt var läge denna dag så ville jag verkligen ha bilder på dem, och vi var ju trots allt två stycken som kunde rycka in ifall något skulle hända). Jag släpper dem, och Tess är duktig. Hon traskar på helt okej bredvid oss, även om hon inte är lika fokuserad som vanligt, men Atlas däremot… På honom såg det ut som att han aldrig någonsin i hela sitt liv gått på en dw-runda tidigare. Han springer runt, letar efter allt och ingenting, får för sig att han ska ta segervarv runt hela skogen med 6,3 kg kätting bakom sig. Perfekt, toppenbra. Vi fick börja ställa lite mer krav på honom, i vanliga fall när vi kör dw-rundor går hundarna lösa och det gör ingenting om de går lite framför, för jag vet att de gör det de ska. De lyssnar. Men inte denna dagen, så Atlas fick vackert gå inom en koppellängd för att kunna förhindra alla dessa ryck som han annars fick för sig att ägna sig åt. Skaderisken är ju trots allt ganska hög om han inte tar det lugnt med så pass mycket vikt bakom sig…

Efter att varit på honom hundra gånger ungefär, har han börjat lugna ned sig och jag tänkte jag skulle ta lite bilder… Vi gav Atlas lite mer frihet, och han skötte sig helt okej även om vi var tvungna att håll koll på honom och på något sätt ”korrigera tanken”. När jag sedan skulle ta bilder stillastående, då är vi tillbaka till det där schäferliknande djuret som inte kan stå stilla.. Jag trodde jag skulle bli galen, men jag ser det positivt. När vi kom hem hade vi i alla fall trötta hundar…

Schema & mål för 2018

Nu har schemat för hundarnas träning börjat bli klar, med rum för förändringar. För mig som känner att det är viktigt med planering är det toppen att göra ett schema, för att slippa tänka vad som ska göras varje dag och därmed bli stressad av att jag inte riktigt vet. Det finns ingenting som sänker stressnivån på samma sätt som trötta och nöjda hundar. Tillsammans med Liam & Alicia har jag nu kommit fram till någonting som kommer att fungera, även i längden.

Måndag: DW/Drag
Tisdag: Nosework
Onsdag: Tävlingslydnad
Torsdag: Nosework
Fredag: DW/Drag
Lördag: Vila
Söndag: Tävlingslydnad

Jag har märkt på Atlas på sistone att det blivit lite väl intensivt med lydnadsträningen, han har känts lite loj även om han egentligen är taggad. Jag tror att det är bra att ha någonting att varva med, för att inte tråka ut det huvudsakliga målet. Det hade varit jättetråkigt om jag omedvetet förstör glädjen i lydnaden, på grund av att jag inte varvar det med någonting annat. Nosework har jag aldrig provat tidigare, men samtidigt vet jag att han tycker att det är jätteroligt med nosövningar överlag. Till sommarhalvåret ska vi även varva med det han tycker är roligast i världen, nämligen agility. Varför jag väljer att inte lägga agility i fokus, är för att det är mycket lättare att få till regelbundna träningar året runt i de andra grenarna. Tävlingslydnad tycker han är väldigt roligt, och jag misstänker att Nosework är någonting han kommer att älska. Att då varva det med fysträning tror jag kommer att bli toppen. Agilityn kommer vi att hålla på en hobbynivå.

Mål:
* Avlägga doftprov i Nosework
* Tävlingsdebutera i Tävlingslydnad Startklass

Tess är ju som hon är, lydnadsträning är roligt under vissa korta perioder så länge matte har en godbit i handen. Gärna korv, köttbullar eller någonting annat som inte tillhör vardagen. Tess är ingen tävlingshund, utan mer än aktiv sällskapshund skulle jag säga. Däremot älskar hon att använda nosen, så jag funderar på om även hon ska få prova på Nosework för att se om det är någonting som faller henne i smaken. Även om jag inte väljer att tävla med just henne, så är det superbra aktivering. Skulle hon däremot tycka att det är det roligaste i världen, och vill arbeta trots att hon inte blir belönad jämt och ständigt, så kanske även hon får avlägga doftprov för att sedan ta det vidare därifrån. Även Tess ska få följa med på alla fysträningar, både vad gäller DW och drag på kickbike.

Mål:
* Avlägga doftprov i Nosework, om intresse finns

Epic ska få fortsätta med grunderna inom lydnad för att lägga en så bra grund som möjligt inför kommande patrullhundskurs. Tanken är att hon under våren ska påbörja denna, och desto bättre grund, desto bättre start. Även om inträdesprovet handlar om att se huruvida hunden är lämplig eller inte, och huruvida hunden efter genomförd utbildning kan förväntas klara ett certifikatsprov, krävs ändå en viss grundlydnad. Epic är fruktansvärt lättlärd, arbetsvillig och vill hemskt gärna göra rätt så med fortsatt regelbunden träning kommer detta att gå alldeles utmärkt. När Epic blir äldre ska även hon börja fystränas.

Mål:
* Avslutad patrullhundskurs (ej genomfört certifikatsprov då hon måste vara minst 18 månader)