Bra start på det nya året

Efter gårdagens vilodag hade hundarna en del energi, så jag bestämde mig för att ta med mig Atlas ut för dragträning. Den här sparken är så jäkla rolig, och fort går det 🙂 I och med att Atlas har en förmåga att stanna och kissa emellanåt, kände jag att vi ska börja om med dragträningen nu när sparken har anlänt. Jag bad Liam att ta med sig Frodo ut på gatan (vill inte lämna Frodo ensam hemma alltför länge) och kalla på Atlas när vi är redo lite längre ner på gatan. Väl framme hos husse skulle han belöna Atlas med mjukost. Han var lite drögstartad (Atlas, inte sambon) men när han börjat förstå vad han skulle göra hjälpte jag till genom att själva sparka en del för att hjälpa honom upp i hastighet, och sedan gick det fort vill jag lova. Att husse stod med mjukost var inte jätteintressant, utan han sprang istället förbi och stannade lite längre fram efter att jag bromsat genom att sätta ner ena foten i backen (bromsen har inte kommit än). Han fick då mjukost av mig istället då husse var totalt ointressant. Vi provade en sväng till, och även den här gången sprang han förbi husse. ”Vad bra”, tänkte jag, ”då fortsätter vi!”. Tanken var att åka ett varv runt kvarteret, men självklart skulle vi stöta på 3 hundar inom loppet av 150 meter, så vi fick stanna till hela tiden då Atlas inte fixar att endast passera riktigt än. Jag försökte även svänga, och visst har jag lärt mig hur man gör nu, men det underlättar om man får med sig hunden…. ^^ I veckan kommer mitt midjebälte, och då ska vi ut på lite längre promenader och träna på höger och vänster. Det verkar som att han helt har glömt vad det innebär, åtminstone framför en spark 🙂

Även om vi stötte på en del hundar och att han inte riktigt villa svänga där jag tyckte att vi skulle göra det så var han duktig, och jäklar vad roligt vi hade! En annan sak som måste förbättras är Atlas kondition, där har han tappat en del och det märks i draget. Framför allt idag då snön som ligger är väldigt ”tung”, eller vad man ska säga, vilket gör att jag känns tyngre än om det hade varit nyplogat och packat underlag 🙂

Premiärtur

Idag har jag äntligen, med lite hjälp, lyckats montera ihop hela sparken som jag fick i julklapp av världens bästa sambo. Det var inte helt lätt att få dit medarna och fotstöden, då de skulle slideas på och kändes alldeles för trånga, men efter att ha hamrar dit dem sitter de numera som berget. Jag skyndade mig ut för att hinna köra en premiärtur innan mörkrets inbrott, så jag rastade Atlas lite snabbt innan det bar iväg. Vi har ju dragtränat rätt mycket tidigare, både på atv och kickbike, så draget i sig är inget nytt för honom men att ha en spark bakom sig var däremot en nyhet som tåldes att diskuteras… 🙂 I början hade han vissa åsikter, han hoppade runt och körde med lekinviter samtidigt som han skällde glatt. Han visste nog inte riktigt hur han skulle reagera, skulle jag tro 🙂 Efter att ha bekantat sig med denna pryl började han springa framåt, och jag försökte hålla balansen på den där sparken som jag aldrig någonsin provat tidigare vilket gick sådär. Ja alltså, de här fotstödet känns större när sparken står still… Efter att ha fått kontroll på vart jag ska sätta fötterna kom första kurvan, där jag var tvungen att hoppa av då jag inte lärt mig hur mycket kraft jag måste lägga på medarna för att svänga. Efter första svägen, och en total sträcka på kanske 20 meter, kände jag att jag hade kontroll över det hela och Atlas sprang som aldrig förr. Jag tänkte att vi skulle ta en högersväng lite längre fram, men Atlas har nog glömt det här med höger och vänster så vi fortsatte helt enkelt rakt fram. Det gick rätt snabbt, man väger ju inte så mycket ståendes på medar ovanpå snö, så att köra lite längre distanser går nog på nolltid 🙂 På väg tillbaka gick det däremot segare, Atlas skulle nosa invid vägkanten och ha sig så jag ringde till Liam som fick komma ut och ropa på honom. Jag rastade honom inte ordentligt innan vi begav oss ut på nya äventyr, så det här med att han ville in till vägkanten var egentligen inte så konstigt och helt mitt fel. Tillsammans med husse sprang han hela vägen tillbaka till huset.

Det här var så jäkla roligt, garanterat det roligaste jag gjort på länge. Imorgon ska jag rasta honom ordentligt innan vi ska ta oss en lite längre dragrunda! 🙂 Förhoppningsvis kommer även bromsen snart (paketet var tydligen uppdelat i två olika leveranser av någon anledning), så jag slipper bromsa med fötterna… ^^

God Jul!

Igår var det ju julafton, och vad är inte en bättre start på dagen än ett lydnadspass i hamnen? Det var riktigt kallt igår och att träna i hamnen utan vantar var ingening jag rekommenderar, så det vart ett kort, men intensivt, pass. Lite fotgående och stadga för Atlas, och fotgående och ”ligg” för Frodo, så satt vi snart i bilen på väg hem igen. Passen gick bra, Atlas var lite ofokuserad stundvis men när han väl koncentrerade sig var han grym. Vi ska fortsätta att träna på nya platser. Jag har jobbat med att få bak honom ordentligt, genom att köra food-drive på honom, för att han ska hitta tillbaka till rätt position igen 🙂 Även Frodo skötte sig bra, och han börjar få in en bra position och en väldigt härlig attityd i fotågendet. Ska bli så kul att se hur han utvecklas sedan när han dessutom börjar få lite tryck i de där björntassarna! 🙂 Han har även levlat upp vad gäller att stanna kvar i liggande position. Trots att Liam satt på huk när han gav kommandot, och sedan reste sig upp, låg Frodo kvar under hela momentet. Lydnaden på den där mallen börjar arta sig 🙂

Vi passade också på, så fort vi kom in, att gå en dw-runda innan jullunchen för att ha nöjda trötta hundar här hemma. I och med att det snöat mycket den senaste tiden, körde vi faktiskt dw på byn. Jag vet att det är asfaltsvägar, men frågan är hur stötdämpningen blir om det ligger packad snö ovanpå? Jag har försökt googla på det, utan att bli klokade. Det står att det går bra att dra på snö, men ej på asfalt. Jag tolkar det som att man därmed kan dra på snötäckt asfalt (om snön är packad), men ej på ren asfalt. DW-rundan igår blev dock lite väl kort, dels för att jag inte visste riktigt exakt hur ”tillåtet” det var, och dels för att jag inte hade jättemycket tid innan jullunchen var klar. Att dra kätting på packad snö (plogad gata) gör ju att kättingen glider något så extremt, så det blev inte mycket dragvikt där inte. Så länge vi faktiskt promenerade och rörde oss framåt skötte sig hundarna väl, men så fort jag stannade till för att exempelvis ta bilder på dem, skulle ju den där schäferliknande hunden springa runt i cirklar. Jäklar så enerverande det var… Min familj är uppe hos oss över jul och stannar till den 30e december, och Tess beter sig ju fruktansvärt fjantigt när framför allt ”morfar” är här. Håller på att bli galen på hur min far skämmer bort och daltar med den där Tess, men jag får väl se det positivt, Tess blir i alla fall lycklig när han kommer och hälsar på 🙂

Gårdsliv & Stockholms Hundmässa

Efter en tid i Stockholm är vi äntligen hemma igen. Liam var tvungen att åka ner för jobb, och vi passade då bo att bo hos hans mor i Knivsta. Vi har ju alltid bott på mina föräldrars landställe tidigare, men att bo i Knivsta är betydligt trevligare. Det är alltid någon hemma så jag slipper vara själv, det ligger ute på landsbygden där de även har hästar och stallet som granne, det finns promenadvägar mellan åkrar som är sådär mysiga och perfekta att promenera med hund på. Denna vistelse har bjudit på en del fysträning, då det bara är 150 meter till närmsta skogsväg. Med tanke på alla intryck som hundarna ändå fått, i form av olika djur (på gården finns det kaniner, marsvin och katter) så har de trots allt ändå fått det de behöver. Denna aktivering har jag varvat med att lägga pärlplattor, spela mobilspel, leka kull, leka kurragömma, rita och läsa för barnen innan läggdags. Det har varit en intensiv tid, men ack så mysig!

I helgen var även hundmässan, och oj vad jag har längtat! Det enda jag egentligen planerat att köpa detta år var en apportbock från lg.apporter och tre fällar till bilen, men det blev en del annat också… Bland annat ett blått lydnadskoppel till Atlas på 120 cm, ett helt nytt BoT värmetäcke för 299:- och en orange spårlina till Frodo 🙂 Vi har även färgkodat bilen och hundarna har fått en varsin vattenskål så att de har tillgång till vatten under längre bilturer. Så nöjd med helgens shopping! 🙂

Att umgås med barn är mysigt, men risken för att man ska bli sjuk är ju också större. Självklart så drog ju jag nitlotten, och har sedan i torsdags drabbats av säsongssjuka (som hon på 1177 så fint uttryckte det) och jag har nu blivit ordinerad skonkost. Förhoppningsvis är man frisk efter 2 veckor (wohoo, det har inte ens gått en vecka än). Med tanke på detta spenderade vi dagen inomhus igår, och istället för träning klippte jag 54 klor och rengjorde hundarnas tänder från eventuell plack och tandsten. Atlas är så himla lätt att klippa klorna på, medan Tess tycker att det inte alls är så kul. Framför allt inte klorna i bak. När det däremot kommer till att göra rent tänderna, är det tvärtom. Tess nästan drar upp läppen själv och sitter tvärstill, medan Atlas måste sitta i husses knä när jag håller på för att minska skaderisken som kan uppstå om han början svänga med huvudet mitt i akten så att säga. Lilla Frodo… Ja, han är valp och han beter sig som valpar gör. Ibland är han kolugn, och ibland så bara dör han av tristess och vill springa därifrån fortare än kvickt, haha.

 

I en period av fysträning

Under den senaste veckan har vi lagt mer tid på fysträning. Jag är ju lite av en periodare, så ibland lägger jag en massa fokus på lydnaden, och sedan kommer det en period där jag lägger mer tid på fysträningen. Emellanåt, när jag mår riktigt bra och känner mig otroligt taggad, blir det en blandning av båda. Dessa perioder är dock betydligt kortare, kanske bara några dagar, haha. Tidigare har jag pressat mig själv alldeles för mycket och ställt alldeles för höga krav på mig själv, och det har istället skapat en stress och en ond cirkel av att jag vill så mycket, men att jag då istället inte har någon ork kvar då all energi har gått åt att stressa kring allt jag ”måste” göra. Nu har jag börjat lära mig lite mer hur jag själv fungerar, och har kommit fram till att jag inte ska pressa mig själv så ofantligt, och att det är bättre att jag gör något, oavsett om det bara är en sak av allt jag vill göra, än ingenting alls. Med det sagt var tanken för dagen att åka iväg för ett lydnadspass, men när Miriam som jag och Liam skulle träna tillsammans med fick förhinder kände vi att vi inte orkade åka iväg alltför långt. Vi bestämde oss istället för att köra dw med hundarna här i området. Lite lyxigt är det allt att både ha ett motionsspår i skogen och en dryga fem kilometer lång grusväg inom en radie av 500 meter från huset.

Efter att ha selat hundarna startade vi uppvärmningen. Idag har det varit -5 ute, och även om solen sken känner man att vintern börjar komma, vilket gör att upp- och nedvärmingen blir allt viktigare. Som vanligt under uppvärmningen har hundarna en jäkla massa energi som måste ut, så jag skulle ljuga om jag sade att vi fick oss en lugn promenad. Efter att sedan ha kopplat på kättingarna släppte jag Tess, då hon har en förmåga att inte vilja gå framåt om husse och Frodo halkar efter för långt. Då är det lättare om hon får gå lite på mitten och hålla koll på att vi alla är med. Efter ett tag började hon dock känna vittringen av vilt, så då var det dags att koppla henne. Efter att ha gått halva promenaden och därmed börjat gå tillbaka mot bilen, släppte jag Atlas. När Atlas inte har så fruktansvärt mycket energi lugnar han sig och går faktiskt ganska fint, han kan få för sig att gå och kissa emellanåt men sköter sig ändå relativt bra. Viktigast av allt, han går lugnt och stilla utan en massa hastiga ryck som annars kan leda till skador. Det finns dock en sak som gör att han släpper allt, och det är om han får syn på vatten. Att bada och skita ner sig är det bästa han vet, och självklart insåg han att det fanns vatten nere i diket vid sidan av vägen. Där bestämde han sig så klart för att springa ner, och inte lyssnade han på inkallning heller, så det var bara för Liam att gå ner och hämta upp honom. Därefter fick även Atlas gå kopplad sista biten, haha.

Som balsam för själen

Efter långpromenaden igår känner jag mig nästan lite halt, är helt svullen i ena knävecket så idag har vi tagit det lugnt. Jag och Atlas startade dagen med en promenad där han fick bära klövjeväska, för att ändå få göra någonting vettigt även idag. I och med att det var så himla länge sedan sist började jag om från början, och började på startvikt på 5% av hans egen vikt, vilket är 1,2 kg. Därav omvandlade jag det till deciliter och delade upp det i två pet-flaskor som jag lade i varsin ficka på klövjeväskan. Promenaden vi gick var inte längre än ca 1 kilometer, inklusive upp- och nedvärmning, då jag vill vänja honom långsamt. Han har ju gått med tom klövjeväska tidigare, vilket aldrig har varit några problem, men i början av detta pass tyckte han att det var märkligt att det lät från sidorna på honom (vattnet som åkte runt i flaskorna), haha. Som tur var gick det över otroligt snabbt och han traskade på som vanligt. Väl hemma igen hade jag en trött aussie redan innan lunch 🙂

Efter att besiktningsmannen från försäkringsbolaget varit här på eftermiddagen (för att se över skadorna efter branden) åkte vi iväg för en dw-runda med Tess, som inte fick dra igår, och en promenad med Frodo där vi tränade inkallning och att hålla sig nära. Tess är så himla enkel, hon drar inte i kopplet och hon är otroligt lugn under fyspassen vilket gör att hon faktiskt får gå lös trots sällskap av andra hundar. Jag kunde därför vila mitt knä lite och gå i min egen takt, samtidigt som Tess fick jobba sig trött 🙂 Att promenera med henne är som balsam för själen, jag litar på henne så pass väl att jag kan gå lite i min egen värld och bara vara… Välbehövligt. Efter dw-rundan fick Tess hoppa in i bilen medan vi gick med Frodo, som även han skötte sig fint. Han höll sig relativt nära hela tiden, och sprang han iväg lite för långt var det bara att gå mot andra hållet så kom han springandes direkt. Han vill inte bli lämnad helt ensam, haha.

Söndagsfys och långpromenad

Denna dag bjöd på ett otroligt vackert fyspass! Jag och Liam åkte bort och mötte Miriam och hennes fina Dutch för en dw-runda. I och med att vi aldrig promenerat Atlas och Dutch tillsammans förut, hade jag räknat med att Atlas skulle vilja mingla och bete sig ganska odrägligt, så för att underlätta för mig själv fick Liam hjälpa mig att ta ut honom ur bilen för att lättare kunna få på honom dragselen. Mot min förvåning hoppade Atlas ut hur lugnt som helst och bara stod snällt och stilla medan jag satte på honom selen, precis som han brukar när det bara är han, jag och Tess. Vi började promenera en bit, med Atlas i ena handen och kättingen i andra, och visst var han lite dragig, men det blir han alltid när dragselen åker fram, haha. Att dra är någonting han älskar. Jag kände lite att han betedde sig lite för bra för att vara sant, så när vi kom upp en bit där Miriam skulle sätta på selen och kättingen på Dutch, kände jag att de får passera innan jag kopplar på selen på Atlas. Visst att han gnällde lite, men han var ändå fruktansvärt medgörlig och det var hur lätt som helst att koppla på kättingen trots att M och D stod bara några meter ifrån. Jag fick lite av en glädjekick. Fyspasset sedan gick kanon. Han struntade fullständigt i D och fokuserade på sitt arbete, att dra. Atlas som ibland kan få för sig att springa och kissa mitt i draget, försökte inte ens. Han var helt fokuserad på sin uppgift. Efter nästan halva rundan ringer Liam och säger att han och Frodo vänder, då de gick bakom oss och koppeltränade. Träningarna med Frodo får inte bli för långa, då han är så ung fortfarande. Korta men intensiva pass är betydligt bättre, än långa halvfokuerade pass. Jag och M fortsatte en liten bit, varav M frågar om det är okej om hon kopplar lös Dutch och därmed tar av sele och kätting då han inte dragit på ett tag. Jag svarade att, så länge han inte springer runt för mycket utan håller sig lugn så borde det inte vara några problem. Hon släpper honom, och han var väl relativt lugn, åtminstone till en början, På vägen tillbaka ville han verkligen leka med Atlas, han ägnade sig åt lekinviter och sprang runt för att få igång Atlas (självklart blev han tillsagd), men Atlas bara totalignorerade honom. När Dutch sprang framför nosen på honom för att korsa vägen, stannade Atlas bara och väntade på att han skulle flytta på sig för att kunna fortsätta sin dragträning.

Jag är otroligt nöjd och stolt över Atlas som verkligen utvecklas för varje dag som går, man märker att han börjar bli äldre och för första gången känner jag att till och med den där lilla merlefärgade ”valpen” kanske börjar bli vuxen.

Jag och M avslutade denna dag med en promenad med Dutch och Tess (då hon inte fick dra idag) på 2 timmar. Idag har vi trötta och nöjda hundar här hemma 🙂