Idag övade vi på sången

Idag tog vi med Atlas & Lyra till sandtaget för att gå en dw-runda, där vi även mötte upp Alicia & Solo. Vi tog ut hundarna ur bilarna och höll avstånd till varandra för att sätta på selarna. Atlas, som i stort sett aldrig skäller, stod och gnällde och skällde om vartannat. Lyra, som av ren natur gillar att prata, stod och skällde mer än vanligt. Båda två var taggade och ville ut i spåret, men ljudade som aldrig förr. Lyra hoppade runt och krånglade med husse när selen skulle på, och var inte speciellt behjälplig överhuvudtaget. När selarna väl sitter på plats tar vi alla varsin kätting och börja knata upp i spåret. Alicia går först, och jag och Liam bakom. Herregud, Atlas & Lyra har övat ordentligt på sången idag. Hela första biten innan vi kopplade på kättingarna var det ett jäkla liv på dem. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra, blev lite chockade över hur de båda betedde sig och skrattade åt hela situationen. Att Atlas som sällan ljudar förvandlades till en sångfågel var ett scenario jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Jag hade förhoppningar om att de skulle sluta sjunga efter att vi satt på dem kättingarna, men nej nej… Varför ändra på ett vinnande koncept? Tydligen var det här med sång Atlas & Lyra emellan en färdighet de ville finslipa lite extra på. Jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen, de betedde sig så märkligt idag bara. Som tur var lugnade de ner sig med sången med tiden, och vi fick till slut en tyst och harmonisk dw-runda i det fina vädret. Nu har vi två trötta hundar här hemma, vilket inte är så konstigt med tanke på hur aktiva de varit idag, både i sången och i draget.

 

Dagens DW-runda

Idag bestämde vi oss för att gå en DW-runda med Atlas och Lyra. Då Lyra aldrig har kört DW tidigare har vi inte hellre någon sele till henne, men vi provade Tess sele som satt bättre än förväntat på henne och idag fick hon gå sin första runda. I och med att hon numera väger ca 25,5 kg, och då alltså har gått upp 4 kilo sedan operationen och är mer normalviktig nu för tiden kände vi att det var dags att börja fysträna henne. Vi fick låna Alicias kätting, då mina kättingar väger 5,9 samt 6,3 kg, som väger ca 2,4 kg vilket är perfekt för Lyra att börja med (då man ska börja med 10% av hundens vikt). Lyra skötte sig bra, hon hade en stor vilja att dra och fokuserade bättre än förväntat på sin uppgift. Hon gick inte nosade överallt utan höll fokus hela tiden. Däremot så gick jag och Atlas framför henne och Liam, vilket gjorde att hon kanske var lite snabb emellanåt för att ta sig fram till mig och Atlas, men det känns som ett relativt obefintligt problem med tanke på att det var hennes första runda.. 🙂 Vikten var dessutom alldeles perfekt för henne, hon drog utan några vidare ansträngningar och visade inga som helst tecken på att hon skulle vara trött.

Även Atlas skötte sig bra, han gick första halvan kopplad och andra halvan lös. Släpper jag honom direkt har han tyvärr lite väl mycket energi för att promenera lugnt och sansat utan en massa ryck, men så fort han börjat bli lite trött sköter han sig väldigt bra. Inte brydde han sig om Lyra heller, trots att hon visade ett stort intresse för honom. Skönt att ha en hund som är van och vet vad som gäller, haha 🙂

Efter rundan var det dags för stretching, vilket Atlas har gjort hundra gånger säkert. Lyra däremot har nog inte ägnat många timmar åt det tidigare, och framför allt inte denna typ av stretching. Hon tyckte att det var lite märkligt, och kände sig lite obekväm emellanåt. Däremot gick det mycket bättre mot slutet, och hon lära vänja sig snart skulle jag tro 🙂 Nu väntar vi bara på att vi ska kunna beställa en DW-sele gjord efter hennes exakta mått,  så ska vi börja köra igång på riktigt sedan! 🙂

Lilla Epic har skadat sitt högra bakben, och får därför varken springa lös eller köra några ordentliga lydnadspass då hon måste ta det lugnt. I vanliga fall brukar man ju åtminstone kunna ägna sig åt lydnad och diverse andra aktiviteter som stimulerar huvudet på dem, men på en galen övertaggad mallevalp är det inte alltid så lätt att få till ett lugnt lydnadspass utan några som helst hopp. Epic har ju en förmåga att till exempel hoppa in i fotposition… 🙂 Epic har idag fått gå en koppelpromenad på golfbanan, vilket kan ha varit något av det tråkigaste hon någonsin gjort, men så är livet ibland…

Hundar som knappt vet vad de heter…

I fredags bestämde vi oss för att åka ut till sandtaget för att gå en dw-runda. Vi har ju alltid gått i spåret tidigare men jag tycker att det är mycket mysigare att gå på det här nya stället. Jag hade aldrig varit där förrän för 1-2 veckor sedan, och dit lär vi åka fler gånger. Både för fysträning och lösspring 🙂

Men, i fredags körde vi i alla fall en dw-runda, en dw-runda som inte alls gick som planerat. I och med att vi inte kan lämna Epic och Lyra hemma själva, så var vi tvungna att ta med allihopa till skogen. Tanken var att Lyra skulle få följa med runt, medan Epic skulle sitta kvar i bilen (ja, vi kan slå på värmen för att hålla bilen varm, även fast bilen är avstängd). Vi började med att ta ut Atlas ur bilen för att sätta på honom selen, då han till skillnad från Tess vet hur man står still… Liam fick sedan hålla i honom medan jag tog ut Tess, som inte har en aning om hur man står still. Våra schäferliknande djur vet inte hur man står still, det bara är så… Tess hoppar då runt i cirklar, delvis på grund av att hon är övertaggad, men också för att hon är… En av våra schäfrar. Efter att mitt tålamod börjar ta slut, är vi äntligen redo för att gå rundan. Jag börjar gå upp en bit pulsandes i snön, med två övertaggade hundar i ena handen och 12,3 kg kätting i andra handen, när jag hör att Liam höjer rösten till hundarna i bilen. Han står och kämpar med Lyra som även hon har alldeles för mycket energi (men som fortfarande inte får göra något på grund av hennes operationssår), när jag ser att en annan hund snart kommer att passera. Vi jobbar med hundmöten med både Lyra och Epic, och det kändes liksom inte som att det var läge för det just exakt i den sekunden. Jag har nu kommit så pass långt att jag ska sätta på kättingarna på hundarna, men i och med att husse inte är med utan står kvar vid bilen, vill de hellre titta efter honom än att lyssna på mig. Atlas snurrar runt och letar efter ytterst intressanta dofter, medan Tess hoppar och flänger i kopplet för att ta sig till husse. Tess är husses hund, det bara är så.

Efter ett tag kommer Liam promenerandes med Lyra, som är helt hyper. Vi kommer fram till att det nog är bäst att hon hoppar in i bilen igen, då hon verkligen inte får flänga runt riktigt än. Självklart blir hon flängigare under promenader tillsammans med sina ”syskon”, än om vi tar ut henne på egen promenad. Vid det här laget ser Tess och Atlas att husse och Lyra är på väg, vilket triggar Tess något otroligt. Framför allt när hon ser att de sedan vänder för att ”lämna” henne igen. Herregud, den här dw-rundan har inte börjat bra känner jag… Och mitt tålamod är inte på topp.

Vi börjar nu, efter många om och men, att faktiskt fysträna hundarna. Just under dw-rundor tycker jag att det är okej att de drar lite grann, det är trots allt drag vi ägnar oss åt, och inte lydnadsträning, men det finns en gräns även här. Jag ville ta lite fina bilder på hundarna, och finaste bilder får man absolut när de är lösa (även om jag kanske kände att de inte riktigt var läge denna dag så ville jag verkligen ha bilder på dem, och vi var ju trots allt två stycken som kunde rycka in ifall något skulle hända). Jag släpper dem, och Tess är duktig. Hon traskar på helt okej bredvid oss, även om hon inte är lika fokuserad som vanligt, men Atlas däremot… På honom såg det ut som att han aldrig någonsin i hela sitt liv gått på en dw-runda tidigare. Han springer runt, letar efter allt och ingenting, får för sig att han ska ta segervarv runt hela skogen med 6,3 kg kätting bakom sig. Perfekt, toppenbra. Vi fick börja ställa lite mer krav på honom, i vanliga fall när vi kör dw-rundor går hundarna lösa och det gör ingenting om de går lite framför, för jag vet att de gör det de ska. De lyssnar. Men inte denna dagen, så Atlas fick vackert gå inom en koppellängd för att kunna förhindra alla dessa ryck som han annars fick för sig att ägna sig åt. Skaderisken är ju trots allt ganska hög om han inte tar det lugnt med så pass mycket vikt bakom sig…

Efter att varit på honom hundra gånger ungefär, har han börjat lugna ned sig och jag tänkte jag skulle ta lite bilder… Vi gav Atlas lite mer frihet, och han skötte sig helt okej även om vi var tvungna att håll koll på honom och på något sätt ”korrigera tanken”. När jag sedan skulle ta bilder stillastående, då är vi tillbaka till det där schäferliknande djuret som inte kan stå stilla.. Jag trodde jag skulle bli galen, men jag ser det positivt. När vi kom hem hade vi i alla fall trötta hundar…

Schema & mål för 2018

Nu har schemat för hundarnas träning börjat bli klar, med rum för förändringar. För mig som känner att det är viktigt med planering är det toppen att göra ett schema, för att slippa tänka vad som ska göras varje dag och därmed bli stressad av att jag inte riktigt vet. Det finns ingenting som sänker stressnivån på samma sätt som trötta och nöjda hundar. Tillsammans med Liam & Alicia har jag nu kommit fram till någonting som kommer att fungera, även i längden.

Måndag: DW/Drag
Tisdag: Nosework
Onsdag: Tävlingslydnad
Torsdag: Nosework
Fredag: DW/Drag
Lördag: Vila
Söndag: Tävlingslydnad

Jag har märkt på Atlas på sistone att det blivit lite väl intensivt med lydnadsträningen, han har känts lite loj även om han egentligen är taggad. Jag tror att det är bra att ha någonting att varva med, för att inte tråka ut det huvudsakliga målet. Det hade varit jättetråkigt om jag omedvetet förstör glädjen i lydnaden, på grund av att jag inte varvar det med någonting annat. Nosework har jag aldrig provat tidigare, men samtidigt vet jag att han tycker att det är jätteroligt med nosövningar överlag. Till sommarhalvåret ska vi även varva med det han tycker är roligast i världen, nämligen agility. Varför jag väljer att inte lägga agility i fokus, är för att det är mycket lättare att få till regelbundna träningar året runt i de andra grenarna. Tävlingslydnad tycker han är väldigt roligt, och jag misstänker att Nosework är någonting han kommer att älska. Att då varva det med fysträning tror jag kommer att bli toppen. Agilityn kommer vi att hålla på en hobbynivå.

Mål:
* Avlägga doftprov i Nosework
* Tävlingsdebutera i Tävlingslydnad Startklass

Tess är ju som hon är, lydnadsträning är roligt under vissa korta perioder så länge matte har en godbit i handen. Gärna korv, köttbullar eller någonting annat som inte tillhör vardagen. Tess är ingen tävlingshund, utan mer än aktiv sällskapshund skulle jag säga. Däremot älskar hon att använda nosen, så jag funderar på om även hon ska få prova på Nosework för att se om det är någonting som faller henne i smaken. Även om jag inte väljer att tävla med just henne, så är det superbra aktivering. Skulle hon däremot tycka att det är det roligaste i världen, och vill arbeta trots att hon inte blir belönad jämt och ständigt, så kanske även hon får avlägga doftprov för att sedan ta det vidare därifrån. Även Tess ska få följa med på alla fysträningar, både vad gäller DW och drag på kickbike.

Mål:
* Avlägga doftprov i Nosework, om intresse finns

Epic ska få fortsätta med grunderna inom lydnad för att lägga en så bra grund som möjligt inför kommande patrullhundskurs. Tanken är att hon under våren ska påbörja denna, och desto bättre grund, desto bättre start. Även om inträdesprovet handlar om att se huruvida hunden är lämplig eller inte, och huruvida hunden efter genomförd utbildning kan förväntas klara ett certifikatsprov, krävs ändå en viss grundlydnad. Epic är fruktansvärt lättlärd, arbetsvillig och vill hemskt gärna göra rätt så med fortsatt regelbunden träning kommer detta att gå alldeles utmärkt. När Epic blir äldre ska även hon börja fystränas.

Mål:
* Avslutad patrullhundskurs (ej genomfört certifikatsprov då hon måste vara minst 18 månader)