Som balsam för själen

Efter långpromenaden igår känner jag mig nästan lite halt, är helt svullen i ena knävecket så idag har vi tagit det lugnt. Jag och Atlas startade dagen med en promenad där han fick bära klövjeväska, för att ändå få göra någonting vettigt även idag. I och med att det var så himla länge sedan sist började jag om från början, och började på startvikt på 5% av hans egen vikt, vilket är 1,2 kg. Därav omvandlade jag det till deciliter och delade upp det i två pet-flaskor som jag lade i varsin ficka på klövjeväskan. Promenaden vi gick var inte längre än ca 1 kilometer, inklusive upp- och nedvärmning, då jag vill vänja honom långsamt. Han har ju gått med tom klövjeväska tidigare, vilket aldrig har varit några problem, men i början av detta pass tyckte han att det var märkligt att det lät från sidorna på honom (vattnet som åkte runt i flaskorna), haha. Som tur var gick det över otroligt snabbt och han traskade på som vanligt. Väl hemma igen hade jag en trött aussie redan innan lunch 🙂

Efter att besiktningsmannen från försäkringsbolaget varit här på eftermiddagen (för att se över skadorna efter branden) åkte vi iväg för en dw-runda med Tess, som inte fick dra igår, och en promenad med Frodo där vi tränade inkallning och att hålla sig nära. Tess är så himla enkel, hon drar inte i kopplet och hon är otroligt lugn under fyspassen vilket gör att hon faktiskt får gå lös trots sällskap av andra hundar. Jag kunde därför vila mitt knä lite och gå i min egen takt, samtidigt som Tess fick jobba sig trött 🙂 Att promenera med henne är som balsam för själen, jag litar på henne så pass väl att jag kan gå lite i min egen värld och bara vara… Välbehövligt. Efter dw-rundan fick Tess hoppa in i bilen medan vi gick med Frodo, som även han skötte sig fint. Han höll sig relativt nära hela tiden, och sprang han iväg lite för långt var det bara att gå mot andra hållet så kom han springandes direkt. Han vill inte bli lämnad helt ensam, haha.

Söndagsfys och långpromenad

Denna dag bjöd på ett otroligt vackert fyspass! Jag och Liam åkte bort och mötte Miriam och hennes fina Dutch för en dw-runda. I och med att vi aldrig promenerat Atlas och Dutch tillsammans förut, hade jag räknat med att Atlas skulle vilja mingla och bete sig ganska odrägligt, så för att underlätta för mig själv fick Liam hjälpa mig att ta ut honom ur bilen för att lättare kunna få på honom dragselen. Mot min förvåning hoppade Atlas ut hur lugnt som helst och bara stod snällt och stilla medan jag satte på honom selen, precis som han brukar när det bara är han, jag och Tess. Vi började promenera en bit, med Atlas i ena handen och kättingen i andra, och visst var han lite dragig, men det blir han alltid när dragselen åker fram, haha. Att dra är någonting han älskar. Jag kände lite att han betedde sig lite för bra för att vara sant, så när vi kom upp en bit där Miriam skulle sätta på selen och kättingen på Dutch, kände jag att de får passera innan jag kopplar på selen på Atlas. Visst att han gnällde lite, men han var ändå fruktansvärt medgörlig och det var hur lätt som helst att koppla på kättingen trots att M och D stod bara några meter ifrån. Jag fick lite av en glädjekick. Fyspasset sedan gick kanon. Han struntade fullständigt i D och fokuserade på sitt arbete, att dra. Atlas som ibland kan få för sig att springa och kissa mitt i draget, försökte inte ens. Han var helt fokuserad på sin uppgift. Efter nästan halva rundan ringer Liam och säger att han och Frodo vänder, då de gick bakom oss och koppeltränade. Träningarna med Frodo får inte bli för långa, då han är så ung fortfarande. Korta men intensiva pass är betydligt bättre, än långa halvfokuerade pass. Jag och M fortsatte en liten bit, varav M frågar om det är okej om hon kopplar lös Dutch och därmed tar av sele och kätting då han inte dragit på ett tag. Jag svarade att, så länge han inte springer runt för mycket utan håller sig lugn så borde det inte vara några problem. Hon släpper honom, och han var väl relativt lugn, åtminstone till en början, På vägen tillbaka ville han verkligen leka med Atlas, han ägnade sig åt lekinviter och sprang runt för att få igång Atlas (självklart blev han tillsagd), men Atlas bara totalignorerade honom. När Dutch sprang framför nosen på honom för att korsa vägen, stannade Atlas bara och väntade på att han skulle flytta på sig för att kunna fortsätta sin dragträning.

Jag är otroligt nöjd och stolt över Atlas som verkligen utvecklas för varje dag som går, man märker att han börjar bli äldre och för första gången känner jag att till och med den där lilla merlefärgade ”valpen” kanske börjar bli vuxen.

Jag och M avslutade denna dag med en promenad med Dutch och Tess (då hon inte fick dra idag) på 2 timmar. Idag har vi trötta och nöjda hundar här hemma 🙂

Samtal till 112 & fredagsfys

Igår var första dagen sedan jag skaffade hund, eller första dagen någonsin, som jag har behövt ringa ett nödsamtal. Det började brinna i huset, nere i källaren. Vi skulle elda nere i vedpannan för att värma upp alla element i huset, och efter ett tag börjar det komma ut en del rök från vedpannan. Visst att det kan komma ut lite rök, men den mängden som kom var inte normal. Jag gick ut och tittade och insåg att det inte kom ut någon rök överhuvudtaget genom skorstenen. Vi öppnade därför upp alla fönster och ställde upp ytterdörren på glänt, för att vädra ur (finns inte några fönster osv i källaren)- Hundarna tyckte att det var jobbigt, framför allt Atlas och Frodo. Atlas ville gå iväg och lägga sig för sig själv i något hörn någonstans medan Frodo sökte betydligt mer närhet än vad han någonsin gjort tidigare. Tess gick mest runt och fnös, men var inte alltför påverkad av röken. Att ställa upp ytterdörren gjorde att röken i stort sett försvann, vilket gjorde att vi valde att stänga till igen för att få behålla lite värme i huset. Efter ett tag märkte vi att röken börjar tjockna igen, så vi öppnade ytterdörren och gick uppför trappan och in i sovrummet för att komma undan från röken. Atlas ville inte alls gå uppför trappan, han var märkbart påverkad och tyckte att situationen var jobbig. Tess kom springandes som vanligt och sprang in i sovrummet. Atlas fick jag gå och hämta och nästan bära upp honom för trappan för att han överhuvudtaget skulle gå upp där. Jag hinner inte längre än att stänga dörren till sovrummet innan Liam kommer upp och säger, ”vi ska nog bege oss ut och ringa 112 nu”- Det visade sig att röken hade tjockat ordentligt, och när Liam stoppade in handen i källaren var det otroligt varmt där nere. Man kunde också höra hur någonting droppade och hur det gnistrade där nere. Jag öppnade sovrumsdörren och möttes av en vit väg av tjock rök. Jag sprang nerför trappan samtidigt som jag försökte andas så lite som möjligt för att hämta koppel till Tess & Atlas, och sprang sedan uppför trappan igen och in i sovrummet. Det var otroligt svårt att andas och jag kände hur viktigt det var att nu behålla lugnet. När jag kommer tillbaka in i sovrummet pratar Liam med larmcentralen. Kopplade hundarna, öppnar sovrumsdörren och ska springa nerför trappan. Atlas är otroligt påverkad nu och tycker att det är väldigt jobbigt, jag fick i stort sett bära honom nerför början på trappan för att vi skulle komma framåt. Tess började streta lite grann men höll sig vid mig och följde till slut efter. Väl nerför trappan sprang hundarna direkt till ytterdörren och vi gick ut och ställde oss på gräsmattan. Jag ser hur mycket rök det är som tar sig ut genom dörren, och till slut hör jag hur Liam springer nerför trappen. Han kommer ut, jag möter honom och tar Frodo under armen medan han springer in i hallen och letar efter bilnyckeln. Med bilnyckeln i handen kommer han ut och vi lyckas få in alla hundarna i bilen.

Det dröjer inte mer än max 5 minuter från att vi larmat till att ambulansen är på plats. De tar personnummer och vi står och pratar en kort stund innan första brandbilen kommer. Jag och Liam är okej, och de bestämmer sig för att åka tillbaka samtidigt som de säger att det bara är att ringa om vårt hälsotillstånd förändras. Efter att första brandbilen anlänt kommer det ytterligare fyra brandbilar och rökdykare springer ner i källaren. Det visade sig att det måste varit stopp i skorstenen, och att elden som då brann inne i vedpannan tagit sig ut och börjat sprida sig upp mot källartaket. Vi hade tur att vi larmade så pass snabbt trots allt, det hade kunnat sluta betydligt värre. Hundarna mår bra. Vi mår bra. Efter att jag kollat hur hundarna mådde började jag dock hosta en del, fick lite svårt med andningen, fick huvudvärk och blev illamående. Ambulansen kommer tillbaka och de kollar mina värden, vilka alla ser bra ut. Däremot är det inte så konstigt att jag mådde som jag gjorde, då vi ändå vistas inne i huset med en pågående brand nere i källaren. Mina ögonbryn var också svedda.

Idag har röksarnerarna varit här, då det luktar otroligt mycket brandrök i hela huset. Sovrummet är det enda rummet som är mest okej, så det är där vi spenderar all vår tid hemma. Vi lyxar också till det och låter hundarna sova i sängen, då vi alla är lite tagna. Med tanke på situationen skötte sig hundarna otroligt bra allihopa. Tess reagerade inte förrän i slutet, Atlas tyckte det var väldigt jobbigt men var fortfarande medgörlig, och lilla Frodo sökte egentligen bara närhet (vilket underlättade otroligt när vi var tvungna att bära honom nerför trappen och ut till bilen). I och med att det lukar otroligt mycket brandrök här hemma (inklusive hundarna och all textil i hela huset), har vi idag spenderat så mycket tid som möjligt på annan plats. Vi har bland annat hunnit med ett kortare fyspass 🙂

Ny hundbil, kärlek vid första ögonkastet

Efter att Frodo kom in i vårt liv har vi insett att både volvon och BMWn blir för liten, så vi har sedan dess letat efter en ny hundbil. Vi har varit lite inne på både pickups och skåpbilar, men då det skiljer en del i pris plus att vi om vi hade köpt en pickup varit tvungna att lägga till 35000-50000:- för en hundmodul så kände vi att vi hade fått mer för pengarna om vi väljer att gå för en skåpbil. Vi har varit runt till ett tiotal olika bilhandlare, provkört nästan lika många, men inte känt att vi hittat något som verkligen hade passat oss. Både jag och Liam är ganska kräsna, men framför allt Liam är mycket för teknik och jag vet att han hade velat byta bil ganska omgående om han inte hade trivts helt i den vi köpt. Efter att ha googlat runt och läst omdömen om olika bilar och märken, uteslöt jag vw caddy då komforten inte var den bästa. För oss var det viktigt att försöka hitta en bil med bra komfort och relativt trevlig teknik, då vi åker mycket bil och relativt långa distanser emellanåt. Att köpa en skåpbil är billigare än pickups, framför allt då vi i sådana fall var intresserad av en vw amarok, men däremot är det ganska mycket man måste göra själv innan en skåpbil faktiskt är färdig. Bland annat är det inte många som säljer isolerade skåpbilar, vilket känns viktigt för oss då isoleringen då måste fungera mot både värme och kyla. Men, han som köpte Epic var tvungen att köpa en ny bil då han inte får plats med 6 hundar i den bilen han hade, och självklart visade jag intresse för den direkt! Han skulle sälja den som färdigutrustad hundbil, det vill säga att den är både isolerad och med en riktigt bra burlösning från Alu-Flex. Efter att ha pratat lite mer om detaljer angående bilen visar det sig att den även är bra utrustad, sätena är bytta till familjebilssäten vilket gör att komforten blir ungefär hundra gånger bättre, stor display i fram med inbyggd backkamera är installerad, extraljus i fram bilket gör att helljuset ger dagsljus sitter på plats… När det kommer till burlösningen består den av 3 stora burar, två stora i bak som man kommer åt via bagegedörrarna, och en bakom våra säten som man kommer åt via sidodörren. Dessutom är det lådor på ovansidan av de bakre burarna, samt ett stort utrymme ovan den främre buren med plats för en massa saker. Inte nog med det, det finns även krokar på insidan av bagagedörrarna där man kan hänga koppel, täcken, långlinor osv. Det här är perfekt, äntligen har vi en specifik plats för dragselar och kättingar utan att bilen blir så fruktansvärt smutsig! 🙂 Ja, det är mycket som är himla bra med den här bilen, det gick liksom inte att tacka nej… I tisdags åkte Liam fram och tillbaka till Stockholm och hämtade hem denna pärla 🙂

 

När poletten trillar ner

Herregud vilket lydnadspass vi fick till igår! Bortsett från att vi börjat få till vänstersvängar i fotgåendet var det egentligen inget som var så märkvärdigt med gårdagens lydnadspass, om man tänker momentträning. Men, det som gjorde gårdagens lydnadspass så fantastiskt var att vi fick till det bland andra hundar! Igår åkte vi bort till hallen där vi mötte Miriam och hennes fina Dutch, och tanken var att träna lydnad och passivitet bland andra hundar. Vi varvade de som vanligt, första varvet värmde vi hundarna en och en, för att sedan sätta ihop dem två och två. Jag tänkte att jag skulle prova träna med Atlas tillsammans med Liam och Frodo, då de två bor tillsammans och därav skulle inte retningen bli alltför stor. För att undvika att Frodo ska få svårt att koncentrera sig bland andra hundar, får han vänja sig att träna tillsammans med andra från början, så Frodo och Dutch fick träna tillsammans medan Atlas hade vila i bilen. När jag ser hur bra det går för Frodo, hur duktig han är trots störning av annan hund, får jag en känsla av att även Atlas kommer att fixa det här. Både Frodo och Dutch är fokuserade på sina förare, så jag väljer att utan att säga så mycket bara gå ut och hämta honom. På väg in från bilen visar jag Atlas att jag har korv på mig, och gör lite snabba övningar med honom precis utanför för att han ska hålla fokus på mig. Vi går in, han går upp lite i varv men inte alls lika mycket som vanligt. Vi går in och sätter oss och kör lite kontaktävningar, vilket går väldigt bra. Frodo reagerar lite på att Atlas kommer in, men Liam kan bryta honom och få honom i fortsatt arbete. När Frodo började bli trött (ja, det slår ju verkligen över från jättefokuserade till noll fokus på en sekund, så inte alltid så lätt att hänga med) valde han att springa bort till Dutch och Miriam, då han kände att den där Dutch, han är nog leksugen. Det var han inte. Han var nyfiken men relativt obrydd. Bortsett från denna händelse var Frodo riktigt duktig igår 🙂

När Frodo sprang fram till Dutch gick Atlas upp i varv och betedde sig lite som han gjorde i början av vår träning, men det var förståeligt då det helt plötsligt blev lite mer action på plan, så att säga. Frodo fick gå ut och vila i bilen, och jag fortsatte med kontaktövningar med Atlas. Jag ville utmana honom lite, då det gick så himla bra, så vi tog ut avståndet till Dutch och Miriam och jag begärde längre ögonkontakt innan belöning i kontaktövningarna. Allt gick super. Jag kände att nu när han är så himla fokuserad ska jag prova mig på fotgåendet. Jag kör, och Atlas levererar. Han får dessutom till några riktigt fina vänstersvängar mitt på plan, med Dutch som åskådare. Jag är så stolt och lycklig just nu, att han äntligen börjar vänja sig och att vi snart faktiskt kan börja träna bland andra hundar. Kanske kan vi snart till och med gå med i lydnadsgruppen på brukshundklubben? 🙂 Detta gör också, att vi snart ska påbörja apporteringsträningen då detta öpnnar upp möjligheten att komma ut på tävling. Jag är så himla lycklig just nu.

Vilken känsla!

Imorse vaknade jag senare än vanligt, och trots det var jag otroligt trött hela förmiddagen. Funderade på om vi kanske skulle vara hemma idag och bara ta det lugnt, men tittade sedan ner på hundarna som hade alldeles för mycket energi för att kunna njuta av en sådan dag. Med tanke på att det har regnat hela dagen var varken jag eller Liam speciellt sugna på att åka bort till klubben för ett lydnadspass, så jag skickade iväg ett meddelande till hon som har hand om bokningen av hundhallen och frågade om det möjligtvis fanns några tider idag. I väntan på svar somnade jag om på soffan, och vaknade inte förrän 1,5 timme senare. Det kanske var för det bästa, med tanke på att när jag kollade telefonen så hade hon svarat att det absolut fanns tid, och stackars Atlas ska inte behöva träna med en trött, och därmed grinig, matte. Det var bara att byta om, packa in alla hundar med tillbehör i bilen och ge sig iväg. Inget kaffe blev det idag heller, så innan hundträingen stannade vi på macken för en hämtkaffe, allt för att jag och Atlas ska få så trevligt som möjligt tillsammans 🙂 Väl på plats rastar vi av Frodo innan vi går bort till entrén. Frodo som alltid varit så tuff, visade sig vara en riktig mes när vi skulle gå in i hallen, det var någonting med den där tröskeln som gjorde att han inte alls tyckte att vi skulle gå in där, haha. Efter att ha kommit över sin rädsla och sprungit in i hallen mötte han en dum hund inne i hallen, som mot all förmodan var precis lika kaxig som honom själv. Han tittade sig nämligen i spegeln. Efter att ha skällt ut den där andra hunden färdigt var han redo för lite träning!

Med Frodo har vi idag jobbat med att vara nära, vi har fortsatt med fotgåendet i form av food-drive för få in en mer exakt position, och även jobbat lite med att gå mellan benen. Vad gäller fotgåendet tycker jag att han är duktig, han har en bra attityd och älskar verkligen att arbeta. Min tanke är att fortsätta jobba på detta sätt ganska länge, för att få positionen att sitta i ryggmärgen, innan man går vidare i träningen. Det här med att skynda långsamt tror jag är en bra grej 🙂 Efter att ha jobbat med fotgåendet några minuter körde vi några snabba ligg innan det var dags för Atlas tur.

Andra passet med Frodo har vi lekt en del, samt fortsatt med det här att vara nära. Liam jobbade också lite med det här med att gå mellan benen på sin förare. Alltså att hålla ögonkontakt och följa med i förarens rörelser. Självklart får Frodo äta godis hela tiden, och han är verkligen taggad hela tiden och gör vad som helst för lite korv. Han känns så fruktansvärt lättlärd 🙂

Med Atlas har vi idag jobbat mycket med position. Han har ett fint fotgående, men som jag tidigare nämnt har han en förmåga att hamna lite långt fram emellanåt, så idag har vi fokuserat på att belöna bak honom. Jag har gjort på så sätt att jag istället för att ge godis utmed min vänstra sida, har jag kastat en leksak bakåt som han då får springa på. Efter att ha gjort detta två gånger hade hans förväntan förändrats och han gick inte alls lika långt fram längre. Ganska sjukt egentligen hur fort de lär sig! Att belöna på detta sätt med jämna mellanrum ska vi nog fortsätta göra, för att han inte ska hamna för långt fram igen… 🙂 Vi har även jobbat med vänstersvängar, vilket bara går bättre och bättre!

Sista passet med Atlas fortsatte vi med position, men för omväxlings skull tränade vi även på inkallning, sitt under marsch och hopp över hinder. Inkallningen går bättre hela tiden, idag lade han sig bara en gång vilket är stora framsteg. Jag fortsatte att backa medan jag kallade in honom, för att inte ge honom någon chans att misslyckas, men snart tror jag att jag kan stanna till ordentligt varje gång utan att han lägger sig ned. Sitt under marsch kan han, det gör han riktigt bra, så det gjorde vi mest för att han skulle få känna sig grym helt enkelt, haha 🙂 Hopp över hinder körde vi bara två gånger, vi hann inte så mycket mer än så. Första gången satte han sig helsnett, men andra gången gick det betydligt bättre.

Den här dagen har verkligen varit så otroligt bra, vilken känsla vi hade! Atlas har varit jättetaggad på allt, haft världens attityd och glädje och allt har flytit på så himla bra. Trots att Liam kastade leksaker precis framför nosen på honom i fotgåendet höll han position, även om han tittade snabbt på leksaken. Jag är så nöjd med dagen 🙂

Udda underlag & vänstersvängar

Jag hann inte med mer än att vakna, klä på mig och gå nerför trappen inte Liam frågar om vi inte ska åka iväg och träna hund. ”Självklart!”, svarar jag, och springer och byter om till lite mer hundvänliga kläder. Väl i bilen kände jag suget efter kaffe, så efter att ha stannat på djuraffären och vägt hundarna åkte vi bort till macken och köpte en hämtkaffe. Det är inte schysst mot Atlas och försöka sig på någon hundträning utan att ha druckit morgonkaffet, haha 🙂 Väl på plan börjar vi med Frodo, och vi börjar med att bara promenera runt på plan för att han ska få nosa av sig och där vi belönade all spontan kontakt. Lite längre ner på plan ser vi ett ”underlagsområde”, så vi går dit för att se hur han reagerar på denna typ av underlag. Jag tänkte jag skulle gå dit och se var det var och eventuellt kliva på det innan för att han då skulle höra och se detta på avstånd först, men inte det. Han sprang dit och sprang upp direkt, haha. Ingen rädsla där inte 🙂 Jag är dock inte jätteförvånad då han aldrig någonsin reagerat på underlag, och då har vi ändå utsatt honom för en del… 🙂 Efter att Frodo traskat runt där ett tag fortsatte vi promenera runt och körde lite inkallningsträning. Han följer Liam otroligt bra nu för tiden, så egentligen var det mest jag som faktiskt kallade in honom, haha 🙂 Om Frodo mot förmodan inte håller sig vid husse tvärvänder han när husse ropar på honom, så vi tänkte att vi skulle försvåra övningen lite. Vi gjorde så att jag gjorde ljud för mig (ej inkallningskommando då tanken var att Liam skulle bryta honom) och sprang lite försiktigt åt ena hållet. Detta gjorde att Frodo blev nyfiken och började springa mot mig. När han kommit ungefär halvvägs kallade Liam in honom, och visste vände han om! Världens duktigaste valp har vi! 🙂

Atlas är en väldigt orädd och nyfiken individ. Detta märks hela tiden i vardagen, men också på resultatet efter genomgått MH. Underlag har därmed aldrig varit några som helst problem för honom, men jag tänker att det ändå är bra att utsätta honom med jämna mellanrum för sådant man inte stöter på i vardagen, för att på något sätt ändå underhålla hans orädsla och nyfikenhet. Man kan aldrig vara nog försiktig, för just rädslor är sådant som tar mycket tid och energi att jobba med, och som inte alltid är så lätt att jobba bort helt. Detta underlag som vi idag lät honom utsättas för var inte några som helst problem för honom 🙂

Vi har även fortsatt att arbeta med följsamhet/det fria följet. Då han har en tendens att hamna lite långt fram har jag under både gårdagen och idag belönat bak honom ganska ordentligt. Detta har dock resulterat i att han istället börjat ploga ut lite, men samtidigt märkte jag i slutet av dagens pass att det inte alls gjorde något då han faktiskt hamnade mer i korrekt position och rakade upp kroppen så fort jag tog bort belöning igen. Jag kommer att fortsätta att fokusera på att belöna bak honom lite, så att förväntan inte längre ligger för långt fram, men jag tror att han snart kommer hamna i bra position igen 🙂 Efter lite småpill avslutade vi passet med att jobba lite med vänstersvängar. Jag använde mig av ”underlagsområdet” för att där kunda gå runt och tvinga honom att använda sig av bakdelen. Idag fick vi till några riktigt snygga vänstersvängar där rumpan faktiskt följer mig! Såg på videon att jag omedveten inte tar svängarna i 90 grader, så det får jag som förare jobba med nästa gång. Inte lätt när man ska fokusera på olika saker samtidigt, haha 🙂