Vi börjar se ljuset i tunneln

I lördags mötte M mig efter jobbet, vi plockade upp Atlas och åkte sedan tillbaka till Coops parkering för lydnadsträning. Vi gick igenom momenten i startklass, förutom ”hopp över hinder” och följsamhet då vi dels inte hade något hinder och dels för att både jag och M har rätt bra koll på följsamheten redan. Det behövde inte tittas på just då.

”Sitt under marsch” gick helt okej, första gången var jag lite otydlig vilket gjorde att han reste sig när jag skulle gå runt honom, men andra gången lärde jag mig av mina misstag och var tydligare, vilket gjorde att momentet blev korrekt utfört. Efter att jag gått runt honom och fortsatt i framåt marsch tappade han dock blickpunkten, men höll sig i korrekt position. Att inte glömma är att uppvärmingen pågick i cirka 2 minuter, en längre uppvärming och han hade inte tappat blickpunkten. Ändå nöjd med momentet i sin helhet.

Inkallningen gick också helt okej, men även det momentet gjorde vi två gånger. Första gången tjuvstartade han på kommendering av M, andra gången satt han kvar tills jag kallade in honom med ett fint avslut. Däremot måste vi fortsätta att jobba med stadgan i sittande position. Tidigare tjuvstartaden han jämt, han vet vad det går ut på och han vet precis vad han ska göra. Den senaste tiden har vi tränat mycket på stadgan, vilket gjorde att han satt kvar och inväntade mitt kommando. Däremot hade han säkert tjuvstartat om jag låtit honom sitta i 30 sekunder till, så vi måste fortsätta jobba med tidsvariation samt störning i form av kommendering från folk runt omkring.

Fjärrdirigeringen gick även det helt okej. Han satt kvar, jag stannade samt kallade in honom på kommendering av Miriam och han lade sig. Inte så pass snabbt som jag vill att han ska lägga sig, men det är tillräckligt bra för startklassen. Vi kommer att fortsätta jobba med teknik och hastighet i läggandet. Återgången gick även den bra, men när jag är tillbaka i startposition vill han sätta sig lite snabbt. Precis som i inkallning måste vi fortsätta jobba med tidsvariationen även i detta moment. Däremot lyssnade han till mina kommandon, och inte till Miriams kommdenring 🙂

Sedan var det dags för apporteringen. Ni som har följt min blogg vet vilka problem vi har haft med det, då han knappt har något föremålsintresse så länge föremålet inte rör sig. Vi har jobbat en del med detta. I lördags lämnade jag Atlas, promenerade framåt tills kommendering på att lägga ner apportbocken, fortsatte ytterligare några meter och stannade även här på kommendering. Kallade in honom, och visst sprang han förbi, men han kom på sig själv med att det faktiskt låg något där, så han vände och plockade upp apportbocken. Att han istället för att komma in till mig körde segervarv på parkeringen är en sak, men jag är nöjd med hur det har utvecklats på så kort tid. För två månader sedan hade han knappt noterat att den låg där, han hade utfört momentet som att det var en regelrätt inkallning, så jag är nöjd. Framsteg! 🙂

I sin helhet måste vi fortsätta jobba med tidsvariation i stadgan, att i inkallningen endast kalla in honom 1/10 gånger, och i fjärren be honom sätta sig från läggande i startposition lika sällan. Samt jobba ordentligt med störning i form av kommendering! 🙂 Kanske vågar jag anmäla oss till tävlingen i maj, det skulle i sådana fall bli vår debut. En debut där fokus ska ligga på glädje och där jag ska intala mig själv att det bara är en helt vanlig träning, där fokus inte alls ska ligga på uppflyttningsresultat. Även om detta kommer att bli svårt för mig, då jag alltid pressar mig själv till 110%, så måste jag försöka se bortom det. Både för min och Atlas skull 🙂

Mars månad

Den senaste tiden har det inte blivit så mycket planerade träningar, inte en enda träning där vi faktiskt packat väskan och åkt iväg. Jag började jobba för en månad sedan, efter att ha varit sjukskriven och därmed stått utan arbete i 2 år, så all min energi har gått åt att arbeta. Mellan arbetspassen har jag varit tvungen att vila då jag har en lite längre återhämtningsperiod nu efter sjukskriven än vad jag hade tidigare. Men, självklart har vi tränat lite i alla fall, men vi har hållit oss på hemmaplan. Lite dragträning har det bland annat blivit, då vi bor så lyxigt att trafik knappt existerar här på byn så har vi kunnat ta sparken med start från utanför dörren. Himla smidigt i perioder som dessa! Vi har även jobbat en del med tekniken i läggandet och sättandet, som ett första steg i fjärrdirigeringen. Får jag till tekniken och därmed hastigheten från början, slipper jag träna om momentet senare. Nu kommer vi att arbeta med detta enda tills det sitter i ryggmärgen! 🙂

Vi har även jobbat en del med att väcka bakdelen ännu mer i det fria följet/följsamheten. Han har verkligen börjat få till det, men med tanke på att han för 6 månader sedan knappt visste att den existerade, så jobbar vi en del med det för att se till att även han förstår att det inte finns några tvivel till att den faktiskt finns där 🙂 Vi har därför tränat runt fuktiga fläckar i marken, på cirka 1 meter som max i diameter, och bara gått runt, runt och runt för att sedan fortsätta rakt fram och göra en västersväng i 90 grader. Detta tröttar ut honom något så fruktansvärt, så detta är något vi börjat göra som uppvärmning, istället för att bara gå fram och tillbaka som vi tidigare gjort. Då får han därefter vila en stund, innan vi börjar träna på annat. Skulle jag istället göra tvärtom, att jag gör denna övning i slutet, kommer han inte att orka fokusera och därmed göra det slarvigt. Denna övning, tillsammans med pallen, har börjat ge resultat 🙂

 

Idag var vi även ute och promenerade i dragsele. Första biten fick han gå i halsband, så att kunde göra ifrån sig ordentligt, innan jag satte på honom dragselen. När dragselen är på får han inte göra annat än att fokusera framåt 🙂 Vi varvade lite, för att han ändå bitvis skulle få ”läsa eftermiddagsposten”, och för att jag vill köra korta men intensiva pass hela tiden. Vi fick även ett hundmöte när han arbetade i selen, vilket han noterade och var nyfiken på, men med en påminnelse från mig att fortsätta arbeta framåt bröt han och lade om sitt fokus. Duktig kille! 🙂 Även om vi inte gick jättelångt, var han trött när han kommit hem efter att ändå ha dragit runt på mig under en tid. Till skillnad från när han drar mig på spark/kickbike så får han ju faktiskt jobba i ett helt annat motstånd när jag promenerar bakom honom, så jag förstår att han ändå var trött när vi kom in 🙂 En lyckad dag med andra ord, och strålande sol och 5 plusgrader fick vi också! 🙂