Första gången med lydnadsgruppen

På vår lokala brukshundkubb har det under en tid varit snack om att öppna upp för gemensamma lydnadsträningar, vilket såklart har varit intressant. Atlas är jätteduktig när det inte är några andra främmande hundar i närheten, men så fort det blir för mycket runtomkring blir han ofokuserad och frustrerad… Som den minglaren han är vill han ju gärna kunna springa och leka med andra hundar när det blir många. Hundmöten går bra, visst kan han tyvärr reagera emellanåt, men är det bara han och jag som är ute och att han inte blir triggad av några av våra andra hundar, brukar han sköta sig. Igår var då första träningstillfällen tillsammans med lydnadsgruppen. De hade hyrt hallen vilket var otroligt uppskattat, en stående hyra på måndagar 19-21:00. Jag och Miriam åkte dit en timme tidigare, för att hinna värma hundarna och föra att faktiskt få till ett bra pass. Vi båda visste att passet med de resterande ekipagen inte skulle vara lika fokuserat, så ville vi ha någonting gjort var det lika bra att vara där lite tidigare. Mitt och M´s pass blev riktigt lyckat, Atlas var sjukt fokuserad och sade inte ett ljud trots att vi tränade tillsammans. När vi började träna tillsammans, första gången, satt han mest och skrek och vi fick ingen lydnad gjord, men igår var tredje gången vi hyrde hallen tillsammans och Atlas var så otroligt duktig. Han behöver bara vänja sig. Jag hade även Frodo med mig, då husse var på jobbet, som fick passa på att passivitetsträna. Han var lite hoppig och spattig ett tag, men lugnade sig snart och satt still (även om han pep). För att vara 6 månader skötte han sig helt okej, med tanke på att både han och Atlas satt uppkopplade i hallen medan M körde med Dutch. Atlas låg ner och tog det lugnt, vilket också var över förväntan förövrigt, och att Frodo faktiskt satt ner trots att han så gärna ville vara med, var otroligt skönt att se. Så duktig.

 

18:40 satte jag igång dieselvärmaren i bilen, för att kunna sätta ut hundarna en stund sedan när resten skulle komma. Jag förstod att jag aldrig skulle kunna passivitetsträna båda samtidigt, jag visste att jag skulle behöva lägga fokus på en åt gången så tanken var att varva dem. 18:50 började dock människor att dyka upp, och det blev ett jäkla liv på båda två. Skämdes en del, vilket jag skulle få fortsätta göra den här kvällen… De triggade varandra som sjutton, ingen kunde kommunicera med varandra för att mina hundar inte kunde bete sig… Ja, det blev rätt jobbigt för oss alla tror jag… Så fort de avlägsnat sig från hallen och gått in i köket, tog jag med mig vilddjuren ut till bilen för välbehövlig vila, framför allt för min del. Atlas & Frodo hade säkerligen kunnat bete sig som vilddjur ett tag till. Med hundarna i bilen gick jag in till köket till de andra, där vi skulle presentera oss. Jag började min presentation genom att säga ”Hej, jag heter Stephanie och det är jag som har vilddjuren som tidigare satt där inne och inte kunde bete sig”. Ja, att skämta bort det hela mjukar upp stämningen, så att säga ^^

Nu var det dags att komma igång med träningen! Alla gick ut och hämtade sina hundar, vi var väl cirka 6 ekipage, med hundar av alla raser. Allt från dansk/svensk gårdshund (om jag inte missminner mig helt) till mallar och rottweilers. Och så lilla Atlas, en brukshund som inte är så stor men med mycket åsikter emellanåt. Atlas som dessutom har lite svårt för småhundar, då de triggar vallhunden i honom. Jag hade köpt en mjukosttub på vägen till träningen, samt tagit med lite torrfoder (ytterligare ett av alla dessa prover vi fick gratis på hundmässan) för att kunna jobba med honom. Vi öppnade dörren till hallen, och Atlas började gnälla som tillslut gick över till skrik då han förstod att det var en hel del andra hundar därinne. Jag kortade upp kopplet och tvingade honom att gå bakom mig, för att slippa se ut som en idiot som inte orkar hålla sin hund, och satte mig på en stol utmed ena väggen. Till saken hör, att den här hallen inte är särskilt stor. Man får plats några stycken om alla ska jobba med typ fotgående och sådant där varje ekipage inte tar någon plats, och där ingen hund behöver space, men är det någon som till exempel ska köra en inkallning måste alla andra ställa sig utmed väggen. Men, jag började jobba med Atlas. Planen för dagen var att han inte skulle skrika. Högre krav än så satte jag inte på honom. Det var okej om han gnällde, så länge han inte satt och skrek. Första timmen skrek han dock mest, han ville inte alls fokusera på mig och hade det varit för 1 år sedan hade jag aldrig ens utsatt mig för en liknande situation. Nu känner jag att ska jag någonsin kunna debutera i tävlingslydnad, måste han kunna foksera på mig oavsett vad som sker runt omkring. Jag måste utsätta honom för situationer som kanske är jobbiga, men som han med tiden kommer att vänja sig vid och lära sig att hantera. I pausen bjöds det på kaffe och hemgjord sockerkaka, och vi pratade lite om vad alla hunnit träna. Miriam sade att Dutch även han har svårt att koncentrera sig bland andra hundar, att han pep rätt mycket. En annan säger ”Det hörde jag aldrig”. ”Nej, det kanske inte var så konstigt”, sade jag med ett halvskämmigt leende…

Sista halvtimmen gick dock bättre. Han var tyst. Knäpptyst. Han fokuserade på mig under de kontaktövningar vi utförde. Tillsammans denna gång. Jag reste mig upp och fortsatte med kontaktövningarna, medan de andra körde en platsliggning. Jag tänkte att jag får passa på medan alla andra hundar ligger ner. Det gick bra. Vi satte oss ner igen. När det var 5-10 minuter kvar kunde till och med jag och Atlas få till lite snygga positioner i fotgåendet. Vi lyckades träna lydnad. Från att han skrek i början och slängde sig i kopplet (om han fått, jag höll honom invid mig hela tiden med ren armkraft) till att faktiskt kunna fokusera och träna lydnad bland 5-6 andra ekipage. Så jäkla lycklig. Och herregud vad bra det kändes att få visa för resten att han faktiskt inte är omöjlig. Att han inte är en ”sådan där brukshund som inte ens kan ägna sig åt kontaktövningar med sin matte”, och hindra tankar såsom ”…och hon tänker att hon ska kunna debutera i år” från andra. Så otroligt skönt att visa att vi faktiskt också platsar där, att Atlas kan. Att han bara behöver tid att få vänja sig, men att han inte är omöjlig.

Nästa måndag håller vi tummarna för att han landar lite snabbare, och att vi kan få ännu mer gjort 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.