Ett hopplöst fall?

Jag och Atlas jobbar med lydnaden för att tillslut kunna debutera i lydnad startklass. Nu finslipar jag mycket på alla momenten, bortsett från apporten, samt jobbar med stadgan i vissa moment, men den där jäkla apporteringen känns så långt borta. Jag har hittills provat att träna på följande sätt:

  1. Jag har försökt att leka in den, göra så att han förknippar den med någonting roligt och fartfyllt (då han älskar fart). Detta har inte gått överhuvudtaget. Det slutade med att han tröttnade på allt som hade med lydnad att göra vilket ledde till en ofrivillig lydnadspaus på ungefär ett halvår.
  2. Jag har jobbat helt tvärtom, att han istället får det godaste han vet om han rör vid/greppar apporten. Detta har inte heller fungerat, så fort jag tar fram den där apporten så bara tvärvänder han och går och lägger sig så långt ifrån mig han bara kan.
  3. Sist, men inte minst, har jag provat att träna in det med hjälp av andra saker. Han har tillexempel fått belöning om han haft en leksak i munnen, eller något annat trevligt. Allt han greppar har jag belönat. Detta utan resutat.

Jag har en hund som inte har något som helst föremålsintresse, och har aldrig haft det heller för den delen. Att tro att man, som många andra, kan köra ett lydnadspass med endast en tennisboll som belöning finns inte i denna värld. Atlas skulle knappt sitta ner om han visste att jag hade en leksak i ena handen. Nej, Atlas har jag tränat in allt genom att använda mig av mat. Kycklingkorv, köttbullar, mjukost, hundgodis, torrfoder. Allt är roligare än just leksaker. Just nu står vi i fast i vår träning och kommer liksom inte vidare, på något sätt måste jag få honom att tycka om den där jäkla apportbocken, så att han faktiskt vill greppa om den och vi tillslut får ett färdigt apporteringsmoment. En bekant till mig berättade att hon haft precis samma problem, att det tog henne två år att få till apporteringen, och att hennes hund numera springer och stjäl saker från andras träningsväskor för att apportera till henne. Vissa ser det som olater och någonting oacceptabelt, själv hade jag varit överlycklig om Atlas gjorde så.

Med tanke på detta problem har jag nu tagit kontakt med en instruktör som ska vara väldigt duktig när det kommer till just apportering, så imorgon 16:30 ska vi få hjälp med detta och förhoppningsvis finner hon ett sätt att reda ut detta 🙂 Jag håller tummarna för att det ändå, med ytterligare kreativitet, finns ett sätt att få honom att apportera. Jag hoppas att han inte är ett hopplöst fall, även om det många gånger känns just så. 🙂

2 reaktioner på ”Ett hopplöst fall?

  1. Åh vad du kämpar på! Jag håller verkligen tummarna för dig. Känner igen detta mycket även om det är några år sedan. Jag hade en labrador som fastnade på färska räkor (lite dyrt men väldigt värt det) till slut. Han blev en duktig apportör på alla sätt.
    Lycka till! Och god fortsättning!

    Liked by 1 person

    1. Tack snälla du, känns skönt att höra att det är fler som har haft samma problematik men som ändå lyckats ta sig förbi det 🙂 Visst att räkor är dyrt, men fasen vad värt det är om det leder till att hunden ifråga greppar och håller kvar apporten! 🙂 Vad gör man inte… ^^

      God Fortsättning! 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s