I en period av fysträning

Under den senaste veckan har vi lagt mer tid på fysträning. Jag är ju lite av en periodare, så ibland lägger jag en massa fokus på lydnaden, och sedan kommer det en period där jag lägger mer tid på fysträningen. Emellanåt, när jag mår riktigt bra och känner mig otroligt taggad, blir det en blandning av båda. Dessa perioder är dock betydligt kortare, kanske bara några dagar, haha. Tidigare har jag pressat mig själv alldeles för mycket och ställt alldeles för höga krav på mig själv, och det har istället skapat en stress och en ond cirkel av att jag vill så mycket, men att jag då istället inte har någon ork kvar då all energi har gått åt att stressa kring allt jag ”måste” göra. Nu har jag börjat lära mig lite mer hur jag själv fungerar, och har kommit fram till att jag inte ska pressa mig själv så ofantligt, och att det är bättre att jag gör något, oavsett om det bara är en sak av allt jag vill göra, än ingenting alls. Med det sagt var tanken för dagen att åka iväg för ett lydnadspass, men när Miriam som jag och Liam skulle träna tillsammans med fick förhinder kände vi att vi inte orkade åka iväg alltför långt. Vi bestämde oss istället för att köra dw med hundarna här i området. Lite lyxigt är det allt att både ha ett motionsspår i skogen och en dryga fem kilometer lång grusväg inom en radie av 500 meter från huset.

Efter att ha selat hundarna startade vi uppvärmningen. Idag har det varit -5 ute, och även om solen sken känner man att vintern börjar komma, vilket gör att upp- och nedvärmingen blir allt viktigare. Som vanligt under uppvärmningen har hundarna en jäkla massa energi som måste ut, så jag skulle ljuga om jag sade att vi fick oss en lugn promenad. Efter att sedan ha kopplat på kättingarna släppte jag Tess, då hon har en förmåga att inte vilja gå framåt om husse och Frodo halkar efter för långt. Då är det lättare om hon får gå lite på mitten och hålla koll på att vi alla är med. Efter ett tag började hon dock känna vittringen av vilt, så då var det dags att koppla henne. Efter att ha gått halva promenaden och därmed börjat gå tillbaka mot bilen, släppte jag Atlas. När Atlas inte har så fruktansvärt mycket energi lugnar han sig och går faktiskt ganska fint, han kan få för sig att gå och kissa emellanåt men sköter sig ändå relativt bra. Viktigast av allt, han går lugnt och stilla utan en massa hastiga ryck som annars kan leda till skador. Det finns dock en sak som gör att han släpper allt, och det är om han får syn på vatten. Att bada och skita ner sig är det bästa han vet, och självklart insåg han att det fanns vatten nere i diket vid sidan av vägen. Där bestämde han sig så klart för att springa ner, och inte lyssnade han på inkallning heller, så det var bara för Liam att gå ner och hämta upp honom. Därefter fick även Atlas gå kopplad sista biten, haha.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s