Samtal till 112 & fredagsfys

Igår var första dagen sedan jag skaffade hund, eller första dagen någonsin, som jag har behövt ringa ett nödsamtal. Det började brinna i huset, nere i källaren. Vi skulle elda nere i vedpannan för att värma upp alla element i huset, och efter ett tag börjar det komma ut en del rök från vedpannan. Visst att det kan komma ut lite rök, men den mängden som kom var inte normal. Jag gick ut och tittade och insåg att det inte kom ut någon rök överhuvudtaget genom skorstenen. Vi öppnade därför upp alla fönster och ställde upp ytterdörren på glänt, för att vädra ur (finns inte några fönster osv i källaren)- Hundarna tyckte att det var jobbigt, framför allt Atlas och Frodo. Atlas ville gå iväg och lägga sig för sig själv i något hörn någonstans medan Frodo sökte betydligt mer närhet än vad han någonsin gjort tidigare. Tess gick mest runt och fnös, men var inte alltför påverkad av röken. Att ställa upp ytterdörren gjorde att röken i stort sett försvann, vilket gjorde att vi valde att stänga till igen för att få behålla lite värme i huset. Efter ett tag märkte vi att röken börjar tjockna igen, så vi öppnade ytterdörren och gick uppför trappan och in i sovrummet för att komma undan från röken. Atlas ville inte alls gå uppför trappan, han var märkbart påverkad och tyckte att situationen var jobbig. Tess kom springandes som vanligt och sprang in i sovrummet. Atlas fick jag gå och hämta och nästan bära upp honom för trappan för att han överhuvudtaget skulle gå upp där. Jag hinner inte längre än att stänga dörren till sovrummet innan Liam kommer upp och säger, ”vi ska nog bege oss ut och ringa 112 nu”- Det visade sig att röken hade tjockat ordentligt, och när Liam stoppade in handen i källaren var det otroligt varmt där nere. Man kunde också höra hur någonting droppade och hur det gnistrade där nere. Jag öppnade sovrumsdörren och möttes av en vit väg av tjock rök. Jag sprang nerför trappan samtidigt som jag försökte andas så lite som möjligt för att hämta koppel till Tess & Atlas, och sprang sedan uppför trappan igen och in i sovrummet. Det var otroligt svårt att andas och jag kände hur viktigt det var att nu behålla lugnet. När jag kommer tillbaka in i sovrummet pratar Liam med larmcentralen. Kopplade hundarna, öppnar sovrumsdörren och ska springa nerför trappan. Atlas är otroligt påverkad nu och tycker att det är väldigt jobbigt, jag fick i stort sett bära honom nerför början på trappan för att vi skulle komma framåt. Tess började streta lite grann men höll sig vid mig och följde till slut efter. Väl nerför trappan sprang hundarna direkt till ytterdörren och vi gick ut och ställde oss på gräsmattan. Jag ser hur mycket rök det är som tar sig ut genom dörren, och till slut hör jag hur Liam springer nerför trappen. Han kommer ut, jag möter honom och tar Frodo under armen medan han springer in i hallen och letar efter bilnyckeln. Med bilnyckeln i handen kommer han ut och vi lyckas få in alla hundarna i bilen.

Det dröjer inte mer än max 5 minuter från att vi larmat till att ambulansen är på plats. De tar personnummer och vi står och pratar en kort stund innan första brandbilen kommer. Jag och Liam är okej, och de bestämmer sig för att åka tillbaka samtidigt som de säger att det bara är att ringa om vårt hälsotillstånd förändras. Efter att första brandbilen anlänt kommer det ytterligare fyra brandbilar och rökdykare springer ner i källaren. Det visade sig att det måste varit stopp i skorstenen, och att elden som då brann inne i vedpannan tagit sig ut och börjat sprida sig upp mot källartaket. Vi hade tur att vi larmade så pass snabbt trots allt, det hade kunnat sluta betydligt värre. Hundarna mår bra. Vi mår bra. Efter att jag kollat hur hundarna mådde började jag dock hosta en del, fick lite svårt med andningen, fick huvudvärk och blev illamående. Ambulansen kommer tillbaka och de kollar mina värden, vilka alla ser bra ut. Däremot är det inte så konstigt att jag mådde som jag gjorde, då vi ändå vistas inne i huset med en pågående brand nere i källaren. Mina ögonbryn var också svedda.

Idag har röksarnerarna varit här, då det luktar otroligt mycket brandrök i hela huset. Sovrummet är det enda rummet som är mest okej, så det är där vi spenderar all vår tid hemma. Vi lyxar också till det och låter hundarna sova i sängen, då vi alla är lite tagna. Med tanke på situationen skötte sig hundarna otroligt bra allihopa. Tess reagerade inte förrän i slutet, Atlas tyckte det var väldigt jobbigt men var fortfarande medgörlig, och lilla Frodo sökte egentligen bara närhet (vilket underlättade otroligt när vi var tvungna att bära honom nerför trappen och ut till bilen). I och med att det lukar otroligt mycket brandrök här hemma (inklusive hundarna och all textil i hela huset), har vi idag spenderat så mycket tid som möjligt på annan plats. Vi har bland annat hunnit med ett kortare fyspass 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s