Passivitetsträning

Jakten på en hund som kan köra igenom ett helt lydnadspass tillsammans med andra hundar med hundra procent fokus fortsätter… Ibland känns det lite som ett evighetsprojekt helt ärligt, ni vet när man tar 1 steg fram, och 2 steg bak? När man känner sig ganska värdelös som hundtränare för att man inte lyckas bryta den där hunden som man pratar så gott om, som är så jäkla rolig att arbeta med, men som aldrig visar denna sida på brukshundklubben? Ni vet blickarna man kan få, som att man ljuger och vill verka bättre än vad man är? Ja, det är en jobbig, och ganska frustrerande, känsla.

Jag vet ju med mig att vi inte har tränat tillräckligt mycket i miljöer med andra hundar, att jag hellre har velat träna bara han och jag. Det är det här återkommande temat, att man hellre tränar på sådant som man vet att hunden redan klarar av, för att få det där lilla extra och därmed ett perfekt utfört moment. Han är jättefokuserad och världens roligaste hund att jobba med, när det bara är han och jag, men när det är mycket andra hundar i rörelse runt omkring, blir han ofokuserad. Vi har varit iväg och jobbat med det, men det har ju gått sådär och jag har verkligen känt att vi inte kommer någonstans och att det kräver något så vansinnit mycket energi och tålamod från mig som förare. Jag har skjutit på det, och tänkt att jag tar det imorgon. Men imorgon händer det inget, utan jag skjuter det ännu en dag. Och så vidare. Idag har jag samlat på mig energi och byggt upp ett tålamod för att ta itu med problemet, så jag och Alicia åkte till BK där vi mötte Niki för att köra igenom hundarna. Niki ska köra ett lydnadspass, och jag känner att det nu är dags för lite passivitetsträning med Atlas. Man får passa på när retningen nere på plan inte är alltför stor, så som den hade varit om jag istället hade valt att träna med Atlas när Alicia och hennes lilla Alice körde agility. Jag plockar med mig kycklingkorven från bilen, och vi sätter oss på en bänk cirka 5-10 meter ifrån, och bara tittar på. I vanliga fall brukar han låsa sig helt, och kan nästan stå och skrika emellanåt av frustration, då han så gärna vill mingla med alla hundar han ser. Idag lyssnade han när jag bad honom att sitta ner bredvid mig. Han gnällde lite. Men det var också allt. Vi körde lite kontaktövningar, som faktiskt gick riktigt bra. Han sökte ögonkontakt med mig, även om han fortfarande satt bredvid mig vänd mot Niki och hennes hundar. Han var tyst. Efter en sisådär 10 minuter reser han sig och sätter sig mittemot mig, med ryggen åt dem. Han ville så gärna göra rätt, han fokuserade helt på mig. Den där känslan, när poletten liksom trillar ner… Den är magisk. Vi körde några snabba kontaktövningar för att sedan avsluta på topp!

Idag överraskade han mig, han presterade garanterat över förväntan och jag är heltnöjd med dagen. Fler dagar som denna, och vi kommer snart att ta oss ut på tävlingsplan 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s