När han tar egna initiativ

Jag och Atlas kämpar vidare med lydnaden, vi tränar inför startklass och hans attityd är störtskön. Vi har börjat organisera våra träningar, brytit ner momenten till delmoment och jag har även köpt en anteckningsbok för att kunna anteckna under pågående träningar. Med tanke på att mitt minne sviker dagligen vill jag inte glömma bort detaljer och småsaker som har gjort att träningen fortskrider, eller små problem som man ibland stöter på som kräver att man funderar kring. Nu när vi verkligen har börjat komma igång ordentligt med träningen märker jag att han inte orkar riktigt lika långa pass som tidigare, men det gör faktiskt inte så mycket med tanke på att våra korta intensiva pass ger så mycket mer nu när jag hela tiden vet vad det är vi ska träna på. När vi åker iväg på träningen varvar vi hundarna, och kör kanske 10-15 minuter per hund för att sedan låta de vila medan den andra hunden kör. Detta gör att vi kan hålla på i 1-1,5 timme, men med korta pass med lika lång vila emellan gör det att han orkar och levererar på topp.

Vi har nu börjat lägga fokus på framför allt vänstersvängar i följsamheten. Han har en förmåga att halka efter och gena i svängen, men med hjälp av hörn (typ väggar, kompostgaller eller dylikt som bildar en 90-graders vinkel) börjar han få med sig rumpan. Vi palltränar också en del för att väcka den där bakdelen. Härom dagen när jag var på brukshundklubben med min kära vän Alicia (jajamen, vi befinner oss i Stockholm för tillfället) märkte jag direkt att vi har tränat för mycket på fjärren. Alicia fick kommendera mig och i inkallningen lägger han sig ner så fort jag vänt upp mot honom, alternativt när Alicia kommenderade. Att träningstävla var så viktigt kunde jag aldrig tro, haha… Igår tränade jag och Atlas därför stadga i sitt, för att i slutet få till några riktigt snygga inkallningar. Det här måste vi öva mer på. Svansen går och han är så taggad att han vill köra på en gång hela tiden, haha 🙂 Med lite stadgaövningar igen är vi dock snart på banan!

De andra momenten tycker jag sitter ganska bra nu, han har börjat komma tillbaka till snygga ingångar vilket känns riktigt bra. Hopp över hinder gör han riktigt snyggt! Även sitt under marsch utför han alldeles perfekt. Apporteringen har vi fortfarande inte börjat med…. Lite ångest över det momentet, men det ska nog gå bra sedan också. Jag har kommit på att jag ska träna in momentet helt annorlunda mot förra gången då det uppenbarligen inte fungerade speciellt bra. Förra gången lade jag mycket tid och energi på att göra den rolig, på att få honom att älska den där jäkla apportbocken. Den här gången ska jag hitta en belöning som han gör allt för, så att han istället känner att det är värt att greppa den där jäkla apporten. Jag tror att det blir bättre så 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s