Ylakällans Zorro ”Atlas”

Dagens lydnadspass var så otroligt lyckat. I vintras/våras tappade Atlas helt intresset för lydnaden, han blev loj och ville inte alls vara med i sådana sammanhang. Sist kom vi så pass långt att vi hade koll på alla momenten i startklass, borsett från apporteringen. När jag sedan började med apporteringsmomentet, så dog hela hans intresse för allt som hade med lydnaden att göra. Vi har nu tagit en paus sedan dess, och den här gången ska jag se till att ha en enorm glädje i alla andra momenten och sedan kanske kontakta en instruktör för att få hjälp med apporteringen. Och att påminna mig själv om att inte gå för fort fram.

Jäklar vad nöjd jag är med dagens lydnadspass. Vi åkte upp till lydnadsplan för att dels köra ett kort träningspass med Epic, och dels för att gå igenom några lydnadsmoment med Atlas för att se om arbetsglädjen kanske kommit tillbaka helt. Och visst hade den det. Vi började med linförighet. Han var lite okoncenterad till en början, men så fort han fått nosa av närområdet var han redo. Det gick som en dans på rosor. Och vet ni vad det bästa var? Den arbetsglädjen han visade, har jag inte sett på väldigt länge. Jag vet att jag har sagt det ofta på sistone, att arbetsglädjen är tillbaka, men idag… Idag fick jag en kvittens på att den VERKLIGEN är tillbaka. Han höll sig i position, svansen viftade som aldrig förr och han ansiktsuttryck bara lyste ”jag vill mer”. Vi provade även lite tempoväxlingar vilket vi jobbade mycket på förut, och även det klarade han av galant.

Sist vi tränade hopp över hinder satte han momentet felfritt. Idag när vi provade behövde han lite hjälp att komma in i rätt position efter hoppet, men resten av momentet fixade han klockrent. Snart är vi tillbaka till där vi slutade.

Vi försökte oss även på en platsliggning. Sist hade vi kommit upp i en liggtid på 2 minuter, men idag gick det väl lite si sådär. Han håller fokus, men reser sig och springer fram för att sätta sig i fotposition. Det är som att han förväntar sig att jag snart ska ropa på honom, och springer i förväg. Jag ser det dock positivt, även om vi i stort sett måste börja om med momentet, så visar det ju faktiskt att han är arbetsvillig och gärna vill visa vad han går för. Hatten av för det. Sista gången valde jag att gå tillbaka till honom redan efter 10 sekunder, för att se till att han skulle lyckas och därmed få sin belöning.

I det stora hela är jag svinnöjd med hur han idag har presterat. Så länge han hela tiden visar på glädje och samarbetsvilja, kommer jag alltid att vara nöjd med våra träningspass. Oavsett resultat och framgång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s