Nu är vi på banan igen!

Nu äntligen har vi börjat få ordning på hundträningen, och få en viss regelbundenhet i det hela. I och med flytten har det varit mycket med allt runt omkring, och sedan tar det ju ett tag innan man börjar lära känna området… Innan man hittar alla de där små spåren där man kan ta långa promenader, sandtag för fysträning, grusvägar för dragträning och bra spårmarker. Nu har vi hittat alla dessa marker, åtminstone någon enstaka för varje moment, så nu känns det som att vi är på banan igen.

Med Epic och Atlas har vi kommit igång ordentligt med dragträningen. Bortsett från min kickbike har vi även köpt oss en fyrhjuling och en ny expanderlina för att kunna köra hundarna tillsammans. Jag har märkt att vi har lite olika dragegenskaper hos Epic och Atlas. Atlas är både stark och snabb, vilket är fruktansvärt trevligt på framför allt kickbiken. Epic är inte speciellt stark, men därmeot snabb! Detta gör att det går jäkligt fort på plan mark, men att det sackar efter en del i uppförsbackar där Atlas i stort sett jobbar själv, med hjälp av matte, medan Epic springer bredvid. När det kommer till konditionen hos de båda, finns det absolut förbättringsmöjligheter. De drar jättefint i början, men ganska snart lägger det draget åt sidan och springer framför istället, i halvslak lina. Men jag ser det positivt, även om de inte drar hela tiden så springer de ju åtminstone av sig ordentligt mot en bättre kondition. Även med Tess har vi börjat komma igång med dragträningen, men då i form av dw. Däremot måste vi börja få till det mer regelbundet, men det kommer. Vi är snart där.

Epic. I spåret. Jäklar vad duktig hon är. Vi har inte jobbat med det på flera månader då hon blev ordinerad burvila i ca 4 månader, och på den tiden körde vi endast skogsspår. Vi provade köra ett hårt spår på grusväg med henne, för att se hur mycket hon egentligen klarar av och behärskar, och det fixade hon ju galant. Hon jobbar lugnt och noggrant i spåret vilket är fantastiskt roligt att se. Det enda problemet vi har är att spåret i sig är den största belöningen hon kan få. Hon spårar inte för att hitta leksaken i slutet, eller för att få den där bollen kastad mitt i spårarbetet som belöning för ett klockrent spårarbete. Hon spårar för att spåra. Detta har gjort att vi måste hitta en belöning som hon gör allt för, som gör att hon faktiskt ser det som en belöning. Just nu tar vi bara ut henne från spåret, klappar om henne, ger henne godis alternativt leker med någon av hennes tidigare favoritleksaker, men det är liksom inte tillräckligt. Vi vill inte hamna i en situation där hon ser det som en bestraffning, istället för en belöning. När Epic hittar leksaker i spåret skiter hon fullständigt i det och bara tittar på husse när han belönar hennes arbete, för det enda hon vill är att fortsätta spåra.

Medan spårarbetet med Epic går fantastiskt bra, går lydnaden inte riktigt lika bra. Hon tycker inte lydnaden är speciellt rolig. Hon blir tvärloj så fort vi lägger in ett lydnadsmoment i träningen. All annan träning tycker hon är kul, men lydnaden är inte hennes starkaste gren. När inte ens hennes favoritleksaker kan få henne tillräckligt motiverad, då har vi arbete framför oss… Så att säga. När hon var yngre var lydnaden det bästa hon visste, och numera har det svängt lite. Hon hade dock sitt första löp i slutet av juli, så det kan vara så att hon är lite loj på grund av det. Men samtidigt är det bara i lydnaden som detta märks av i sådana fall, vilket i mitt tycke bör anses en aning märkligt. Atlas å andra sidan, har börjat få upp intresset för lydnaden igen. Han har varit riktigt taggad de gångerna där vi jobbat på det i en lugn och trevlig miljö. Men, i och med att han tröttnade på det så tog vi en paus i vintras/tidig vår och har efter det inte tränat på ett endaste lydnadsmoment, så jag tänkte att jag här i veckan ska gå igenom alla lydnadsmoment med honom lite snabbt för att se hur mycket han minns och vad som fortfarande sitter för att sedan börja fokusera på lydnaden igen. Den här gången ska vi koncentrera oss på lek och glädje, för att  verkligen hålla honom taggad även fortsättningsvis. Och den dagen jag märker på honom att han verkligen älskar lydnaden, kommer jag att börja träna lite smått på apportbocken igen. Det var ju trots allt när jag började med den, som intresset för lydnaden bara försvann…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s