Platsliggning

Idag lade vi fokus på platsliggning. Platsliggningen är ett av de moment som vi måste lägga tid på, då han inte längre tycker att det är jätteroligt att ligga kvar speciellt länge. Innan lydnadspausen hade vi uppnått en liggtid på 2 minuter, och skulle egentligen bara utöka tiden för att med råge klara av momentet i LK1. Nu har de ju gjort om momenten en del, och jag konstaterade alldeles nyss (för cirka 5 sekunder sedan) att momentet helt är borttaget nu när de införde startklass. Vad skönt känner jag, då kan vi vänta lite med det momentet och istället lägga fokus på följsamhet, position när han kommer in i både inkallningen och hopp över hinder, finslipa alla momenten och då också börja lägga lite fokus på den där jäkla apporteringen. Men idag tränade vi i alla fall på platsliggning. Vi tränade i cirka 20 minuter bara, och han skötte sig bra trots ösregn. Linförigheten var helt okej, platliggningen gick sådär. Mest för att matte inte har vant sig vid att vi faktiskt måste börja om på noll. Han reste sig några gånger, men nästa gång ska vi verkligen börja om på noll. På riktigt. Men med tanke på ösregn (där vi inte har tränat jättemycket, matte har varit lite för bekväm helt enkelt) och att jag gick för snabbt fram, så skötte sig Atlas bra. Enda tills slutet. Ja, det var ju faktiskt därför vi avslutade precis där.

I slutet valde Atlas att springa bort till grannen. Inte för att de var hemma, utan för att han kände för det. Jag ropade på honom, han lyssnade inte. Jag lockade på honom, han lyssnade inte. Jag viftade med en mjukosttub, han lyssnade inte. ”Nehe”, tänkte jag. Då var det väl dags att gå efter helt enkelt. In i buskar och snor kravlade jag, ingen hund i sikte. Frågar om Liam ser honom, men det gjorde han inte. Tankarna snurrar och går att han snart springer ut i vägen och blir påkörd. Inte för att vi bor vid någon högtrafikerad väl, men för att det är så mycket buskar och snor överallt vilket gör att det inte alltid är lätt att se och hinna reagera i tid om någonting springer ut i gatan. Precis i den sekunden, hör jag Liam ropa och leker rolig med Atlas som står på håll. Till slut kommer han, och jag kravlar ut och möter honom och Liam på gatan. Lättad, men halvnöjd, matte tar med sig Atlas in och väljer att inte lägga en enda sekund på träning mer idag. Inkallning. Inkallning. Det är någonting som bevisligen måste övas mer på.

Vänstersvängar & Tempoväxlingar

För att behålla arbetsglädjen med Atlas lägger jag fokus på mer struktuella och organiserade korta träningspass med fokus på bara ett fåtal lydnadsmoment per gång. Idag tränade vi i kanske 20 minuter, och lade fokus på fritt följ. Jag försöker att få till intensiva pass där jag avslutar när det går som bäst. Tidigare har jag åkt iväg på hundträning med tanken att jag ska träna lydnad, men inte mer specifikt än så. Detta har gjort att jag aldrig riktigt vetat exakt vad jag ska träna på utan det har blivit en salig blandning av allt och ingenting. Dessutom fungerar man ju på så sätt att det är roligt att se resultat, vilket också gör att man hellre finslipar på sådant som nästan sitter perfekt, istället för att lägga fokus på det som verkligen behöver jobbas mer med.

Idag lade vi som sagt fokus på det fria följet. Detta moment har jag också brytit ner och lagt mer specifikt fokus på tempoväxlingar och vänstersvängar, för det är där vi har som mest saker att jobba med. Det här med att gå långsamt är inte alltid helt lätt, men vi jobbar på det och vi gör framsteg varje dag. Atlas har lättare för tempoväxlingen från normalt till snabbt tempo, medan det är betydligt svårare att gå från normalt till långsamt tempo. Han vill gärna sätta sig ner när det går för långsamt, men desto längre in i träningspasset vi kom, desto lättare blev det. Vi har inte jobbat jättemycket just på den delen av det fria följet tidigare, så jag har full förståelse för att vi behöver lägga en del fokus där.

Även vänstersvängar behöver vi lägga mycket tid på. Han hänger inte riktigt med utan har en förmåga att gena istället för att följa. Vi behöver fortsätta att arbeta med bakdelskontroll och bryta ner momentet genom att träna vänstersvängar och det fria följet för sig, för att sedan lägga ihop dem. Idag jobbade vi med att bara få till vänstersvängarna genom att byta position på samma plats. Det kommer att ta tid, men jäklar vad glad jag kommer att vara dagen det sitter alldeles perfekt.

Inkallning, sitt under gång, fjärrdirigering

Idag gick jag igenom de sista tre momenten i startklass; inkallning, sitt under gång och fjärrdirigering. Fjärrdirigeringen klarade han klockrent, det var inte några som helst problem. Däremot stod jag ganska nära honom (måste dubbelkolla avståndet under tävling), men det var mest för att vi bara skulle gå igenom momentet och se huruvida det sitter eller inte. Nästa lydnadspass ska vi börja titta på avståndet och jobba utefter det, plus lite till.

Det momentet som jag trodde skulle sitta nästintill perfekt idag, men som inte alls gjorde det, var sitt under gång. Det har vi aldrig egentligen haft några som helst problem med tidigare, men idag i början av momentträningen reste han sig upp så fort jag började närma mig svansen på honom. Jaså, tänkte jag, här får vi nog börja om från noll. Jag provade att bara sätta honom och sedan traska lite fram och tillbaka, vilket inte var några problem. Efter ett tag försökte jag mig på att gå runt honom, vilket då gick alldeles utmärkt. Jag behövde bara fräscha upp hans minne tror jag. Men, i och med att han ville resa sig i början är detta ett moment där vi ska arbeta med stadgan.

Vi avslutade passet med att kolla av inkallningen. Efter gårdagens lydnadspass misstänkte jag att jag skulle behöva hjälpa honom in i rätt position, vilket också behövdes. Detta är någonting som han har kunnat tidigare och som jag tror, om man bara jobbar med det regelbundet, snart sitter igen 🙂

Avslutningsvis håller han ett fortsatt fokus och en enorm glädje i de allra flesta momenten 🙂


Även Epic har fått jobba med fotgåendet idag. I början var hon lite loj och seg, hon trodde att hon och husse bara var ute på en mysig kvällspromenad, men så fort hon fattat galoppen gick det av bara farten. Vi har idag börjat lägga kommando på momentet, och tror och hoppas att vi snart kan börja jobba med uthålligheten. Vi har fått börja om på noll, men sakta men säkert börjat vi få fram ett fint fotgående.

Ylakällans Zorro ”Atlas”

Dagens lydnadspass var så otroligt lyckat. I vintras/våras tappade Atlas helt intresset för lydnaden, han blev loj och ville inte alls vara med i sådana sammanhang. Sist kom vi så pass långt att vi hade koll på alla momenten i startklass, borsett från apporteringen. När jag sedan började med apporteringsmomentet, så dog hela hans intresse för allt som hade med lydnaden att göra. Vi har nu tagit en paus sedan dess, och den här gången ska jag se till att ha en enorm glädje i alla andra momenten och sedan kanske kontakta en instruktör för att få hjälp med apporteringen. Och att påminna mig själv om att inte gå för fort fram.

Jäklar vad nöjd jag är med dagens lydnadspass. Vi åkte upp till lydnadsplan för att dels köra ett kort träningspass med Epic, och dels för att gå igenom några lydnadsmoment med Atlas för att se om arbetsglädjen kanske kommit tillbaka helt. Och visst hade den det. Vi började med linförighet. Han var lite okoncenterad till en början, men så fort han fått nosa av närområdet var han redo. Det gick som en dans på rosor. Och vet ni vad det bästa var? Den arbetsglädjen han visade, har jag inte sett på väldigt länge. Jag vet att jag har sagt det ofta på sistone, att arbetsglädjen är tillbaka, men idag… Idag fick jag en kvittens på att den VERKLIGEN är tillbaka. Han höll sig i position, svansen viftade som aldrig förr och han ansiktsuttryck bara lyste ”jag vill mer”. Vi provade även lite tempoväxlingar vilket vi jobbade mycket på förut, och även det klarade han av galant.

Sist vi tränade hopp över hinder satte han momentet felfritt. Idag när vi provade behövde han lite hjälp att komma in i rätt position efter hoppet, men resten av momentet fixade han klockrent. Snart är vi tillbaka till där vi slutade.

Vi försökte oss även på en platsliggning. Sist hade vi kommit upp i en liggtid på 2 minuter, men idag gick det väl lite si sådär. Han håller fokus, men reser sig och springer fram för att sätta sig i fotposition. Det är som att han förväntar sig att jag snart ska ropa på honom, och springer i förväg. Jag ser det dock positivt, även om vi i stort sett måste börja om med momentet, så visar det ju faktiskt att han är arbetsvillig och gärna vill visa vad han går för. Hatten av för det. Sista gången valde jag att gå tillbaka till honom redan efter 10 sekunder, för att se till att han skulle lyckas och därmed få sin belöning.

I det stora hela är jag svinnöjd med hur han idag har presterat. Så länge han hela tiden visar på glädje och samarbetsvilja, kommer jag alltid att vara nöjd med våra träningspass. Oavsett resultat och framgång.

Privatträning Patrullhundslydnad

Idag har vi varit iväg på privatträning med Epic. Då hon helt tappat glädjen i lydnaden kände vi att det var dags att ta hjälp av en instruktör, som själv har utbildat hundar inom patrull och specialsök. Fokus ligger alltså på patrullhundslydnad. Instruktören märkte ganska snabbt vad det var vi menade med att hon känns lite loj just i lydnaden, men att det absolut finns ordentligt med potential i Epic (vilket vi redan visste, vi måste bara locka fram glädjen igen). Vi gick igenom två moment, platsliggning samt linförighet. Linförigheten tränades på så sätt att Liam fick promenera med Epic mellan två koner, utan kommandon, utan korrigeringar, bara promenera. När hon sedan sökte kontakt på rätt sida, fick hon belöning i form av skinkost på tub. Jag blev helt överlycklig när jag såg henne arbeta. Inte för att hon väldigt snabbt förstod övningen, utan för att hon inte gled ut med rumpan. Vi har tränat på bakdelskontrollen med henne, och jäklar vad det syntes. Så himla kul! Liam skulle sedan öka takten lite, med tanken att hon skulle få lite fart i momentet, men då blev hon väldigt loj istället och hann inte med… Så vi får helt enkelt lägga in ett högre tempo efter att vi fått tillbaka glädjen helt enkelt. Vi får skynda långsamt 🙂

I platsliggningen ville instruktören egentligen bara se hur länge hon kan ligga innan hon reser sig, för att få ett utgångsläge. Med tanke på störningen runt omkring, en ny instruktör och någon som körde åkgräsklippare på samma plan som vi tränade på, var hon duktig. Hon låg i en minut, men jag tror att hon hade kunnat ligga längre. Varför hon reste sig var för att åkgräsklipparen körde cirka 1 meter precis bakom henne. Hon reste sig inte på en gång, utan när den åkte precis bakom henne låg hon kvar men tittade runt omkring sig för att hålla koll på den. När den passerat reste hon sig. Men med tanke på störningen, är jag stolt över henne. Bortsett från denna störning höll hon fin kontakt med Liam under hela momentet.

Efter dessa pass var hon helt slut. Vi gick in i stugan och pratade lite, och som den knähund som hon ändå är hoppade hon upp i husses knä och somnade nästan på plats. Älskade hund, det här kommer att bli riktigt bra till slut.

Nu är vi på banan igen!

Nu äntligen har vi börjat få ordning på hundträningen, och få en viss regelbundenhet i det hela. I och med flytten har det varit mycket med allt runt omkring, och sedan tar det ju ett tag innan man börjar lära känna området… Innan man hittar alla de där små spåren där man kan ta långa promenader, sandtag för fysträning, grusvägar för dragträning och bra spårmarker. Nu har vi hittat alla dessa marker, åtminstone någon enstaka för varje moment, så nu känns det som att vi är på banan igen.

Med Epic och Atlas har vi kommit igång ordentligt med dragträningen. Bortsett från min kickbike har vi även köpt oss en fyrhjuling och en ny expanderlina för att kunna köra hundarna tillsammans. Jag har märkt att vi har lite olika dragegenskaper hos Epic och Atlas. Atlas är både stark och snabb, vilket är fruktansvärt trevligt på framför allt kickbiken. Epic är inte speciellt stark, men därmeot snabb! Detta gör att det går jäkligt fort på plan mark, men att det sackar efter en del i uppförsbackar där Atlas i stort sett jobbar själv, med hjälp av matte, medan Epic springer bredvid. När det kommer till konditionen hos de båda, finns det absolut förbättringsmöjligheter. De drar jättefint i början, men ganska snart lägger det draget åt sidan och springer framför istället, i halvslak lina. Men jag ser det positivt, även om de inte drar hela tiden så springer de ju åtminstone av sig ordentligt mot en bättre kondition. Även med Tess har vi börjat komma igång med dragträningen, men då i form av dw. Däremot måste vi börja få till det mer regelbundet, men det kommer. Vi är snart där.

Epic. I spåret. Jäklar vad duktig hon är. Vi har inte jobbat med det på flera månader då hon blev ordinerad burvila i ca 4 månader, och på den tiden körde vi endast skogsspår. Vi provade köra ett hårt spår på grusväg med henne, för att se hur mycket hon egentligen klarar av och behärskar, och det fixade hon ju galant. Hon jobbar lugnt och noggrant i spåret vilket är fantastiskt roligt att se. Det enda problemet vi har är att spåret i sig är den största belöningen hon kan få. Hon spårar inte för att hitta leksaken i slutet, eller för att få den där bollen kastad mitt i spårarbetet som belöning för ett klockrent spårarbete. Hon spårar för att spåra. Detta har gjort att vi måste hitta en belöning som hon gör allt för, som gör att hon faktiskt ser det som en belöning. Just nu tar vi bara ut henne från spåret, klappar om henne, ger henne godis alternativt leker med någon av hennes tidigare favoritleksaker, men det är liksom inte tillräckligt. Vi vill inte hamna i en situation där hon ser det som en bestraffning, istället för en belöning. När Epic hittar leksaker i spåret skiter hon fullständigt i det och bara tittar på husse när han belönar hennes arbete, för det enda hon vill är att fortsätta spåra.

Medan spårarbetet med Epic går fantastiskt bra, går lydnaden inte riktigt lika bra. Hon tycker inte lydnaden är speciellt rolig. Hon blir tvärloj så fort vi lägger in ett lydnadsmoment i träningen. All annan träning tycker hon är kul, men lydnaden är inte hennes starkaste gren. När inte ens hennes favoritleksaker kan få henne tillräckligt motiverad, då har vi arbete framför oss… Så att säga. När hon var yngre var lydnaden det bästa hon visste, och numera har det svängt lite. Hon hade dock sitt första löp i slutet av juli, så det kan vara så att hon är lite loj på grund av det. Men samtidigt är det bara i lydnaden som detta märks av i sådana fall, vilket i mitt tycke bör anses en aning märkligt. Atlas å andra sidan, har börjat få upp intresset för lydnaden igen. Han har varit riktigt taggad de gångerna där vi jobbat på det i en lugn och trevlig miljö. Men, i och med att han tröttnade på det så tog vi en paus i vintras/tidig vår och har efter det inte tränat på ett endaste lydnadsmoment, så jag tänkte att jag här i veckan ska gå igenom alla lydnadsmoment med honom lite snabbt för att se hur mycket han minns och vad som fortfarande sitter för att sedan börja fokusera på lydnaden igen. Den här gången ska vi koncentrera oss på lek och glädje, för att  verkligen hålla honom taggad även fortsättningsvis. Och den dagen jag märker på honom att han verkligen älskar lydnaden, kommer jag att börja träna lite smått på apportbocken igen. Det var ju trots allt när jag började med den, som intresset för lydnaden bara försvann…