Löptik & en översexuell hane

De senaste dagarna har Epic betett sig lite märkligt… Hon har till exempel börjat ”hacka tänder”, ni vet som hanar kan göra i närheten av löptikar, och igår under kvällspromenaden kissade hon även 3 gånger. Vanligtvis under liknande promenader kissar hon endast 1 gång, så 3 gånger är mycket för henne. Imorse såg jag en fläck i vardagsrummet som såg ut som blod, så jag torkade upp det och bad sedan Liam att lyfta upp henne så att jag kunde kolla om hon möjligtvis börjat löpa… Det hade hon… Jippie, tänkte jag medan jag föreställde mig livet de kommande tre dagarna med en löptik under samma tak som en hane med diagnosen ”översexuell”. Som pricken över i:et åkte Liam till Stockholm strax efter det, så är nu gräsänka till och med tisdag kväll. Jag slängde in Epic i bilen för att sedan åka bort till den lokala djuraffären i grannbyn för att inhadla en löptrosa, men väl framme har de såklart stängt på söndagar… Ja, att jag inte tänkte på det, jag vet ju att de håller söndagsstängt varje vecka… Jag tänkte först om jag skulle ta en sväng till Umeå, men insåg sedan att jag faktiskt lämnat Atlas ute i hundgården och ville inte lämna honom där alldeles för länge… Jag har istället valt att spärra av här inne så att jag slipper våttorka 140 kvadratmeter hus uppdelat på två våningar samt lämna in alla mattor för kemtvätt efter att jag varit tillbaka till djuraffären imorgonbitti 🙂

För att underlätta för Epic nu när hennes första löp anlänt tänkte jag att vi skulle öka på motionen något under denna tid, så att hon får tänka lite på annat och dessutom bli tröttare än vanligt. Under eftermiddagen tog vi därför en långpromenad hon och jag, runt byn där vi bor. I ett relativt långsamt tempo betade vi av cirka 6 kilometer på 90 minuter, inklusive 2 vattenpauser utmed vägen. Precis som under kvällspromenaden igår kissade hon mycket mer än vanligt idag. Det här med att hon löper sätter sina spår, hon kissade hela 7 gånger under denna promenad, vilket är helt otroligt med tanke på hennes vardagliga rutiner. Det har varit mycket hundar ute idag, vi har inte mött en enda hund men sett en hund på säkerligen var femte tomt vi passerat. En hund har också sprungit ut från en tomt för att hälsa på Epic, men då Epic inte ska hälsa på främmande hundar valde vi att inte möta utan endast stå helt stilla för att se om husse tänkte kalla in sin hund. Han ropade på den, men den lyssnade inte. Han kom därför gåendes och försöka få in sin hund, vilket uppskattades. Hunden ifråga var snäll men Epic ville inte, och ska som sagt inte, hälsa på andra hundar så det blev lite fel i alla fall tyvärr. Innan husse hann fram gick den andra hunden fram och försökte hälsa på Epic, vilket hon tydligt visade inte var av intresse. Epic är inte jätteintresserad av främmande hundar, och jag har nu konstaterat att intresset inte blir större direkt under löp, haha. Mannen ifråga bad om ursäkt, och förhoppningsvis kommer de att ha bättre koll på hunden nästa gång 🙂 Vi fortsatte vår promenad i det fina vädret, och jag njuter varenda sekund av att promenera med henne, då hon är så otroligt trevlig att ha att göra med. Epic har varit lite ynklig och ”mammig” idag, vilket har gjort att hon velat ha mer uppmärksamhet än tidigare och vill väldigt gärna vara nära en 🙂

Atlas och Tess har varit ute i hundgården i stort sett hela dagen, och när klockan började närma sig 21:00 kände jag att det nu är dags att ta in hundarna. Men då kom jag på, Epic löper ju faktiskt…. Lika bra att låta hundarna jobba, eller framför allt Atlas, innan jag släpper in dem under samma tak. Jag valde därför att gå en kort dw-runda uppe i motionsspåret här i byn, då hundarna inte kört dw på ett tag nu. Vi åker upp och allt är frid och fröjd, inte en människa i närheten. Skönt, då kanske jag kan släppa dem och ta lite fina bilder, tänkte jag. Efter uppvärmning var det dags att sätta på kättingarna på hundarnas selar, och det var det jag märkte det…. Ungefär tusen myggor flockades runt mig, och säkerligen ännu fler runt hundarna. Självklart är själva haken på kopplet som sitter fast i kättingen för liten för att kunna spännas fast i selen (selarna är nya), så där står jag och försöker komma på någon suverän lösning på kättingproblemet med den största mängden av myggor runt omkring mig jag någonsin skådat. Slutar med ett dubbelknut i all hast för att bara komma vidare och hålla oss i rörelse hela tiden. Vi skulle bara gå 1,5 kilometer, och det var nog den värsta 1,5 kilometern jag någonsin promenerat. Informationen om att motionsspåret låg i ett träsk var någonting jag aldrig tagit del av, så då kanske ni förstår hur otroligt jävla mycket myggor det var. Nästa gång det står dw på schemat, ska det ske dagtid alternativt på helt annan plats, för förföjd av tusen myggor tänkte jag inte bli igen. Väl hemma igen är de trötta och nöjda trots allt, och inget pipande eller större intresse för Epic finns där heller 🙂

 

Framsteg

Sedan vi flyttade till Norrland har hundarna blivit mycket mer balanserade och harmoniska, det känns som att det inte bara är jag som trivs utan även hundarna. Här får hundarna vara ute hela dagarna, då vi har en stor hundgård på hela ena sidan av huset. Vi har en stor tomt att träna på, och jag tycker att det är så himla skönt att ha möjlighet att träna hund även på hemmaplan. Vi bor i en by mitt emellan två lite större städer, vilket gör att det är väldigt lugnt och folktomt under kvällarna och jag har då hela byn för mig själv för promenader och annat kul. Det finns inte mycket att klaga på här uppe. En sak som är säker är att, som det känns nu, kommer jag aldrig någonsin att flytta tillbaka till huvudstaden. Livet på landet passar mig så mycket bättre.

I början när vi flyttade upp var Tess inte alls speciellt fascinerad av hundgården, hon ville hellre vara med mig och Liam och hade inte alls någon lust att sitta där ute med sina småsyskon. Hon stod och ”stångade” mot gallret vilket gjorde att hon fick som ett skrapsår på nosen, stackaren. Numera tycker hon att hundgården är helt okej, hon vill fortfarande vara mycket med mig och Liam men har inga problem med att vara i hundgården om det skulle behövas. Oftast är det när vi varit och simmat eller om hon blivit väldigt smutsig, som hon får sitta där ute och torka tills smutsen fallit av 🙂

Ni vet den där känslan när allt bara faller på plats, när poletten trillar ner? Ja, det har precis hänt här hemma. I början av april började vi att träna hundarna till att lugnt och sansat promenera i grupp. Att ha med Tess från början var en dålig idé, med tanke på att hon stör sig något otroligt på Atlas & Epic när de springer runt och leker precis runt henne. Precis så var det i början, de bara lekte och drog sönder mina armar till den graden att jag och Liam fick promenera dem separerade för att överhuvudtaget orka promenera dem. Jag har till och med valt att promenera dem en och en emellanåt. Men plötsligt händer det. Jag har alltså lite då och då de senaste 3 månaderna jobbat på att få dem att lugna ner sig och promenera i grupp, och jäklar vad frustrerande det har varit. Men så igår så bara gick allt exemplariskt. Jag tog ut Atlas & Epic, och de var hur snälla som helst… Atlas som har en tendens att ”ligga på” i kopplet, utan att nödvändigtvis dra, har i stort sett slutat helt med det och Epic går som en klocka. Äntligen. Nu ska jag bara se till att de befäster det här nya trevliga beteendet och sedan ska jag introducera Tess. Varför jag vill befästa beteendet innan jag tar in Tess är för att jag misstänker att Epic kan bli lite sprallig av att ha ”storsyster” med sig, då hon tycker att det är fruktansvärt roligt att hoppa och slicka henne i ansiktet… Hon låter ju så roligt då, haha 🙂

Vi har även ägnat oss åt både drag, rally, lydnad och några varv på golfbanan, men framför allt har vi bara lutat oss tillbaka och njutit av lugnet.. 🙂 Nu under resterande tid av juli ska jag och Atlas ladda upp inför träning och samarbete, för den 2a augusti påbörjar vi vår rallylydnadskurs här i byn (jajamen, vi har lyxen att ha en aktiv hundinstruktör bara runt knuten) 🙂