Ortopedbesök 1

I fredags var vi hos ortopeden med Epic. Det kände igenom henne vilket hon inte alls tyckte var roligt, hon tyckte hela situationen var jobbig och dessutom var hon ju trots allt smärtpåverkad. Hon pep till några gånger, och regaerade på samma rörelser som hon gjort tidigare. Det konstaterades också att hon inte är lika bra musklad på höger sida, även om det inte skiljer jättemycket. Så här långt har vi inte fått någon mer specifik information än vad vi fick vid veterinärbesöket en vecka tidigare. Ortopeden går sedan ut för att gå igenom hennes röntgenbilder från veterinärbesöket, och kommer sedan in och säger att man kan se vissa avvikelse som skulle kunna tyda på att någonting är fel uppe i höften, och att det är därför hon har ont. Det går dock inte att utesluta att smärtan sitter någonstans, då det finns så otroligt mycket olika mjukdelar och ligament precis där. Dessutom kan avvikelser vid höftröntgen ses hos unga hundar då de faktiskt inte har vuxit klart, men då brukar smärtan å andra sidan inte vara speciellt utmärkande och dessutom gå över efter bara några dagar. Vår lilla Epic har nu haft ont i över 5 veckor och är fortfarande ordinerad strikt vila. Det här känns ärligt talat inte alls bra och jag försöker hålla hoppet uppe om hon snart är hundra procent återställd.. För att på något sätt kunna utesluta att problemet sitter uppe i höften har vi bokat in en ny tid den 23e mars, där vi ska ta nya röntgenbilder för att se hur denna avvikelse man tidigare kunnat se har utvecklats.

Vid veterinärbesöket fick hon Rimadyl utskrivet, vilket hon tyvärr blev jättedålig i magen av, och fick nu Previcox (smärtstillande och inflammationsdämpande) utskrivet som ska vara skonsammare mot magen. Detta ska sluta ges 3 dagar innan nästa ortopedbesök. Nu hoppas vi att denna medicin fungerar och att vi snart kan få hitta på lite lugnare aktiviteter med lillan. Det gör ont i hjärtat att inte kunna ge henne det hon behöver, oavsett anledning…

Trots att vi har lillan hemma som av ortoped är ordinerad strikt vila, måste ju faktiskt de andra två få komma ut och röra på sig. Epic har därför fått vara ensam hemma, vilket i och för sig är bra träning det med. Just ensamhetsträningen känns viktig för mig. Vi tog därför med oss Atlas & Lyras bort till motionsspåret för en promenad på lite drygt 4,8km. Superduktiga var de, precis som vanligt… Mycket längdfärdsåkare mötte vi, men vi satte dem bara ner i kanten av spåret och lät de passera. Varken Atlas eller Lyra bryr sig nämnvärt, kanske har de börjat vänja sig vid det här laget 🙂 Atlas är fortsatt snabb i inkallningen och har, trots Lyras närvaro, varit otroligt kontaktsökande. Han utvecklas väldigt mycket just nu och det märks att han börja landa i sin ålder så att säga, man brukar ju säga att de inte mognar förrän runt 3-årsålder.. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s