På nya äventyr

Efter att vi varit hos veterinären med Epic var det dags för en långpromenad med de andra tre. Vi åkte bort till sandtaget, precis som många andra dagar, men valde idag att gå runt hela sandtaget. Då ingen av oss gått där på väldigt länge, var det inte helt lätt att hitta och det hände väl att vi några gånger tappade bort oss. Däremot höll vi oss i relativt bra riktning hela vägen och runt kom vi! Enligt diverse olika appar mätte vi rundan till 3 km, även om det kändes betydligt längre. Jag antar att det var för att vi stannade till en del för att ta reda på vart vi skulle, och för att jag stannade för att fotografera med jämna mellanrum… Men, även om jag och Liam inte promenerade längre än 3 km, så kan jag lova er att hundarna sprungit minst det dubbla 🙂 Så himla skönt att vi nu kan lita på allihopa så pass mycket att vi känner oss relativt trygga med att ha dem lösa på områden som dessa.

Atlas har varit fantastisk idag. Om han sprungit fram en bit före, stannar han snällt och väntar tills vi kommit ikapp. Han söker även mycket spontan kontakt genom att vända om och springa in till min sida med jämna mellanrum. Vad gäller inkallningen har han varit riktigt grym idag, han vänder på sekunden och kommer med hög hastighet. Enda gången han inte lyssnar överhuvudtaget är när han lokaliserat hästbajs… Även om det är helt ofarligt är det rätt äckligt, framför allt de dagarna han får för sig att han ska rulla sig i det… Han har något jäkla sinne för det där, han kan vara 50 meter därifrån och sedan bara springa iväg allt han kan för att äta hästbajs. Men men, i det stora hela är jag sjukt nöjd och stolt över honom 🙂

Tess… Den där polisen vi har här hemma… Vi började med att släppa alla tre tillsammans, men självklart så börjar Tess samma gång som vi släpper dem att polisa genom att springa runt och skälla på dem, vilket är mindre trevligt. Det förstör liksom hela mysfaktorn att promenera hela familjen (nästan) på en sådan där vacker plats som sandtaget ändå många gånger är. Man blir rätt trött på att lyssna på henne efter ett tag. Det är dessutom inte bara jag och Liam som tröttnar, utan även Atlas har börjat tröttna rejält och har börjat säga till henne när hon låter för mycket, alternativt springer någon annanstans för att få lite avstånd till henne, haha. Vi fick därför koppla upp henne när hon började skälla, och belönade henne så fort hon lugnat ner sig genom att släppa henne igen. Det tog några gånger innan hon fattade vinken, men när hon väl förstod kosekvenserna av sitt handlande blev hon betydligt tystare. När hon började ljuda räckte det med att Liam ropade på henne och hon slutade låta och kom springande tillbaka. Nu hoppas vi att polisen snart lär sig att husse och matte kan sköta polisrollen, och att hon kan gå och strosa i egen takt utan att bry sig så mycket om de andra två… 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s