Stolt matte

Dagar som denna är dagar som gör att jag kan somna med gott samvete, dagar när vi har trötta och nöjda hundar här hemma. Dagar när man inte känner att man inte riktigt hunnit med alla fyra. Vi började dagen med att åka bort till mina föräldrar för att hämta Tess, då de passat henne under en period. Sedan var det dags att åka bort till sandtaget för att lägga ett spår till Epic, eller tre stycken spårupptag med utgångspunkt från en skogsväg. Jag vet inte vad som hände idag, men det var som att Epic funderat kring det här med spårupptag sedan sist för idag var hon helt fantatiskt bra på detta. Som att hon aldrig gjort någonting annat i hela sitt liv. I alla tre spårupptagen vikte hon av helt perfekt och bara följde spåret. Vi kände nästan att vi hade gjort det alldeles för lätt för henne, för hon jobbade så himla snabbt (men noggrant) och blev klar på nolltid. Hinder på vägen, såsom blåbärsris, var inte heller något problem idag. Jag tror inte ens att hon reflekterade över att det fanns på hinder på vägen, så fokuserad var hon på att fullfölja uppgiften. Jag är väldigt stolt över min yngsta lilla stjärna idag. Imorgon ska vi köra ännu några spårupptag, alternativt 2-3 stycken där de sista spårupptaget mynnar ut i ett lite längre spår. Sjukt roligt att se hur hon uvecklas! 🙂

Efter Epics fantastiska spårupptag körde vi en dw-runda med Atlas och Lyra. Härom dagen åkte jag bort till Jula för att köpa kätting, en på 2,7 kg och en på 2 kg, då Lyra inte har någon egen kätting än och då jag måste gå upp i vikt på Atlas kätting. Hans kätting vägde 6,3 kg, men nu när snön ligger märks det inte ens att han drar, jag tror knappt han märker av den om jag ska vara helt ärlig. Idag hängde jag på kättingen på 2 kg, vilket gjorde att Atlas idag drog 8,3 kg, vilket gjorde att han åtminstone fick jobba lite. Även om han fortfrande traskade på lättsamt och inte visade några egentliga tecken på att han skulle vara trött, lugnade han åtminstone ner sig snabbare och drog inte riktigt lika intensivt i kopplet som han annars gärna gör just under dw-rundor. Detta är ändå ett tecken på att han har insett att han har någonting bakom sig som han ska dra med sig, haha 🙂 Han jobbade på väldigt fint och fick även gå lös lite drygt halva rundan 🙂

Till Lyra har vi ju tidigare fått låna Alicias kätting som väger 2,3 kg, men denna har varit för lätt för Lyra och när jag sedan åkte till Jula köpte jag en kätting som väger 2,7 kg till henne. Hon är inte helt omusklad och med tanke på snön som ligger så glider kättingen på ett helt annat sätt och vikten blir inte riktigt densamma. Att jag skulle ha lagt på 0,4 kg på hennes kätting var ingenting som märkes, utan hon körde på med samma glädje och lättsamhet som tidigare. Hon börjar även att vänja sig vid dw-träningen nu och har börjat förstå att man exempelvis inte leker utan man fokuserar på sig själv och sin egen träning. Hon jobbar på lugnt och fint så länge vi går bredvid varandra, men så fort Atlas går framför henne tycker hon att det är lite jobbigt och böjar ljuda.. Men, hon kommer snart att vänja sig och inse att det inte är värt att lägga en massa onödig energi på fel saker 😉 Hon är trots allt väldigt duktig och fokuserad, idag var andra passet hon körde och hon har redan förstått att man inte ska bry sig om den man tränar tillsammans med, förrän träningspasset är över och frikommando har givits 🙂

Efter att ha genomfört all aktivering som kräver vissa förberedelser och planering, var det dags att åka hem för ett hundbyte. Tess var ensam hemma, och nu var det hennes tur att få hitta på något. Vi åkte hem och lämnade både Atlas & Lyra, och tog med oss Tess & Epic tillbaka till sandtaget där vi mötte Emma & Albin för en kvällspromenad. Att gå på hundpromenader när alla hundar kan vara lösa, när man med 99% säkerhet kan säga att vi inte lär få några möten av varken människor eller andra hundar/hästar, är fantastisk. Klockan var ändå 17:30 och det började bli ganska mörkt ute, så vi hade tur att snön låg kvar och bidrog med ett ljusare intryck. Lilla Epic var överlycklig över att äntligen få springa av sig ordentligt, och Tess tyckte det var härligt att få komma tillbaka till sandtaget och hennes delikatesser, nämligen hästbajs. Riktigt trevlig tycker Tess, mindre trevligt tycker matte. Tess var även glad över att få busa med Albin och Epic, som hon inte har träffat på ett tag nu. Jag tänkte även att jag skulle försöka ta lite bilder på alla tre, men det gick sådär kan man väl säga… Varken Tess eller Epic ville sitta kvar av någon anledning, och när de äntligen satte sig reste sig Albin istället (som suttit ner hur länge som helst och väntat på att de andra skulle bete sig, haha). Men men, allt kan ju inte alltid bli som man tänkt sig… Roligt har de i alla fall haft, och idag har vi väldigt trötta och nöjda hundar här hemma 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s