Hundar som knappt vet vad de heter…

I fredags bestämde vi oss för att åka ut till sandtaget för att gå en dw-runda. Vi har ju alltid gått i spåret tidigare men jag tycker att det är mycket mysigare att gå på det här nya stället. Jag hade aldrig varit där förrän för 1-2 veckor sedan, och dit lär vi åka fler gånger. Både för fysträning och lösspring 🙂

Men, i fredags körde vi i alla fall en dw-runda, en dw-runda som inte alls gick som planerat. I och med att vi inte kan lämna Epic och Lyra hemma själva, så var vi tvungna att ta med allihopa till skogen. Tanken var att Lyra skulle få följa med runt, medan Epic skulle sitta kvar i bilen (ja, vi kan slå på värmen för att hålla bilen varm, även fast bilen är avstängd). Vi började med att ta ut Atlas ur bilen för att sätta på honom selen, då han till skillnad från Tess vet hur man står still… Liam fick sedan hålla i honom medan jag tog ut Tess, som inte har en aning om hur man står still. Våra schäferliknande djur vet inte hur man står still, det bara är så… Tess hoppar då runt i cirklar, delvis på grund av att hon är övertaggad, men också för att hon är… En av våra schäfrar. Efter att mitt tålamod börjar ta slut, är vi äntligen redo för att gå rundan. Jag börjar gå upp en bit pulsandes i snön, med två övertaggade hundar i ena handen och 12,3 kg kätting i andra handen, när jag hör att Liam höjer rösten till hundarna i bilen. Han står och kämpar med Lyra som även hon har alldeles för mycket energi (men som fortfarande inte får göra något på grund av hennes operationssår), när jag ser att en annan hund snart kommer att passera. Vi jobbar med hundmöten med både Lyra och Epic, och det kändes liksom inte som att det var läge för det just exakt i den sekunden. Jag har nu kommit så pass långt att jag ska sätta på kättingarna på hundarna, men i och med att husse inte är med utan står kvar vid bilen, vill de hellre titta efter honom än att lyssna på mig. Atlas snurrar runt och letar efter ytterst intressanta dofter, medan Tess hoppar och flänger i kopplet för att ta sig till husse. Tess är husses hund, det bara är så.

Efter ett tag kommer Liam promenerandes med Lyra, som är helt hyper. Vi kommer fram till att det nog är bäst att hon hoppar in i bilen igen, då hon verkligen inte får flänga runt riktigt än. Självklart blir hon flängigare under promenader tillsammans med sina ”syskon”, än om vi tar ut henne på egen promenad. Vid det här laget ser Tess och Atlas att husse och Lyra är på väg, vilket triggar Tess något otroligt. Framför allt när hon ser att de sedan vänder för att ”lämna” henne igen. Herregud, den här dw-rundan har inte börjat bra känner jag… Och mitt tålamod är inte på topp.

Vi börjar nu, efter många om och men, att faktiskt fysträna hundarna. Just under dw-rundor tycker jag att det är okej att de drar lite grann, det är trots allt drag vi ägnar oss åt, och inte lydnadsträning, men det finns en gräns även här. Jag ville ta lite fina bilder på hundarna, och finaste bilder får man absolut när de är lösa (även om jag kanske kände att de inte riktigt var läge denna dag så ville jag verkligen ha bilder på dem, och vi var ju trots allt två stycken som kunde rycka in ifall något skulle hända). Jag släpper dem, och Tess är duktig. Hon traskar på helt okej bredvid oss, även om hon inte är lika fokuserad som vanligt, men Atlas däremot… På honom såg det ut som att han aldrig någonsin i hela sitt liv gått på en dw-runda tidigare. Han springer runt, letar efter allt och ingenting, får för sig att han ska ta segervarv runt hela skogen med 6,3 kg kätting bakom sig. Perfekt, toppenbra. Vi fick börja ställa lite mer krav på honom, i vanliga fall när vi kör dw-rundor går hundarna lösa och det gör ingenting om de går lite framför, för jag vet att de gör det de ska. De lyssnar. Men inte denna dagen, så Atlas fick vackert gå inom en koppellängd för att kunna förhindra alla dessa ryck som han annars fick för sig att ägna sig åt. Skaderisken är ju trots allt ganska hög om han inte tar det lugnt med så pass mycket vikt bakom sig…

Efter att varit på honom hundra gånger ungefär, har han börjat lugna ned sig och jag tänkte jag skulle ta lite bilder… Vi gav Atlas lite mer frihet, och han skötte sig helt okej även om vi var tvungna att håll koll på honom och på något sätt ”korrigera tanken”. När jag sedan skulle ta bilder stillastående, då är vi tillbaka till det där schäferliknande djuret som inte kan stå stilla.. Jag trodde jag skulle bli galen, men jag ser det positivt. När vi kom hem hade vi i alla fall trötta hundar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s