Skogspromenad & Lydnadsträning

Jag, Liam och Alicia startade dagen med en tur till skogs, för att låta Atlas och Epic springa av sig innan lydnadsträningen. De båda höll sig nära hela tiden, enda tills vi kom bort till sandtaget som ligger i anslutning till promenadvägen. Atlas tyckte ju så klart att det var en toppenidé att springa ner för den superbranta, steniga kanten, helt orädd som han är. Epic valde istället att stanna efter bara några meter, vilket var ett smart beslut av damen. När vi kommer fram och tittar över kanten, står Atlas hela vägen ner och tittar på mig. jag ropar på honom, men han kommer inte. Suck, tänkte jag.. Jag ropar en gång till, och han försöker ta sig loss men det verkar som att han har fastnat med ena bakbenet på något vänster.. Han ger det ett till försök och lyckas ta sig loss och kommer haltandes tillbaka uppför backen.. Vi gick igenom honom på plats för att se var han hade ont någonstans, och han kändes lite öm i höger lår. För Atlas blev resten av promenaden i koppel, medan Epic fick springa runt och leka med en kampleksak. Hon var precis lika hyper som vanligt och husse tog fram kampleksaken för att låta henne leka lite. Dragkamp kan vara det roligaste hon vet, hon blir så taggad och låter som att hon skulle kunna döda någon, haha.. 🙂 Atlas är ju inte den som visar smärta direkt, utan ville mer än gärna springa lös han också. Tänk om man ändå kunde förklara för dem små liven, att haltar man ska man ta det lugnt.. Vad bra det hade varit 🙂

Efter skogspromenaden åkte vi hem för att rasta Tess & Lyra, och åkte sedan vidare bort till BK för ett lydnadspass. I och med att bruks/lydnadsgänget brukar boka Ekerö Hundhall på torsdagar hoppades vi på att vi skulle få vara själva i klubbstugan och därmed kunna nyttja hundhallen, men tyvärr var den upptagen för privatträning när vi kom. Vi satte oss ned och tog en fika, och snart var de färdiga och hade avlägsnat sig från lokalen. Nu var det dags för lydnadsträning! Först ut var Alicia & Solo, som jobbar för att senare under året kunna göra sin första tävling i LK1:an. Jätteduktiga är ni!

Sedan var det min och Atlas tur. Han skötte sig bra, gjorde det han skulle men kändes väldigt loj och ofokuserad… Han hade nog kanske lite ont efter att ha sprungit ner för sandtaget och vi körde därför ett väldigt kort träningspass där vi fokuserade på ”sitt under gång” samt jobbade med apportbocken. För första gången höll han den helt själv! Stolt matte, vi kanske kan få till det här jäkla momentet trots allt.. 🙂

Efter Atlas var det dags för Liam och Epic, som jobbade med ”ligg”, ”hit” och kontaktövningar. Epic startade passet övertaggad och bad om husses uppmärksamhet genom att hoppa runt i cirklar, skälla och bita honom i byxorna. En vanlig start på lydnadspassen med valpen, haha.. Efter att ha lugnat ner sig genomförde hon momenten med glädje, men blev även hon ganska snart ofokuserad.. Det visade sig att lillan behövde gå ut, och efter toalettbesöket var det dags att åka hem och byta hund för att sedan åka vidare bort mot Stenhamra och gemensam hundpromenad.

I tid för promenaden anslöt även Emma, och det var en intressant promenad som erbjöds. Att Tess, som är 5 år och garanterat vet hur man går i koppel skulle bete sig som om hon knappt koppeltränats i hela sitt liv trodde jag aldrig. Jag vet ju att hon tycker det är lite jobbigt att inte få gå först, men samtidigt brukar hon inte bli så pass dryg att hon drar som ett monster trots att resten av gruppen var mycket längre fram… Jag och Tess, Liam och Epic och Emma och Albin promenerade lite bakom alla andra, då framför allt Liam skulle koppelträna Epic, vilket gjorde att vi kom lite efter… Skönt kände jag, då Tess hade blivit ännu värre av att promenera tillsammans med gruppen (utan att få gå först). Epic skötte sig bra med tanke på alla hundar som promenerade i närheten, så länge inga hundskall kunde nå hennes öron. Då blev hon lite exalterad kan man väl säga, inte lätt att vara en mallevalp och tro att man är störst, bäst och vackrast, haha.. I och med ett jäkla dragande i kopplet, och en valp som redan fått göra en del idag, valde vi att vända och bege oss tillbaka till bilen. Jag har nu kommit fram till att det här troligtvis var både första och sista gången vi anslöt oss till en gemensam hundpromenad… Promenera med hundarna gör jag hellre själv, då är de lugna och fina.. Även om det så klart är jättebra träning, så finns det en gräns…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s