Skogspromenad, Blodstänk & Hundträning

Idag åkte vi bort till sandtaget med Atlas & Epic igen, så otroligt mysigt! Vi tänkte att det är väl lika bra att de får springa av sig, så de inte har en massa spring i benen sedan när vi ska ägna oss åt lite lugnare moment i hundträningen.. Där vi promenerar är även ett populärt ridstråk, vilket innebär att det ligger en del hästbajs på promenadvägen.. Vilket Atlas tycker är rena paradiset, det ligger liksom delikatesser överallt.. Som dessutom är trevligt att rulla sig i, man luktar ju så himla gott då.. Atlas har vi fått säga till många gånger idag. Visst att hästbajs inte är speciellt farligt för dem att få i sig, men jag skulle inte vilja påstå att det är speciellt fräscht… Med tanke på att Atlas redan hos uppfödaren fick smeknamnet ”pussgurkan”, så känns det ju ännu otrevligare att han tycker att hästbajs är så fascinerande, haha 🙂

Både Atlas & Epic har idag varit duktiga idag. Atlas är jag inte alls orolig längre att släppa på platser där man mycket sällan får möten med andra hundar, för han lyssnar faktiskt väldigt bra nu för tiden. Lilla Epic, som man inte får glömma inte är äldre än 6 månader, har lyssnat ovanligt bra idag. Hon är ju i en period just nu där hon inte riktigt lyssnar alla gånger, men idag har hon trots lek med Atlas lyssnar väldigt bra. Atlas valde exempelvis att ta några segervarv runt oss i skogen, och när Liam då ropade på Epic så vände hon faktiskt och avbröt leken. Man får inte glömma att det är någonting med Atlas som tidigare fått Epic näst intill okontaktbar emellanåt, så att hon idag valde att lyssna på husse istället för att leka Följa John, är bra gjort 🙂

Någon gång under Atlas segervarv skadade han en tass, vilket vi inte märkte förrän han hoppade in i bagageluckan och lämnade blodstänk bak på bilen. Vi åkte bort till klubben då vi tänkte träna lite vardagslydnad med Epic, och Nosework med Atlas, och planen var då att gå igenom honom för att se vart han hade skadat sig. Väl där får Liam hålla i Atlas medan jag går igenom honom, och jag inser att den där skadan han hade under ena baktassen kanske kunde bero på en trasig klo.. Det var bara att hoppa in i bilen igen och åka hem, så att jag kunde duscha av honom all smuts han samlat på sig under skogspromenaden för att kunna se lite mer exakt vart såret sitter. Efter duschen konstaterades dock att det bara var en liten skråma i trampdynan. Klon har inte tagit skada överhuvudtaget, och såret var så pass ytligt att det hade slutat blöda redan. Vi valde då att åka tillbaka till klubben, för ett lugnt träningspass 🙂

Innan vi gick in till klubbstugan släppte vi Epic och Lyra på golfbanan, för att även Lyra skulle få springa av sig. Hon springer inte så mycket om vi går med bara henne, utan hon behöver en kompis att springa med. Hon tyckte det var så himla härligt att äntligen få komma ut och röra på sig.  Hon har ju inte fått göra något på en månad nu, så man märker verkligen hur lycklig hon är av att få springa av sig regelbundet igen. Efter operationen har hon fått tillbaka en hel del energi, och hon leker som aldrig förr. Tokfia 🙂

Vi startade passet med lite vardagslydnad med Epic. Liam fortsatte att arbeta med kommandot ”stanna”, och jag måste ändå säga att Epic börjar bli ganska duktig på det nu. Att still är ju inte hennes favoritsysselsättning direkt, så att låta henne springa av sig först var ett klokt beslut. Träningshallen har hon förknippat med träning, och hon älskar verkligen det, vilket skapar en viss förväntan hos lillan. Då blir det ännu svårare att stilla still, när man hellre får igång husse att påbörja en lite mer fartfylld träning, haha 🙂 Men, trots detta var hon duktig idag och Liam kunde förflytta sig några steg bakåt, stå still någon sekund för att sedan gå långsamt tillbaka igen. Risken för att hunden i det läget ska möta en på mitten kan vara ganska stor, men lilla damen satt still och väntade på sin belöning hon. Duktig är hon! Vad gäller just denna träning har hon visat att hon börjat förstå vad vi menar även i andra situationer, såsom när vi ska gå ut på promenad. Då ska hon först sitta ner när vi ska sätta på henne halsband/sele och koppel, och sedan sitta ner och vänta tills vi öppnat dörren och säger åt henne att det är okej att följa med ut. Att hon i denna situaion, när hon redan sitter med en hög förväntan, väljer att stanna kvar och invänta frikommando, är imponerande 🙂 Hon lär sig så otroligt fort, och vill inget annat än att göra rätt.. Även om man trots allt är en liten malinois med en del fartfylld energi.. Som ibland slår över 😉

Jag & Atlas har idag ägnat oss åt Nosework, så himla roligt! Atlas börjar bli riktigt duktig idag. Jag fortsatte att presentera doften av Eukalyptus för honom, men idag förstod han precis vad han skulle göra så jag valde att försvåra övningen lite grann. I min lilla Nosework-låda har jag totalt 3 burkar, så jag valde att ta fram en till för att se om han faktiskt visste vad det var han gjorde när han blev belönad, om han kände doften eller bara gick till burken. Att han använt nosen har jag noterat. men det betyder ju inte att han nödvändigtvis redan har kopplat godiset till doften, utan kan också vara av ren nyfiken kring burken och godis. Men, under dagens övning visade han att han visste vad det var han skulle göra. Även om han så klart ”tappade” det några gånger, så var han i det stora hela väldigt duktig och förtjänade en massa beröm 🙂 Vi har ju trots allt bara tränat Nosework under två tillfällen, så jag är väldigt stolt över honom. I slutet valde jag att använda mig av en belöning som Atlas finner lite roligare, nämligen dragkamp. Jag tyckte inte att han kämpade lika mycket som vanligt, och var inte riktigt lika taggad på sin favoritleksak som han brukar vara, men så kom jag på mig själv… Juste, han har ju för fasen gjort illa trampdynan… Så jäkla dumt av mig att då ha dragkamp med killen, inte konstigt att han inte ville kampa på samma sätt som vanligt.. Detta misstag slutade med att han började blöda igen, även om det slutade rätt fort… När vi kommit hem och varit hemma en kortare stund, ser jag att han ligger och slickar på tassen. Jag tittar runt omkring honom och jag ser då lite blodstänk.. Det har alltså börjat blöda igen, jag antar att han kanske pillat upp det lite när han låg och slickade i det. Liam lyfter då upp honom och sätter honom på rygg i hans knä på soffan, medan jag gör rent och lindar tassen lite försiktigt för att undvika att han ska komma åt det.. Nu ligger han och sover, för gå, det vill han inte göra. Inte med den där grejen på tassen inte.. 🙂

Myspromenad i solen

Den här dagen har varit så mysig… Vi sov ut, och åkte sedan bort till skogen med Atlas och Epic som nu har haft två vilodagar i helgen. Liam skulle börja jobba 14:00, och vi kände att det hade varit toppen att ha trötta hundar hemma sedan när han börjar jobba, och ha den delen avklarad redan. Vi hade inte kunnat få en mysigare dag ärligt talat. En massa snö, helt vitt ute, soligt, 7 minusgrader och vindstilla. Alldeles perfekt. Till skillnad från DW-rundan häromdagen skötte sig Atlas väldigt bra, han lyssnade och sökte mycket spontan kontakt vilket är det enda enda jag egentligen begär. Eller ja, han lyssnade näst intill exemplariskt under hela promenaden bortsett från när han hittade delikatesser (hästbajs, med andra ord). Epic börjar bli… Självständig, kan man väl säga. Idag har hon mest lekt följa-John och kommit springande i 180 efter Atlas när vi ropar på dem, men vad gör det? Egentligen? Hon är snart 6 månader, hon kommer att ha perioder där hon inte lyssnar lika bra som hon i vanliga fall gör. Så länge hon inte springer bort, utan håller sig nära oss hela tiden, känns det faktiskt okej. Hon och Atlas har tagit sina segervarv emellanåt, men inte längre bort än att vi kan se dem. De är duktiga, våra bruksbarn. Efter denna promenad, som varade i 50 minuter, har vi trötta hundar här hemma… 🙂

Hundar som knappt vet vad de heter…

I fredags bestämde vi oss för att åka ut till sandtaget för att gå en dw-runda. Vi har ju alltid gått i spåret tidigare men jag tycker att det är mycket mysigare att gå på det här nya stället. Jag hade aldrig varit där förrän för 1-2 veckor sedan, och dit lär vi åka fler gånger. Både för fysträning och lösspring 🙂

Men, i fredags körde vi i alla fall en dw-runda, en dw-runda som inte alls gick som planerat. I och med att vi inte kan lämna Epic och Lyra hemma själva, så var vi tvungna att ta med allihopa till skogen. Tanken var att Lyra skulle få följa med runt, medan Epic skulle sitta kvar i bilen (ja, vi kan slå på värmen för att hålla bilen varm, även fast bilen är avstängd). Vi började med att ta ut Atlas ur bilen för att sätta på honom selen, då han till skillnad från Tess vet hur man står still… Liam fick sedan hålla i honom medan jag tog ut Tess, som inte har en aning om hur man står still. Våra schäferliknande djur vet inte hur man står still, det bara är så… Tess hoppar då runt i cirklar, delvis på grund av att hon är övertaggad, men också för att hon är… En av våra schäfrar. Efter att mitt tålamod börjar ta slut, är vi äntligen redo för att gå rundan. Jag börjar gå upp en bit pulsandes i snön, med två övertaggade hundar i ena handen och 12,3 kg kätting i andra handen, när jag hör att Liam höjer rösten till hundarna i bilen. Han står och kämpar med Lyra som även hon har alldeles för mycket energi (men som fortfarande inte får göra något på grund av hennes operationssår), när jag ser att en annan hund snart kommer att passera. Vi jobbar med hundmöten med både Lyra och Epic, och det kändes liksom inte som att det var läge för det just exakt i den sekunden. Jag har nu kommit så pass långt att jag ska sätta på kättingarna på hundarna, men i och med att husse inte är med utan står kvar vid bilen, vill de hellre titta efter honom än att lyssna på mig. Atlas snurrar runt och letar efter ytterst intressanta dofter, medan Tess hoppar och flänger i kopplet för att ta sig till husse. Tess är husses hund, det bara är så.

Efter ett tag kommer Liam promenerandes med Lyra, som är helt hyper. Vi kommer fram till att det nog är bäst att hon hoppar in i bilen igen, då hon verkligen inte får flänga runt riktigt än. Självklart blir hon flängigare under promenader tillsammans med sina ”syskon”, än om vi tar ut henne på egen promenad. Vid det här laget ser Tess och Atlas att husse och Lyra är på väg, vilket triggar Tess något otroligt. Framför allt när hon ser att de sedan vänder för att ”lämna” henne igen. Herregud, den här dw-rundan har inte börjat bra känner jag… Och mitt tålamod är inte på topp.

Vi börjar nu, efter många om och men, att faktiskt fysträna hundarna. Just under dw-rundor tycker jag att det är okej att de drar lite grann, det är trots allt drag vi ägnar oss åt, och inte lydnadsträning, men det finns en gräns även här. Jag ville ta lite fina bilder på hundarna, och finaste bilder får man absolut när de är lösa (även om jag kanske kände att de inte riktigt var läge denna dag så ville jag verkligen ha bilder på dem, och vi var ju trots allt två stycken som kunde rycka in ifall något skulle hända). Jag släpper dem, och Tess är duktig. Hon traskar på helt okej bredvid oss, även om hon inte är lika fokuserad som vanligt, men Atlas däremot… På honom såg det ut som att han aldrig någonsin i hela sitt liv gått på en dw-runda tidigare. Han springer runt, letar efter allt och ingenting, får för sig att han ska ta segervarv runt hela skogen med 6,3 kg kätting bakom sig. Perfekt, toppenbra. Vi fick börja ställa lite mer krav på honom, i vanliga fall när vi kör dw-rundor går hundarna lösa och det gör ingenting om de går lite framför, för jag vet att de gör det de ska. De lyssnar. Men inte denna dagen, så Atlas fick vackert gå inom en koppellängd för att kunna förhindra alla dessa ryck som han annars fick för sig att ägna sig åt. Skaderisken är ju trots allt ganska hög om han inte tar det lugnt med så pass mycket vikt bakom sig…

Efter att varit på honom hundra gånger ungefär, har han börjat lugna ned sig och jag tänkte jag skulle ta lite bilder… Vi gav Atlas lite mer frihet, och han skötte sig helt okej även om vi var tvungna att håll koll på honom och på något sätt ”korrigera tanken”. När jag sedan skulle ta bilder stillastående, då är vi tillbaka till det där schäferliknande djuret som inte kan stå stilla.. Jag trodde jag skulle bli galen, men jag ser det positivt. När vi kom hem hade vi i alla fall trötta hundar…

Nosework & andra grunder

I måndags åkte jag och Liam till Eskilstuna Hundcenter för att köpa en massa saker till min och Atlas kommande Nosework-träning. Vi köpte boken ”Nosework – Allt du behöver veta”, en metallburk och hydrolater (eukalyptus). De sålde även lavendel och lagerblad, men det är eukalyptus man börjar med och jag lär behöva traggla denna doft under en ganska lång tid innan jag börjar blanda in nya dofter. Jag lär ha tid att lägga en beställning på mer senare, med andra ord. Efter att ha läst lite drygt halva boken har jag kommit i insikt med hur viktigt det är att inte blanda in andra dofter i det material man använder, och att man i stort sett behöver mer än en burk så fort hunden har lärt sig doften för att komma vidare i träningen. Idag innan hundträningen bestämde vi oss för att springa in på Clas Ohlson för att köpa kryddburkar, och sedan in på Jula för att köpa en sortimentlåda, då vi ändå var tvungna att springa in på zoo.se för att köpa hundfoder. Nu börjar det kännas lite proffsigt, måste jag säga… 🙂 Det enda som behövs just nu är engångshandskar då jag använder mig av möbeltassar, och en liten pincett. Detta för att inte blanda in en massa andra dofter, vilket känns extra viktigt nu i inlärningsfasen. Vad gäller utrustning finns det inte några speciella krav egentligen, mer än att det är bra att ha ett specifikt halsband/sele/tjänstetecke för att hunden på något sätt ska koppla utrustningen med specifik aktivitet (precis som i alla andra grenar). Jag beställde därför ett nytt halsband till Atlas, från hundstaff.se. Idag kom det, och jag älskar det! 🙂

Idag var första träningen med Atlas i Nosework. Efter att ha läst i boken valde jag att prova shejpa in doften, för att se vilka beteenden han skulle bjuda på. Vi har inte använt oss så mycket av shaping tidigare, och visst blev han lite passiv emellanåt, men jag måste ändå säga att han provade sig fram väldigt fokuserat. Han lade sig bland annat i platsposition mycket och väldigt länge, som att han inväntade ett klick från klickern. Han provade även att agera utifrån omvänt lockande, vilket inte heller fungerade. Han backade och lade sig en bit bort, utan resultat. Han provade att ta ögonkontakt, vilket inte heller gav utdelning. Till slut började han intressera sig för burken, och började nosa på den, vilket resulterade i en massa kycklingkorv. I början gick det lite trögt, han gjorde rätt några gånger men där emellan provade han andra beteenden. I slutet däremot började han bjuda på rätt beteende hela tiden, och då valde vi också att avsluta då vi befann oss på topp! 🙂 Mattes duktiga kille belönades sedan med dragkampslek för att förstärka alla rätt han gjort och för att skapa en så stor arbetsglädje som möjligt 🙂

Lilla Epic har idag främst fått jobba med att stanna kvar… Vilket är någonting av det tråkigaste hon vet, då det går alldeles för långsamt och Epic gillar fart 😉 Tyvärr så kan hon ju inte genomgå hela sitt liv i 180, utan behöver klara av att bara ta det lugnt ibland… Att bara vara. Detta är med andra ord en superbra övning för henne, tillsammans med passivitetsträning. I och med att fokus under våra träningar har legat på andra saker än just ”stanna”, så har vi inte heller jobbat speciellt mycket med det tidigare. Vi började därmed att låta henne sitta ner, vänta några sekunder och sedan klicka och belöna. Därefter låta henne sitta ner, ta 1 steg åt höger/vänster, klicka och belöna. Ett steg åt något håll känns som ett lättare moment då avståndet inte blir speicellt mycket längre, medan steget att ta ett steg bakåt istället försvårar övningen. Vi provade dock det också, vilket fungerade några gånger men i slutet hade hon tröttnat helt och saknade fart och fläkt 😉 Vi varvade denna övning med fotgående och inkallningsövningar. En malletjej på snart 6 månader vill inte sitta still för länge…

Vi avslutade passet med lite dragkampslek, just för att det är det bästa hon vet.

 

 

Promenad & Nosework

Denna dag har varit en dag då vi bara tagit det lugnt och myst.. En sådan där dag där man åker iväg till ett trevligt ställe och bara promenerar… Vi valde att åka till BK och gå på golfbanan med alla hundarna. Eller med Tess, Atlas och Epic då Lyra fortfarande återhämtar sig efter operationen. Idag var första gången som vi släppte Atlas och Epic tillsammans med Tess, då Tess och Atlas har en förmåga att trigga varandra något så otroligt mycket. I början blev det väldigt intensivt, så pass intensivt att Atlas (som i stort sett aldrig säger ifrån utan bara vänder bort blicken) tröttnade på Tess och sade ifrån ganska ordentligt. Tess har nämligen en förmåga att bli väldigt pratig och intensiv, vilket han nu börjat tröttnat på. Efter några tillsägningar, plus en tillsägelse från matte, lugnade de ner sig en aning. Vi började också få lite mer kontroll på dem, det här med inkallning i grupp är inte alltid lika effektivt som med dem en och en, haha.. Någonting de däremot har lärt sig, även i grupp, är att spontan kontakt lönar sig! 🙂 Idag har vi haft hundar som kommit in spontant mest hela tiden, och framför allt Atlas har varit riktigt bra på det idag.. Lilla Epic tyckte att den där snabba leken mellan Tess och Atlas var lite skrämmande emellanåt (det kan man inte tro va, att kaxiga Epic skulle hålla tillbaka?) och valde att söka spontan kontakt när de andra två var någon annanstans och härjade… 🙂

Nosework. Idag anmälde jag mig till en nybörjarkurs, men hamnade tyvärr på en reservplats. Företaget jag valde att anmäla mig till har ett väldigt gott rykte, och det förvånar mig inte överhuvudtaget att många är intresserade. Nu är det bara att hoppas att någon vänlig själ därute väljer att hoppa av så att jag kan få dennes plats… 🙂 Oavsett vad ska jag åka bort till Eskilstuna Hundcenter och köpa hydrolater, topshållare, metallburkar och boken ”Nosework – Allt du behöver veta” för att kunna träna hemma. Även en apportbock ska inhandlas till tävlingslydnaden. Jag och Alicia har nu börjat spåna på ett hundträningsschema, där vi tänkte lägga in två träningstillfällen i veckan i Nosework och Tävlingslydnad. Målet för detta år är att avlägga doftprov i Nosework, och tävlingsdebutera i Tävlingslydnad (startklass för mig och Atlas, och LK1:an för Alicia och Solo). Det här året kommer att bli ett bra år, och jag är så taggad! 🙂

Skogspromenad & Lydnadsträning

Jag, Liam och Alicia startade dagen med en tur till skogs, för att låta Atlas och Epic springa av sig innan lydnadsträningen. De båda höll sig nära hela tiden, enda tills vi kom bort till sandtaget som ligger i anslutning till promenadvägen. Atlas tyckte ju så klart att det var en toppenidé att springa ner för den superbranta, steniga kanten, helt orädd som han är. Epic valde istället att stanna efter bara några meter, vilket var ett smart beslut av damen. När vi kommer fram och tittar över kanten, står Atlas hela vägen ner och tittar på mig. jag ropar på honom, men han kommer inte. Suck, tänkte jag.. Jag ropar en gång till, och han försöker ta sig loss men det verkar som att han har fastnat med ena bakbenet på något vänster.. Han ger det ett till försök och lyckas ta sig loss och kommer haltandes tillbaka uppför backen.. Vi gick igenom honom på plats för att se var han hade ont någonstans, och han kändes lite öm i höger lår. För Atlas blev resten av promenaden i koppel, medan Epic fick springa runt och leka med en kampleksak. Hon var precis lika hyper som vanligt och husse tog fram kampleksaken för att låta henne leka lite. Dragkamp kan vara det roligaste hon vet, hon blir så taggad och låter som att hon skulle kunna döda någon, haha.. 🙂 Atlas är ju inte den som visar smärta direkt, utan ville mer än gärna springa lös han också. Tänk om man ändå kunde förklara för dem små liven, att haltar man ska man ta det lugnt.. Vad bra det hade varit 🙂

Efter skogspromenaden åkte vi hem för att rasta Tess & Lyra, och åkte sedan vidare bort till BK för ett lydnadspass. I och med att bruks/lydnadsgänget brukar boka Ekerö Hundhall på torsdagar hoppades vi på att vi skulle få vara själva i klubbstugan och därmed kunna nyttja hundhallen, men tyvärr var den upptagen för privatträning när vi kom. Vi satte oss ned och tog en fika, och snart var de färdiga och hade avlägsnat sig från lokalen. Nu var det dags för lydnadsträning! Först ut var Alicia & Solo, som jobbar för att senare under året kunna göra sin första tävling i LK1:an. Jätteduktiga är ni!

Sedan var det min och Atlas tur. Han skötte sig bra, gjorde det han skulle men kändes väldigt loj och ofokuserad… Han hade nog kanske lite ont efter att ha sprungit ner för sandtaget och vi körde därför ett väldigt kort träningspass där vi fokuserade på ”sitt under gång” samt jobbade med apportbocken. För första gången höll han den helt själv! Stolt matte, vi kanske kan få till det här jäkla momentet trots allt.. 🙂

Efter Atlas var det dags för Liam och Epic, som jobbade med ”ligg”, ”hit” och kontaktövningar. Epic startade passet övertaggad och bad om husses uppmärksamhet genom att hoppa runt i cirklar, skälla och bita honom i byxorna. En vanlig start på lydnadspassen med valpen, haha.. Efter att ha lugnat ner sig genomförde hon momenten med glädje, men blev även hon ganska snart ofokuserad.. Det visade sig att lillan behövde gå ut, och efter toalettbesöket var det dags att åka hem och byta hund för att sedan åka vidare bort mot Stenhamra och gemensam hundpromenad.

I tid för promenaden anslöt även Emma, och det var en intressant promenad som erbjöds. Att Tess, som är 5 år och garanterat vet hur man går i koppel skulle bete sig som om hon knappt koppeltränats i hela sitt liv trodde jag aldrig. Jag vet ju att hon tycker det är lite jobbigt att inte få gå först, men samtidigt brukar hon inte bli så pass dryg att hon drar som ett monster trots att resten av gruppen var mycket längre fram… Jag och Tess, Liam och Epic och Emma och Albin promenerade lite bakom alla andra, då framför allt Liam skulle koppelträna Epic, vilket gjorde att vi kom lite efter… Skönt kände jag, då Tess hade blivit ännu värre av att promenera tillsammans med gruppen (utan att få gå först). Epic skötte sig bra med tanke på alla hundar som promenerade i närheten, så länge inga hundskall kunde nå hennes öron. Då blev hon lite exalterad kan man väl säga, inte lätt att vara en mallevalp och tro att man är störst, bäst och vackrast, haha.. I och med ett jäkla dragande i kopplet, och en valp som redan fått göra en del idag, valde vi att vända och bege oss tillbaka till bilen. Jag har nu kommit fram till att det här troligtvis var både första och sista gången vi anslöt oss till en gemensam hundpromenad… Promenera med hundarna gör jag hellre själv, då är de lugna och fina.. Även om det så klart är jättebra träning, så finns det en gräns…

Malinator´s Epic Echo

Epic, den där arbetsglada mallevalpen, fick följa med till BK idag för ett träningspass. Liam fokuserade på att lära in ”ligg”, som lilla damen inte riktigt har förstått vad det innebar tidigare… Hon vill ju göra allt annat än att ligga ner… Om man säger så 🙂 Efter att vi påbörjade träningen med nya metoder har hon nu börjat förstå innebörden av ordet. Liam fortsatte med denna träning idag, men lillan är så ivrig att hon helst bara vill sno belöningen fortast möjligt och blir därför också lite slarvig. Hon är ju dock bara 5,5 månad och hennes beteende är därför inte konstigt överhuvudaget, även om det ställer relativt höga krav på föraren. Hon har en förmåga att vika in ena framtassen under kroppen och lägga sig ner på sidan, istället för att lägga sig sådär snyggt med alla tassar jämt i backen. Men, vi provade ännu en ny metod idag. Lillan har ju nu börjat förstå innebörden av ordet, hon vet alltså på ett ungefär vad det är hon ska göra, även om hon inte riktigt har förstått ännu i vilken position vi faktiskt vill att hon ligger ner. När vi påbörjade träningen med Epic provade vi bland annat att föra en godisbit bakåt mellan framtassarna på henne, vilket bara fick henne att snurra runt ungefär 14 varv av iver. Numera fungerar detta på henne. Liam provade idag och de fick faktiskt till några snygga lägganden till slut 🙂 Hon lär sig fort, även om hennes snabba inlärning i samband med iver som sagt ställer relativt höga krav på föraren.

Tanken med dagens hundträning var att även jag skulle jobba med tävlingslydnaden med Atlas, men jag fick en så otrolig huvudvärk att jag kände att hundträningen för min och Atlas del får vänta tills imorgon.. Imorgon tänkte vi åka bort till skogen och låta de springa av sig, innan vi därefter åker bort till BK för ett träningspass. Livet med bruksbarn är ju alldeles fantastiskt! 🙂

Jag har under en tid varit väldigt intresserad av att börja med Nose Work med både Tess och Atlas, men inte rikigt kommit till skott än av lite olika anledningar. Det ser sjukt roligt ut och nosarbete tröttar ju dessutom ut de små liven ganska rejält.. Dessutom tror jag att de båda skulle uppskatta det otroligt mycket. Jag och Liam har därför suttit och letat grundkurser nu under kvällen, och jag har nu mailat en arrangör för att se om det finns plats kvar/om tillräckligt många anmält sig för att kursen ska starta. Jag håller tummarna! Om inte annat finns det en annan som arrangerar inte alls långt härifrån också, som jag i sådana fall tänkte höra av mig till… 🙂 Det här kommer att bli ett bra år 🙂