Ringrostig matte

Denna har dag har varit en dag fylld med massor av olika känslor. Jag började dagen med att vinka av sambon som var tvungen att åka ner till Stockholm för jobb, och tyvärr är han borta tills på fredag nästa vecka. En väldigt lång tid som av olika anledningar kommer att kännas jobbig, självklart saknar jag honom jättemycket redan. Efter att han åkt var det dags för mig att planera dagen, fullspäckade dagarna gör ju faktiskt att dagarna går snabbare. Jag började med att kratta ihop alla dessa lövhögar som låg över hela tomten och samlade dem till några få stora istället. Jag kände att jag behövde lite mer utrymme i trädgården till min och Atlas rallylydnadsträning som under dagen skulle komma att ske. Sedan satte jag mig på bron för att gå igenom vilka skyltar som förändrats/tagits bort/lagts till i nybörjarklassen. Jag gick ju en rallylydnadskurs med Tess när hon var yngre, så jag köpte skylthållare och alla skyltar i de olika klasserna, så jag tänkte jag skulle ta bort de som inte längre var aktuella. Jag märkte däremot att skyltarna inte har förändrats någonting över huvudtaget, men att de har lagts till några stycken. Jag satte ner alla skyltarna på varsin sida av skylthållarna och ställde upp de som så att de skapade en allé ute i trädgården. Idag har vi inte tränat på hela banor, utan vi jobbar med skyltarna en och en för att se att de sitter någorlunda innan jag börjar med banträning 🙂 Atlas var idag, till en början, lite loj. Det har säkerligen med värmen att göra dock, för så fort vi enbart höll oss i skuggan blev han taggad till max och tyckte det var superkul. Jag har inte sett den där svansen vifta så mycket som den gjorde idag på evigheter. En superbra känsla verkligen som jag hoppas innerligt håller i sig. Momenten i nybörjarklassen tycker jag att han gör riktigt bra. I och med att jag i min hundträning använder händerna mycket överlag, är han van att följa mina händer vilket också underlättar en hel del i rallyn. Jag älskar verkligen att jag får prata med honom under tiden, Atlas blir så himla lycklig och det är ju trots allt huvudsaken 🙂 Imorgon tänkte jag att jag ska försöka hitta en bana i nybörjarklassen som jag skulle kunna sätta upp i trädgården, även om vi precis har börjat med rallyn tror jag att han är redo för att börja träna på olika banor! Och framför allt är det väl jag som behöver öva, haha… Jag måste läsa på hur jag som förare ska föra mig på plan, jag känner mig väldigt ringrostig helt ärligt… 🙂

Även lillan har fått jobba på med lydnaden idag. Vi kämpar på med att få ett mer fokuserat samarbete, och att få ner henne på jorden igen 😉 Hon är alltid sjukt taggad på träning, vilket gör att hon är lite överallt emellanåt. Vi har fortsatt att främst jobba med att hålla fotposition, att följa mig, och inte ta så mycket egna initiativ till vart hon tycker att vi är på väg, haha. Det känns lite surt att vi måste börja om från noll, men jag är glad och tacksam över att hon faktiskt är bra igen, att det inte var något allvarligt. Det hade kunnat gott så mycket värre.

Vid 19:00 gick jag ut till förrådet och hämtade min kickbike, jag tänkte att nu när det börjat bli svalare ute kan vi faktiskt ta en kort sväng med kickbiken med Atlas och Epic (en åt gången). Jag började med Epic, som var jätteduktig idag! 🙂 Hon tycker att det är roligare att springa, än att stanna och scanna av sin omgivning, vilket uppskattas till max. Det blir liksom ett trevligare flyt om de inte ska stanna överallt. Jag hade räknat med att hon skulle stanna ganska ofta då hon bara sprungit bredvid kickbiken en gång tidigare, men hon lär sig fort 🙂 Världens bästa tjej är hon!

Atlas däremot… Jag vet inte hur många gånger han har sprungit bredvid, men jäklar vad ofokuserad han var idag… 😦 Han tyckte att han skulle stanna näst intill överallt, vilket blev ganska drygt då vi inte kom någon vart. Efter ett tag märkte jag på honom att han blev allt mer intensiv vid vissa fläckar, och jag börjar misstänka att vi kanske har en tik här i området som löper… Även om han är kastrerad är han ändå intresserad om det finns en löptik i området så klart. Någonting han däremot gjorde väldigt bra idag, var att fortsätta springa framåt trots en massa hundar som stod och skällde på honom från diverse trädgårdar. Atlas som älskar att mingla skötte sig exemplariskt och sprang bara förbi (trots att han gnällde i farten). Vi kom även ikapp en herre som var ute och promenerade med sin lilla chihuahua, men vi stannade till och lät de svänga av mot det håll de skulle innan vi fortsatte vår löprunda. Småhundar är ju liksom det bästa han vet… Han sprang målinriktat åt det håll som denne hund befunnit sig på, men fortsatte ändå framåt hela vägen hem. Trots en halvbra start skötte han sig bra i slutet, och jag är trots allt lite stolt över honom 🙂

”På liv & död”

Med dryga 20 grader ute har vi idag begett oss ner till klippan för bad, vi tänkte vi skulle komma igång med simträningen. Liam beger sig ut med Epic först, men inser ganska snart att man får gå rätt långt för att Epic överhuvudtaget inte ska bottna, då det är väldigt långgrunt. Epic följde snällt med husse ut, men höll sig precis bakom hans ben hela vägen ut. Ingen tuffing direkt, haha. Till slut kom de ut på lite djupare vatten, men då valde Epic att tvärstanna och ville inte ta ett steg längre ut. Hon började dessutom att bli en aning kall, och vi valde därför att låta henne komma in och leka invid klippan istället. Det blev inte så mycket simning för lillan, men att gå i vatten är också träning 🙂

Sedan var det Atlas tur, och jäklar vad lycklig han blev när han insåg vad som komma skall. Han älskar vatten över allt och leker och simmar mer än gärna. Jag hann knappt få på honom långlinan (då klippan ligger rätt nära vägen) innan han sprang ner till vattnet. Han lekte och hoppade runt en stund innan husse tog med sig honom lite längre ut för en simtur. I och med hans kärlek till vatten, var det inte heller några som helst problem att få honom att simma lite 🙂 Han njöt och hade nog kunnat badat i flera timmar om det tillåtits, trots att vattnet inte hunnit bli speciellt varmt ännu. Men vad gör väl det, Atlas badar året om och passar på så fort matte tillåter. Även Atlas fick leka av sig lite innan det var dags för Tess tur.

Tess, vår knäppa hund, tyckte också det var trevligt att få bada med husse. I alla fall till en början, innan det enligt Tess blev på liv och död. Hon gör som hon alltid gör när man kommer ut på för djupt vatten, hon försöker rädda en genom att bita tag i kopplet och dra upp en. På somrarna när jag och Tess badar, simmar vi ut en bit, och sedan tar jag tag i hennes sele och blir dragen in till land. Tyvärr så hann inte Tess och husse tillräckligt långt ut för att Tess skulle få simma något idag, men kämpa, det fick hon göra, haha 🙂 Efter att hon räddat husse fick hon springa efter pinnar ett tag innan det var dags att bege oss hemåt 🙂

Rallylydnad & Lydnadsgrunder

Gårdagen bjöd på lite rallyträning med Atlas. Nu har vi lagt lydnaden helt åt sidan, och kommer istället att lägga fokus på rallyn och nosework. Han tycker att det är roligare när jag kan vara lite delaktig, när jag får prata med honom och berätta för honom att han gör helt rätt. Lydnaden är strikt, och även om jag tycker om lydnaden spelar ju det mindre roll så länge Atlas hellre gör någonting annat. Hundsport är för mig ointressant om inte hunden visar på arbetsglädje. Igår lade vi ingen seriositet i träningen utan fokuserade på att ha roligt, och det hade vi verkligen! Det här med tricks tycker Atlas är roligt, och att då få snurra runt och ha sig i fotposition, det är lite hans grej, haha 🙂 Jag har gamla rallyskyltar som jag köpte för kanske 4 år sedan nu, då jag tränade rally med Tess (innan jag konstaterade att Tess tyvärr var ganska ointresserad av träning), och tänkte börja att träna in dem som fortfarande används. Reglerna och skyltarna har säkerligen förändrats en del under de senaste åren 🙂 Nu hoppas jag att arbetsglädjen håller i sig, och att vi nu kanske har hittat en aktivitet som Atlas älskar. Jag ska fortsätta att leka in momenten, och hela tiden höja honom till skyarna när han gör rätt, för att inte halka tillbaka 🙂 Nu när sommaren äntligen börjar närma sig med stormsteg, kommer också värmen och fler pausen i träningen krävs. I gårdagens pauser gick Atlas runt husknuten och åt gräs, knäpp som han är. Det är väl det här fantastiskt goda vårgräset han har hittat… 🙂

Med Epic har jag igår arbetat med grunder i lydnaden. I och med att Epic varit under strikt vila i cirka 3 månader, så har hon också blivit lite ringrostig samtidigt som hon är mer taggad än någonsin. Denna kombo är svår att arbeta med och det krävs att hon landar och går ner i varv innan man kan påbörja träningspasset. Igår ägnade vi oss därför åt att arbeta i fotposition nära mig hela tiden. Att gå i fotposition fanns inte på världskartan då hon så fort jag lyfte ena foten skuttade fram som en känguru, haha. Vi övade därför på att hålla fotposition i svängar hela tiden. Vi gick runt i en kvadrat på stället där på övade på halter och ögonkontakt, och gjorde inte några övningar som ger henne spelrum att springa för snabbt i. Vi vågade oss också på en ”hit”-övning, men på 1 meters avstånd där vi arbetade mer på ingången än på hastighet, för hennes hastighet är det inte något fel på 😉 Jag vill få bort det här med att hon dunsar in i mig då hon kommer springandes i 180, och istället lära henne att hoppa in med rätt teknik istället för att använda mig som någon stöttepelare, haha.

Gårdagens träningspass blev lyckat, där jag i slutet dessutom lyckades få in några riktigt fina steg i fritt följ. Älskade hund, vad rolig du är att arbeta med! 🙂

 

Livet på landet

Tess & Atlas nya DW-selar har äntligen kommit! Jag beställde ju dem för rätt länge sedan, men tyvärr var de lite små så var tvungen att skicka tillbaka dem för att få dem fixade… I och med att företaget jag beställde ifrån justerar selarna i mån av tid, har det tagit ett tag att få tillbaka dem… Och jag som har så svårt för att vänta! ^^ Men, nu sitter de verkligen så himla bra, är sjukt glad över att hon lyckades justera dem så pass mycket att de nu sitter perfekt! Atlas gamla selen tänkte jag nu använda på Epic för att vänja henne vid själva selen, innan jag i höst beställer en måttbeställd till henne. Hon är ju faktiskt bara 10 månader, och vill vänta tills hon åtminstone fyllt 1 år innan jag börjar med lätta vikter (och då mest för att vänja henne vid ljudet och att något släpar bakom henne). Epic passar ju himla bra i mörkgrönt/militärgrönt, och självklart ska en DW-sele i denna färg beställas så fort det är dags 🙂 På vägen hem från byn tog vi reda på var motionsspåren ligger, så inom en snar framtid ska vi bege oss ut på vår första dw-runda i de norrländska skogarna 🙂

Livet på landet är ju alldeles underbart, jag måste bara säga det. Längtar inte tillbaka till Stockholm ens för en sekund, och hundarna älskar livet här. Vi har ju hundgården som sitter på hela ena sidan av huset, där hundarna som sagt stortrivs! Eller i alla fall Atlas & Epic, Tess tycker fortfarande att det är trevligare med mig och Liam, om man säger så 😉 Idag har jag och Liam jobbat ute i trädgården hela dagen, vi har krattat löv, städat ur garaget och sågat ner äppelträdet som stod mitt emellan huset och garaget. Att ha ett äppelträd kan folk säkert tycka är fantastiskt och så vidare, men att ta hand om all denna frukt som till slut hamnar på backen… Nej, det är inte försvarbart. Till en början fick Tess vara lös med oss på tomten, men efter att hon skällt ut grannen för att hon vistas på sin egen tomt (jajamen, Tess har inte förstått var tomtgränsen går) så åkte hon in i hundgården. Kan man inte sköta sig, får man tyvärr inte längre vara med…. 🙂 Skönt dock att hon verkade trivas många gånger bättre denna gång, även om hon såklart höll ett öga på oss konstant medan småsyskonen lekte 🙂

 

 

Händelsernas månad

Den senaste tiden har det hänt så himla mycket. Epic har varit på sitt andra ortopedbesök, där nya röntgenbilder togs för att se hur hennes höft har utvecklats. Denna gång var de tvungna att kalla in en specialist, då det var svårt att avgöra för en ”vanlig” veterinär. Det konstaterades att höften, trots allt, ser bra ut och att hon troligtvis skadat en muskel eller dylikt. Det finns ju trots allt en hel del mjukdelar som sitter precis där hon verkar ha ont, och det är svårt att veta exakt vad det beror på utan att göra en djupgående utredning. Nu, en månad senare, har hon blivit mycket bättre. Hon haltar inte, hon piper inte, hon kan vara ute och springa av sig och leka, om än försiktigt, med Tess och Atlas. Hon är fortfarande lite stel, men det går åt rätt håll. Smärtstillande har hon inte gått på sedan det senaste veterinärbesöket, den 23e mars 🙂 Nu kan vi snart börja sätta henne i aktivitet igen! Lydnaden gör henne så himla taggad, vilket gör att hon i vissa moment vrider om höften lite fort… Hönsmamma som man är, så blir man ju lite orolig över att hon ska få ont igen… Jag tänker att vi får börja om med alla moment på kortare avstånd, så att hon inte hinner komma upp i samma hastighet, samt göra alla moment lite lugnare och försiktigare tills hon är helt återställd 🙂 Spår däremot kan vi absolut ägna oss åt, och diverse olika motionsformer 🙂 Sist vi spårade hade hon glömt en del, men hon är nog snart tillbaka igen 🙂

Sedan har vi Lyra, älskade hund, som nu är omplacerad. Vi har hittat ett jättebra hem till henne, där både Lyra och hennes nya ägare verkar stormtrivas med varandra. Hon bor numera på en hästgård i Jämtland där hon får vara ute hela dagarna, och leva som gårdshund. Självklart saknar vi henne, men samtidigt kunde vi inte hitta ett bättre hem till henne.

Vi har även flyttat upp till Norrland, en flytt som kommer att göra mig gott. Än så länge trivs jag som fisken i vattnet, och även hundarna älskar livet här. Vi har bland annat en hundgård som framför allt Atlas & Epic bara älskar, släpper vi ut dem i trådgården springer de direkt till hundgården för att bli insläppta, haha 🙂 Enligt Epic är det mer värt att få vara ute och leka med Atlas och spana på grannarna även om hon fryser lite, än att få vara inne med mig, Liam och Tess. Lillan får därför ha täcke på sig, vilket hon i vanliga fall hatar men som verkar duga ute i hundgården, haha 🙂 Tess då… Ja, alltså hon älskar ju att få hänga med mig och Liam, att sitta ute  i hundgården med de andra hundarna när jag och Liam är inomhus eller fixar med andra saker, är inte hennes grej. Hon har stått och puttat på stängslet till hundgården med nosen, så att hon fått ett sår där… Numera får Tess vara med oss hela tiden, så är vi inomhus, är hon det med. Hon är ju trots allt lite mer av en sällskapshund 🙂 I övrigt har vi mest packat upp kartonger den senaste veckan, och hundarna har hängt med och varit väldigt nyfikna på vad som kan finnas däri. Aldrig är man ensam, och skönt är väl det 🙂

Atlas & Epic blir väldigt trötta av att sitta i hundgården, de leker för fullt och spanar på grannarna, men jag skulle aldrig ha dem ute i regnet. Häromdagen tog jag därför en paus i upp-packandet av flyttkartonger och tog istället en sväng på kickbiken med Atlas & Epic! Först med Atlas, som har gjort det några gånger, och sedan med Epic som aldrig någonsin haft varken dragsele på sig eller sprungit bredvid en cykel förut. Jag var lite osäker på hur hon skulle reagera på selen, om vi överhuvudtaget skulle ta oss framåt då hon med andra selar gör allt för att få av den, men hon var riktigt duktig faktiskt! Mattes yngsta stjärna fortsätter att leverera 😀  Även om hon korsade precis framför cykeln en gång (tur att matte var beredd) och att hon gärna springer och nosar bredvid vägen istället för att hålla sig nära mig, så var hon duktig. Påminner man henne om hennes position så kommer hon tillbaka på en gång, hon är så otroligt uppmärksam och vill gärna vara till lags… 🙂 Jag ser fram emot att sätta henne tillsammans med Atlas i draget senare när hon blivit lite äldre 🙂 Än så länge får de båda nöja sig med att springa bredvid, då vi inte har hittat någon bra skogsväg att träna drag på än 🙂

Ortopedbesök 1

I fredags var vi hos ortopeden med Epic. Det kände igenom henne vilket hon inte alls tyckte var roligt, hon tyckte hela situationen var jobbig och dessutom var hon ju trots allt smärtpåverkad. Hon pep till några gånger, och regaerade på samma rörelser som hon gjort tidigare. Det konstaterades också att hon inte är lika bra musklad på höger sida, även om det inte skiljer jättemycket. Så här långt har vi inte fått någon mer specifik information än vad vi fick vid veterinärbesöket en vecka tidigare. Ortopeden går sedan ut för att gå igenom hennes röntgenbilder från veterinärbesöket, och kommer sedan in och säger att man kan se vissa avvikelse som skulle kunna tyda på att någonting är fel uppe i höften, och att det är därför hon har ont. Det går dock inte att utesluta att smärtan sitter någonstans, då det finns så otroligt mycket olika mjukdelar och ligament precis där. Dessutom kan avvikelser vid höftröntgen ses hos unga hundar då de faktiskt inte har vuxit klart, men då brukar smärtan å andra sidan inte vara speciellt utmärkande och dessutom gå över efter bara några dagar. Vår lilla Epic har nu haft ont i över 5 veckor och är fortfarande ordinerad strikt vila. Det här känns ärligt talat inte alls bra och jag försöker hålla hoppet uppe om hon snart är hundra procent återställd.. För att på något sätt kunna utesluta att problemet sitter uppe i höften har vi bokat in en ny tid den 23e mars, där vi ska ta nya röntgenbilder för att se hur denna avvikelse man tidigare kunnat se har utvecklats.

Vid veterinärbesöket fick hon Rimadyl utskrivet, vilket hon tyvärr blev jättedålig i magen av, och fick nu Previcox (smärtstillande och inflammationsdämpande) utskrivet som ska vara skonsammare mot magen. Detta ska sluta ges 3 dagar innan nästa ortopedbesök. Nu hoppas vi att denna medicin fungerar och att vi snart kan få hitta på lite lugnare aktiviteter med lillan. Det gör ont i hjärtat att inte kunna ge henne det hon behöver, oavsett anledning…

Trots att vi har lillan hemma som av ortoped är ordinerad strikt vila, måste ju faktiskt de andra två få komma ut och röra på sig. Epic har därför fått vara ensam hemma, vilket i och för sig är bra träning det med. Just ensamhetsträningen känns viktig för mig. Vi tog därför med oss Atlas & Lyras bort till motionsspåret för en promenad på lite drygt 4,8km. Superduktiga var de, precis som vanligt… Mycket längdfärdsåkare mötte vi, men vi satte dem bara ner i kanten av spåret och lät de passera. Varken Atlas eller Lyra bryr sig nämnvärt, kanske har de börjat vänja sig vid det här laget 🙂 Atlas är fortsatt snabb i inkallningen och har, trots Lyras närvaro, varit otroligt kontaktsökande. Han utvecklas väldigt mycket just nu och det märks att han börja landa i sin ålder så att säga, man brukar ju säga att de inte mognar förrän runt 3-årsålder.. 🙂

Långpromenad med fokus på startklass

Idag när Liam åkte iväg till jobbet tog han även med sig Lyra, hon är hos hans farmor nu då jag gärna ville få komma ut och hitta på något med Atlas. Lyra kan ju tyvärr inte vara själv hemma så det är perfekt att vi då har någon som ibland kan hjälpa till att passa henne några timmar 🙂 Jag & Atlas har idag varit på långpromenad, där vi fokuserade på startklassen i lydnad. Även lite koppelträning, då han inte alltid är helt perfekt, haha.. I början av promenaden var han rätt jobbig, han drog som en tok och sprang kors och tvärs. Han lugnade dock ner sig med tiden och gick helt okej så fort vi började närma oss spåret.. Vi fick ett hundmöte på väg dit också, där han skällde en gång innan jag bröt honom. Jag är så van vid att han aldrig skäller på andra hundar nu för tiden, han kan absolut gnälla och vilja hälsa, men skäller är det väldigt sällan han gör. Vi hade en del problem med just hundmöten tidigare, då han stod och skrek av frustration så fort han såg en annan hund, så jag är väldigt nöjd och stolt över honom att han blivit så pass bra som han ändå är nu 🙂

Väl framme vid spåret hade jag förväntat mig en del möten med långfärdsåkare precis som under de senaste gångerna vi promenerat där, men den här gången var det väldigt lugnt. Jag kom senare på att det faktiskt är tisdag idag och kanske är det därför jag endast mötte en av dem, en pensionär som även han passade på att vara i spåret under dagtid en vardag som denna 🙂 Atlas är absolut nyfiken på dem, och skulle gärna utforska situationen närme om han fick, men det är ingenting han lägger någon vikt vid så fort de passerat. Superskönt att han äntligen börjar bli så pass vuxen att allt runt omkring inte är så himla intressant längre 🙂

Så fort vi kommit in i spåret släppte jag honom, och han har fått springa lös alla 5 kilometer då vi knappt fått några möten idag. Han har varit så otroligt duktig, inte sprungit iväg mer än max 5 meter från mig och 80 % av tiden på eget initiativ promenerat på min vänstra sida. Visst att han har blivit duktig lös, men jag trodde inte han skulle vara sådär grym idag… Riktig stolt över honom! 🙂 Vi har då fokuserat på startklassen i lydnad idag, och har övat på momenten ”sitt under marsch”, inkallning och fjärrdirigering. Även lite fritt följ mellan momenten 🙂 Sitt under marsch är ett moment de har ändrat på, så nu för tiden ska man gå med hunden i fotposition, stanna så att hunden sätter sig ned, ta ett varv runt hunden och sedan fortsätta gå med hunden i fotposition. Detta gick superbra och är ingenting som vi någonsin övat på, men inte heller någonting som vi kommer att behöva lägga någon större vikt kring. Fjärrdirigeringen har i vanliga fall inte varit några konstigheter, och det var det inte heller i början på promenaden, men efter ett tag fick han för sig att han skulle komma in på inkallning istället för att lägga sig ned, knäpp som han är. Kanske för att han kommit på att han belönas när han kommer in nära mig hela tiden då han är lös, så lyssnade han nog inte när kommandot gavs utan gjorde bara som han brukar göra.. Vi får öva mer på det där tror jag, på kortare avstånd till en början 🙂 Vad gäller inkallningen kan han den, men idag tycker jag att han har slarvat en aning med hur han sätter sig. Han har under många inkallningar satt sig väldigt snett, vilket inte riktigt är optimalt… Jag tror att vi ska hyra hallen sedan och finslipa i vissa av momenten, så att de verkligen sitter sedan. Då kan vi även jobba med apportbocken, som han inte alls tycker är speciellt spännande… 🙂

På vägen hem från spåret har han varit klockren i koppel. Han har gått bredvid mig hela vägen hem, inte dragit, inte flängt… Han var väl trött antar jag, vi gick trots allt 10,2 kilometer. Även i hundmötena vi fick på vägen tillbaka höll han position. Där och då kände jag igen pojken min, precis så ska han göra.. 🙂