Vi börjar se ljuset i tunneln

I lördags mötte M mig efter jobbet, vi plockade upp Atlas och åkte sedan tillbaka till Coops parkering för lydnadsträning. Vi gick igenom momenten i startklass, förutom ”hopp över hinder” och följsamhet då vi dels inte hade något hinder och dels för att både jag och M har rätt bra koll på följsamheten redan. Det behövde inte tittas på just då.

”Sitt under marsch” gick helt okej, första gången var jag lite otydlig vilket gjorde att han reste sig när jag skulle gå runt honom, men andra gången lärde jag mig av mina misstag och var tydligare, vilket gjorde att momentet blev korrekt utfört. Efter att jag gått runt honom och fortsatt i framåt marsch tappade han dock blickpunkten, men höll sig i korrekt position. Att inte glömma är att uppvärmingen pågick i cirka 2 minuter, en längre uppvärming och han hade inte tappat blickpunkten. Ändå nöjd med momentet i sin helhet.

Inkallningen gick också helt okej, men även det momentet gjorde vi två gånger. Första gången tjuvstartade han på kommendering av M, andra gången satt han kvar tills jag kallade in honom med ett fint avslut. Däremot måste vi fortsätta att jobba med stadgan i sittande position. Tidigare tjuvstartaden han jämt, han vet vad det går ut på och han vet precis vad han ska göra. Den senaste tiden har vi tränat mycket på stadgan, vilket gjorde att han satt kvar och inväntade mitt kommando. Däremot hade han säkert tjuvstartat om jag låtit honom sitta i 30 sekunder till, så vi måste fortsätta jobba med tidsvariation samt störning i form av kommendering från folk runt omkring.

Fjärrdirigeringen gick även det helt okej. Han satt kvar, jag stannade samt kallade in honom på kommendering av Miriam och han lade sig. Inte så pass snabbt som jag vill att han ska lägga sig, men det är tillräckligt bra för startklassen. Vi kommer att fortsätta jobba med teknik och hastighet i läggandet. Återgången gick även den bra, men när jag är tillbaka i startposition vill han sätta sig lite snabbt. Precis som i inkallning måste vi fortsätta jobba med tidsvariationen även i detta moment. Däremot lyssnade han till mina kommandon, och inte till Miriams kommdenring 🙂

Sedan var det dags för apporteringen. Ni som har följt min blogg vet vilka problem vi har haft med det, då han knappt har något föremålsintresse så länge föremålet inte rör sig. Vi har jobbat en del med detta. I lördags lämnade jag Atlas, promenerade framåt tills kommendering på att lägga ner apportbocken, fortsatte ytterligare några meter och stannade även här på kommendering. Kallade in honom, och visst sprang han förbi, men han kom på sig själv med att det faktiskt låg något där, så han vände och plockade upp apportbocken. Att han istället för att komma in till mig körde segervarv på parkeringen är en sak, men jag är nöjd med hur det har utvecklats på så kort tid. För två månader sedan hade han knappt noterat att den låg där, han hade utfört momentet som att det var en regelrätt inkallning, så jag är nöjd. Framsteg! 🙂

I sin helhet måste vi fortsätta jobba med tidsvariation i stadgan, att i inkallningen endast kalla in honom 1/10 gånger, och i fjärren be honom sätta sig från läggande i startposition lika sällan. Samt jobba ordentligt med störning i form av kommendering! 🙂 Kanske vågar jag anmäla oss till tävlingen i maj, det skulle i sådana fall bli vår debut. En debut där fokus ska ligga på glädje och där jag ska intala mig själv att det bara är en helt vanlig träning, där fokus inte alls ska ligga på uppflyttningsresultat. Även om detta kommer att bli svårt för mig, då jag alltid pressar mig själv till 110%, så måste jag försöka se bortom det. Både för min och Atlas skull 🙂

Mars månad

Den senaste tiden har det inte blivit så mycket planerade träningar, inte en enda träning där vi faktiskt packat väskan och åkt iväg. Jag började jobba för en månad sedan, efter att ha varit sjukskriven och därmed stått utan arbete i 2 år, så all min energi har gått åt att arbeta. Mellan arbetspassen har jag varit tvungen att vila då jag har en lite längre återhämtningsperiod nu efter sjukskriven än vad jag hade tidigare. Men, självklart har vi tränat lite i alla fall, men vi har hållit oss på hemmaplan. Lite dragträning har det bland annat blivit, då vi bor så lyxigt att trafik knappt existerar här på byn så har vi kunnat ta sparken med start från utanför dörren. Himla smidigt i perioder som dessa! Vi har även jobbat en del med tekniken i läggandet och sättandet, som ett första steg i fjärrdirigeringen. Får jag till tekniken och därmed hastigheten från början, slipper jag träna om momentet senare. Nu kommer vi att arbeta med detta enda tills det sitter i ryggmärgen! 🙂

Vi har även jobbat en del med att väcka bakdelen ännu mer i det fria följet/följsamheten. Han har verkligen börjat få till det, men med tanke på att han för 6 månader sedan knappt visste att den existerade, så jobbar vi en del med det för att se till att även han förstår att det inte finns några tvivel till att den faktiskt finns där 🙂 Vi har därför tränat runt fuktiga fläckar i marken, på cirka 1 meter som max i diameter, och bara gått runt, runt och runt för att sedan fortsätta rakt fram och göra en västersväng i 90 grader. Detta tröttar ut honom något så fruktansvärt, så detta är något vi börjat göra som uppvärmning, istället för att bara gå fram och tillbaka som vi tidigare gjort. Då får han därefter vila en stund, innan vi börjar träna på annat. Skulle jag istället göra tvärtom, att jag gör denna övning i slutet, kommer han inte att orka fokusera och därmed göra det slarvigt. Denna övning, tillsammans med pallen, har börjat ge resultat 🙂

 

Idag var vi även ute och promenerade i dragsele. Första biten fick han gå i halsband, så att kunde göra ifrån sig ordentligt, innan jag satte på honom dragselen. När dragselen är på får han inte göra annat än att fokusera framåt 🙂 Vi varvade lite, för att han ändå bitvis skulle få ”läsa eftermiddagsposten”, och för att jag vill köra korta men intensiva pass hela tiden. Vi fick även ett hundmöte när han arbetade i selen, vilket han noterade och var nyfiken på, men med en påminnelse från mig att fortsätta arbeta framåt bröt han och lade om sitt fokus. Duktig kille! 🙂 Även om vi inte gick jättelångt, var han trött när han kommit hem efter att ändå ha dragit runt på mig under en tid. Till skillnad från när han drar mig på spark/kickbike så får han ju faktiskt jobba i ett helt annat motstånd när jag promenerar bakom honom, så jag förstår att han ändå var trött när vi kom in 🙂 En lyckad dag med andra ord, och strålande sol och 5 plusgrader fick vi också! 🙂

Vart tog snön vägen..?

Alltså, visst att jag uppskattade det mildare vädret, men då var det ändå ca -5 ute. Vi har haft -20 till -26 under flera veckor, och då är det för kallt för att köra drag, sedan hade vi ca -5 i typ…. 4 dagar? Nu är det liksom upp mot +9 ute och snön börjar smälta… Jag hoppas ju på att det snarast blir kallare igen och att det kommer mer snö, för jag och Atlas har precis hittat ett sätt som fungerar för oss och hade ju gärna velat börja befästa det innan säsongen är över 🙂 Den här mellanperioden är i alla fall värdelös för dragträningen, så vill inte snön komma tillbaka så hoppas jag att våren kommer och gör våra isiga, gropiga, delvis asfaltiga vägar till barmark, så att vi istället kan ta fram kickbiken och njuta av barmarkssäsongen istället. Men, jag får se det positivt, i sådant här väder kan man ju åtminstone få till en del dw-rundor, det är ju faktiskt också bra träning… 🙂

Att jobba upp ett föremålsintresse

I lördags for jag och Liam till hundhallen för ett lydnadspass. Tess & Frodo fick stanna i bilen, då jag ville börja med att jobba lite med apporteringen, att jobba upp ett föremålsintresse. Två likadana bollar hade jag med mig, och sedan lånade jag en apportbock från hallen. Började med att kasta lite boll med honom, då jag inte vill blanda in apportbocken för tidigt i passet då det tidigare varit en koflikt oss emellan just angående den. Han tyckte det var jättekul, och sprang som aldrig förr. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Sedan gick jag och hämtade apportbocken, som jag nu för tiden använder som en vanlig leksak. När han såg att jag hade den i handen, så bara struntade han helt i bollarna. Jag blev helt förvånad, för tidigare har han ju sprungit till andra sidan huset så fort jag tagit fram den där apportbocken. Den där konflikten vi har haft har tärt på oss, men nu är vi på väg tillbaka! 🙂 Jag kastade först den ena bollen, som han sprang på, men när han insåg att det var en boll så lät han den ligga och sprang tillbaka till mig, Jag kastade den andra, som han bara följde med blicken. När jag höll fram apportbocken, satte han sig ner och väntade på att jag skulle kasta den. När jag väl kastade den sprang han efter den, greppade den och sprang segervarv. Snart kanske vi faktiskt kan börja träna själva momentet, samtidigt som jag måste hejda mig för att inte gå för fort fram 🙂

Efter en vila var det dags för pass två. Atlas har varit så jäkla duktig, jobbat otroligt fint och fokuserat. Vi har ju jobbat jättemycket med hans fokus bland andra hundar och hans störningskänslighet, och i lördags fick jag verkligen ett kvitto på att det har givit resultat. Trots att Liam och Frodo lekte runt oss konstant, tappade inte Atlas sitt fokus. Trots att Liam kastade leksaker precis framför Atlas, som Frodo sprang som en galning efter för att sedan passera Atlas igen på tillbakavägen, störde inte ut honom. Jag är så stolt och så lycklig över framstegen som vi har gjort tillsammans, på så kort tid. Älskade hund, vad han är duktig.

Tess & Frodo har också varit med inne i hallen, och Tess har suttit uppbunden medan vi har tränar med Atlas & Frodo. När Atlas fick pausa mellan varven tränade jag lite med Tess, för hör och häpna, hon var taggad på lydnadsträning! Det händer kanske 2 gånger per år, om man säger så, och då tröttnar hon ändå ganska fort. Vi körde lite ingångar då det är något av det vi jobbat mest med tidigare, och trots lite snea sättanden jobbade hon överraskande fint. Hon sökte till och med ögonkontakt i fotgåendet, vilket hon inte gjort sedan vi slutade tränade lydnad när hon var ca 2 år. Hon var taggad till tusen! På henne har jag tre ingångar. ”Fot” som betyder att hon ska komma in på min högra sida och runda mig för att sätta sig i fotposition på vänster sida, ”hit” som betyder att hon ska in på vänster sida direkt och ”kom” som betyder att hon ska springa och sätta sig framför mig. Hon hamnade lite snett i ”hit”-ingången, vilket inte är så konstigt när hon har världens längsta rygg 🙂 Det var precis av den anledningen som jag började jobba med ”fot”-ingången istället. Hon var så taggad att hon till och med behövde hejda sig från att tjuvstarta, haha… Härligt att se att hon faktiskt också kan, ibland 😉

Grymt dragpass idag

Imorse när jag vaknade såg jag den där blå himlen och solen som strålade in genom fönstret, ännu en underbar dag hade jag framför mig! Jag ringde till Miriam och frågade om vi skulle köra ett lydnadspass, men hon var tyvärr upptagen idag 😦 I och med att vi för tillfället bara har en bil, och att Liam behöver den fram och tillbaka till jobbet, så har inte jag någon möjlighet att ta mig någonstans. Detta har också gjort att jag inte kunnat vara med på de senaste lydnadsträningarna med lydnadsgruppen och att det inte har blivit riktigt lika många pass de senaste 2 veckorna, och jag kände väl helt enkelt att det var dags. Däremot var jag kanske inte så sugen på att träna ensam, så jag bestämde mig för att köra ett dragpass med Atlas istället. Under uppvärmningen kände jag att ”det här kommer att bli ett varmt pass”. 4 plusgrader har vi haft idag, strålande sol och varma vindar. När jag tog fram selen blev Atlas helt galen, sprang fram till dörren där jag stod och bara väntade på att få sätta på sig selen. Någon älskar våra dragpass! 🙂

I början drog han på som bara den, synd bara att vi snart kom till en skarp kurva när jag inte riktigt har lärt mig att svänga ordentligt än ^^ Det var bara att hoppa av, svänga runt sparken och sedan köra vidare. Nu hade vi en lång raksträcka framför oss, men av någon anledning var Atlas inte fullt lika taggad längre… Första sträckan kastade jag bollen framför honom mitt i draget, han tar upp den och fortsätter sedan att springa. I och med att han inte riktigt ville starta provade jag att bara ge den till honom, och jäklar, då satte han fart! 🙂 Han sprang på i cirka 800 meter i full fart. Det kanske inte låter så mycket, men för honom är det ganska mycket. Tidigare har han blivit trött fort, då han har tappat en del kondition. Sedan har det ju varit runt nollan ett tag nu, så snön är lite tyngre än vanligt… Men konditionen jobbar vi på! 🙂 Vi lyckades även med en omkörning av en man som promenerade utmed vägkanten. Atlas är översocial, så att han endast vände blicken lite fort gjorde mig stolt. För 1 månad sedan hade jag troligtvis stannat, eventuellt vänt om för att ta en annan väg, men idag så kände jag lite att det får ”bära eller brista”. Han hade ett sådant fint fokus rakt fram, att jag var rätt säker på att han ändå skulle fortsätta springa förbi och vidare framåt. Jag valde att lita på min hund. Hade han visat minsta tendens till att väja för att springa fram till denne, hade jag självklart stannat och tagit in honom 🙂 Han har verkligen jobbat så jäkla fint idag, denna dagen kommer jag att leva på länge.

När vi började träna drag tyckte jag mig se en både stark och snabb individ framför mig. Nu när vi kört några fler varv och verkligen lärt känna varandra i draget, har jag kommit fram till att han nog inte alls är så stark, däremot jäkligt snabb 🙂 Detta gör att jag ibland får hjälpa till att komma upp i fart, även när vi inte är stillastående, men så fort han kommit upp i fart så springer han på och håller en bra hastighet. Så himla glad över att det går så himla bra nu, och att Atlas älskar draget lika mycket som jag gör 🙂

När man som ekipage utvecklas för snabbt

Ännu en dag med fantastiskt väder och mildare temperaturer! I och med att vi körde drag igår bestämde jag mig för att ta en skogspromenad med Atlas, för att träna inkallning. Atlas har inte varit helt lätt att ha lös, då han gärna springer i sin egen värld och har funnit ett intresse i ”du-kan-inte-ta-mig”-leken. När jag och Liam träffades, tränade jag som mest. Jag hade fått tillbaka rutin och regelbundenhet i hundträningen, och tillsammans åkte vi ut till skogs åtminstone 5 dagar i veckan där hundarna fick springa av sig ordentligt. Atlas var jätteduktig lös, oavsett vad han hade för sig. När vi sedan flyttade kom livet emellan, och vi var dessutom tvungna att ta en paus från lydnaden då en del konflikter uppkom. Jag introducerade apprtbocken för tidigt och jobbade med den på fel sätt. Under denna period blev han också, återigen, svår att ha lös. Under sensommaren i år, efter ca 6 månaders lydnadsvila, återupptog vi lydnaden och har därefter fått en bra rutin och regelbundenhet i träningen igen. Jag hade honom lös för cirka 1,5 vecka sedan, då jag och Miriam var ut med hundarna, vilket gick bra. I början ville han inte riktigt komma, men när jag började springa ifrån honom kom han efter och därefter sökte han mycket spontan kontakt. Då jag inte riktigt litar på honom lös än, känns det alltid tryggare att gå med någon annan, som då skulle hjälpa mig att kunna kalla in honom om han får för sig att köra ”du-kan-inte-ta-mig”-leken med mig.

Idag bestämde jag mig däremot för att lita på Atlas. Vi har som ekipage vuxit och utvecklats någon enormt de senaste månaderna, och jag har kanske inte riktigt hunnit med i samma takt som utvecklingen har skett. Idag bestämde jag mig därför för att komma ikapp, att börja lita på min hund som faktiskt inte alls är omöjlig, och bara ha roligt tillsammans. Vi lämnade Tess & Frodo hemma och begav oss sedan ut på en skogspromenad, bara han och jag. På vägen dit drog han en del och var ganska jobbig helt ärligt, men det är han innan han fått göra sig av med all den där energin han besitter, så det var ingenting ovanligt. Väl framme kände jag mig lite osäker. För att komma över det helt gjorde jag lite småövningar med honom i koppel, för att han skulle förstå att det var han & jag och att jag faktiskt hade godis i fickan som han absolut fick ta del av om han gjorde bra ifrån sig. 3 minuter senare släppte jag honom lös, jag gav honom inget frikommando då jag vet att det springer så fort han kan då, utan vi bara fortsatte promenera. När han insåg att han faktiskt var lös, tog han ett glädjevarv på grusplan men vände när jag ropade på honom. För 1,5 vecka sedan lyssnade han inte första gången. Framsteg. Han tog otroligt mycket spontan kontakt och sökte sig till mig hela tiden för att då också i gengäld få en godisbit. Jag vågade släppa blicken från honom, ta fram kameran och filma lite när han var sådär otroligt lycklig över att få springa i djupsnö. Det finns ju ingenting som gör en så glad än att se sin älskade hund vara sådär toklycklig, det värmer ett mattehjärta. Resten av promenaden gick verkligen toppenbra, hädanefter kommer jag inte att vara orolig, även om jag kanske under en tid kommer att undvika helger just för att risken för möten är betydligt större.

Atlas behöver få arbeta och känns sig tillfreds ordentligt för att fungera lös. Han behöver sina regelbundna timmar varje vecka för att tycka att det är trevligt att promenera tillsammans med mig lös. Jag köper det helt. Det känns otroligt skönt att vi äntligen kunnat ta upp träningen ordentligt och att vi verkligen, under de senaste 6 månaderna, har kunnat hålla rutin och en regelbundenhet. Nu fortsätter vi såhär 🙂

Dragträning x2

Att den här dagen skulle bjuda på fantastiskt väder var ju helt otroligt! Visst att vi har haft en del fina, soliga, dagar, men ack så kallt det har varit. Att köra drag i över -25 känns inte så lockande överhuvudtaget helt ärligt, då varenda liten centimeter av den hud du visar drabbas av köldskador efter 5 minuter. Jag har gjort den tabben redan. Det var inte riktigt -25 kanske, men -15. Jag selade Atlas och tänkte att jag bara skulle åka lite fram och tillbaka på vägen utanför, för att då kunna få hjälp av Liam ifall Atlas skulle behöva en viss stimuli för att komma igång ordentligt. Jag åkte nog fram och tillbaka kanske 2 gånger, och då är inte vägen längre än kanske 150 meter, och när jag bestämde mig för att gå in så bara slog det till. Jag kände inte mina fingrar, och det gjorde så fruktansvärt ont när jag klev innanför dörren att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen. Så, den tabben gör jag inte om.

Idag har vi däremot haft strålande sol och -4 grader, alldeles perfekt! Vi har haft temperaturer runt 0 och strax under, men då blir snön så otroligt tung istället. Att låta Atlas, som tappat en del kondition, dra i blötsnö känns inte speciellt schysst och stjälper nog mer än vad det hjälper. Jag började i alla fall med att ta ut Atlas på en promenad, för att han skulle få rasta sig ordentligt men också för att hinna bli lite varm i muskulaturen för att minska risken för skador. Efter det fick han gå in i 2 minuter och vänta i hallen medan jag pulsade i snön för att ta mig in i garaget och hämta sparken. Jag tog med mig en boll ut, för att hitta ett sätt att belöna honom på. Tidigare har jag använt mig av rösten, men då han inte riktigt verkar förstå helt (han kan få för sig att gå och kissa mitt i draget) så får jag nog ändra taktik. Idag har jag belönat honom på så sätt att när han jobbar fokuserat och målmedvetet kastar jag en boll en bit framför honom som han får springa på. Visst att han inte har något föremålsintresse, men jaktlust har han. Detta gjorde att han tog bollen för att sedan fortsättta dra som aldrig förr! Planen var egentligen att belöna honom för väl utfört arbete, leka lite med honom för att seda ta tillbaka bollen och göra samma sak igen, men när han fortsatte springa sådär målmedvetet så ville jag inte bryta honom. Och kanske är det så att han bara behöver bära på något för att strunta i allt runtomkring såhär i början. Inte ens hundar som var ute på gården och skällde på honom störde ut honom. Jag ska fortsätta köra korta, men intensiva, pass med honom så ska vi nog få till det här ordentligt snart! Atlas tycker om att dra, men så fort han blivit av med överskottsenergin så är även andra dofter utmed vägkanten intressanta emellanåt…. Dessutom måste jag påminna mig själv om att verkligen köra korta pass med honom, för att bygga upp kondition igen och för att det ska bli övertydligt hur jag vill att han ska arbeta i selen 🙂

Även Frodo har fått bli selad idag. Inte för någon dragträning, då han fortfarande är för liten, men för att vänja sig vid selen och att det faktiskt (när selen är på) är okej att gå framför och till och med dra. Däremot har jag inte belönat något idag, då han trots att han både gått framför och dragit emellanåt gör det av fel anledning. Hade jag börjar belöna honom redan hade jag fått en hund som går framför och nosar i backen, går upp till snövallarna och nosar och rastar sig osv, och det är ju inte riktigt det jag är ute efter i draget sedan när han blir äldre 😉 Nu vill jag, som sagt, bara vänja honom vid selen och andra regler än vad som gäller vid en vanlig promenad. Till en början tyckte han att den där selen var lite märklig, men det släppte han så fort vi lämnat tomten. Det svåraste för honom var att förstå att han faktiskt inte behövde gå ”fint i kopplet”, utan att det var okej att gå framför och till och med dra 🙂